• mammanmamman

    Att som förälder prata med den som mobbar!

    Hej!
    Hoppas kunna få några kloka åsikter av er andra användare.

    Jag har en dotter på 9 år som är utsatt för mobbning på skolan, främst av 2 tjejer i samma klass. Vi har haft möte på skolan, men mobbningen upphör inte. Skolan väljer att inte informera föräldrar, och när jag själv pratat med de verkar responsen vara ruskigt låg.

    En dag kommer dottern hem, och är förtvivlad, då den ena eleven står och skriker att min dotter har fel i huvudet, och flera saker som gör att min dotter blir väldigt ledsen, hon triggar även i gång andra elever att hänga på.

    När vi sedan åker i väg på ett möte min dotter och jag ser jag den ena av mobbarna, och bestämmer mig för att prata med henne, jag pratar med denne elev på ett hyffsat pedagogiskt och respektfullt sätt, men gör samtidigt klart för henne att jag inte accepterar det hon håller på med, ( det står även en annan vän brevid när jag pratar med eleven.) Allt är frid och fröjd och eleven går därifrån och vi fortsätter mot vårt möte, hinner väl komma knappa 10 minuter innan fritidspersonalen ringer och frågar vad som hänt, då (dramaqueen) gått och varit jätte ledsen över vårt samtal, personalen säger att dem ska informera flickans föräldrar om mitt samtal med henne, och jag tycker det är bra, väntar mig då att få ett samtal av hennes mamma/pappa på kvällen, dock hör jag inte ett ljud från de. ( Kan även tillägga att vännen som var med när jag pratade med plågoanden frågar mig dagen efter om hon får följa med oss hem, tror inte hon skulle gjort det om hon uppfattat mig som obehaglig och elak.)

    Dock verkar mitt samtal varit för milt då tjejen i fråga fortsätter mobbningen, och det handlar om massa olika saker men flera mord/dödshot är sagda, hot om att syskon till henne ska slå/sparka ihjäl min dotter. (Skolan har trotts dödshoten valt att inte kontakta föräldrarna.)

    Vi har stora problem med att skolan är väldigt lama i sitt sätt att hantera mobbningen, när min dotter berättar om händelser för lärarna är svaret oftast vi tar det sen, men sen inträffar nästan aldrig, och det märker eleverna. Detta är bara en mild verision av vad som händer i stort sett dagligen.

    Fråga 1. 

    Om ni var i samma situation som jag var i och möter plågoanden, skulle ni själv pratat med henne, eller låtit skolan sköta det, som hittills inte kunnat löst något?!

    Fråga 2.

    Om ni fick reda på av fritidspersonalen att en annan förälder sagt till ert barn, skulle ni då kotaktad den föräldern för att höra vad som står på, om vi kanske kan lösa allt?   Eller skulle ni bara skita i det? 

             

  • Svar på tråden Att som förälder prata med den som mobbar!
  • Höghus

    Jag hade gjort som du TS. Och naturligtvis hade man som förälder till plågoanden kontaktat dig för att höra vad som stod på. Dock finns det ju ett skäl till varför ungen är som hon är och det kan högst troligt vara lika pantade föräldrar. Alltså inget konstigt att de inte hör av sig. Urdåligt dock av skolan att inte kunna hantera problemen.

  • Flickan och kråkan

    Självklart skulle jag ringt dig om mitt barn mobbat ditt barn. det jag tycker att ni ska göra är att omgående vända er en instans högre. Skolan är skyldig att agera och det gör man uppenbarligen inte. Jag jobbar själv som lärare och har arbetat med mobbningsfrågor i många år. Låt det inte bero. Vänd er högre upp nu!

  • mammanmamman

    Hej, tack för era svar, vi håller på med högre instanser, och har 2 möten inbokade.

    Vore bara väldigt intressant att höra vad andra tycker i dena situation där jag tycker att jag har handlat rätt. 

  • Flickan och kråkan

    Som svar på fråga 1 förresten så hade jag först och främst pratat med föräldrarna och inte i första hand med barnet. Jag hade dessutom krävt att rektor kallade till möte med föräldrarna samt kurator + någon ansvarig i skolans "mobbningsteam". Det här har ju pågått ett tag utan förändring.

  • EnKoppKaffe

    Jag hade också gjort som du. Det är viktigt att alla vuxna vågar säga ifrån när barn gör fel. Vi kan inte överlåta allt till myndigheter och skola. Jag tycker att det sänder väldigt konstiga signaler.

    Om jag hade varit det andra barnets förälder är det inte säkert att jag hade kontaktat dig. Inte för att jag inte ville prata med dig utan för att jag hade tänkt att du förmodligen hade rätt att "skälla ut" mitt barn. Om jag hade ringt dig hade det förmodligen varit för att ifrågasäga dig. Det jag menar är att föräldrarnas tystnad inte nödvändigtvis behöver vara negativ. Jag tycker att du själv ska kontakta dem.

     

  • Queenie70

    Mitt svar kommer inte att hjälpa dig ett skit antagligen, men jag säger som det är ändå...

    Har sett och upplevt rätt mycket mobbing i mina dagar. Både som själv utsatt som barn och som vuxen varit inblandad i min yrkesroll vad det gäller mobbing mot barn. Helt brutalt ärligt skulle jag vilja säga att om denna skit väl börjat, och fått fäste gentemot ett barn så är det nästan omöjligt att bli av med om man stannar kvar i samma miljö. Inga skolinsatser eller föräldrarsamtal i världen kommer att hjälpa, möjligtvis en halv dag eller så. Snarare så kommer alla såna insatser och samtal att göra situationen värre för det enskilt utsatta barnet. Det enda jag sett som fungerar, är att man byter skola, och det rätt snabbt, innan ungen är knäckt och själv börjar identifiera sig som "mobbad" för den dagen hon gör, det så kommer nya mobbare att nosa upp henne även om man byter skola.

    Ja det är fördjävligt, och ja, det är att kapitulera inför de som mobbar, men om mitt barn skulle råka ut för detta så skulle jag agera så fort jag fått klart för mig att det inte "bara" handlade om en tillfällig osämja mellan enskilda individer.

    Mitt svar gjorde dig antagligen inte glad, och med all säkerhet många provocerade, men detta är min bestämda åsikt om hur det fungerar. Givetvis finns det alltid undantag, men allra allra oftast så är det som jag beskriver hävdar jag.        

  • Echo

    Tyvärr tror jag att Queenie har rätt. Sålänge barnet och mobbarna befinner sig i samma miljö kommer det inte sluta- oavsett vilka ni pratar med. Och att tvinga bort mobbarna är ofta svårt och hjälper dessutom inte alltid.


    My entire existence was constructed by a sociopath in a sweater vest, what do you suggest i do?
  • Madonnan
    Queenie70 skrev 2012-05-29 22:24:34 följande:
    Mitt svar kommer inte att hjälpa dig ett skit antagligen, men jag säger som det är ändå...

    Har sett och upplevt rätt mycket mobbing i mina dagar. Både som själv utsatt som barn och som vuxen varit inblandad i min yrkesroll vad det gäller mobbing mot barn. Helt brutalt ärligt skulle jag vilja säga att om denna skit väl börjat, och fått fäste gentemot ett barn så är det nästan omöjligt att bli av med om man stannar kvar i samma miljö. Inga skolinsatser eller föräldrarsamtal i världen kommer att hjälpa, möjligtvis en halv dag eller så. Snarare så kommer alla såna insatser och samtal att göra situationen värre för det enskilt utsatta barnet. Det enda jag sett som fungerar, är att man byter skola, och det rätt snabbt, innan ungen är knäckt och själv börjar identifiera sig som "mobbad" för den dagen hon gör, det så kommer nya mobbare att nosa upp henne även om man byter skola.

    Ja det är fördjävligt, och ja, det är att kapitulera inför de som mobbar, men om mitt barn skulle råka ut för detta så skulle jag agera så fort jag fått klart för mig att det inte "bara" handlade om en tillfällig osämja mellan enskilda individer.

    Mitt svar gjorde dig antagligen inte glad, och med all säkerhet många provocerade, men detta är min bestämda åsikt om hur det fungerar. Givetvis finns det alltid undantag, men allra allra oftast så är det som jag beskriver hävdar jag.        
    Precis innan jag läste detta inlägget tänkte jag att jag skulle skriva samma sak. 

    Det är inte så det borde vara men så jag också tror att det är.
  • Ronjami

    Klart man ska prata med barnet som mobbar, det är det enda som hjälper om ni frågar mig. Jag skrämde upp min dotters mobbare så ordentligt att hon inte vågade gå och lipa för fritidspersonalen. Hörde heller inget från hennes föräldrar. Så ta i ordentligt, det måste kännas!

  • Isis
    Ronjami skrev 2012-10-05 14:24:04 följande:

    Klart man ska prata med barnet som mobbar, det är det enda som hjälper om ni frågar mig. Jag skrämde upp min dotters mobbare så ordentligt att hon inte vågade gå och lipa för fritidspersonalen. Hörde heller inget från hennes föräldrar. Så ta i ordentligt, det måste kännas!


    Vad sa du?
  • hansine

    Självklart ska mobbaren bort, såvida du inte snabbt  kan välja en bättre skola åt ditt barn.

    Rektor har huvudansvaret för att  ansvar för att mobbning inte förekommer. Kontakta henne genast och kräv att din dotter ska få ha det bra i skolan. Om du redan har haft kontakt med rektorn utan att det har hjälpt ska du vända dig till hennes chef och kräva samma sak. Hjälper inte det gör du dels en anmälan till skolinspektionen, dels jobba med att stärka din dotter så att hon inte skadas mer än vad som redan skett. Sedan skaffar du en bättre skola till henne. Självfallet ska berörda politiker också informeras om hur deras skola fungerar, men prioritera att lägga din energi på din dotter. F.ö. hur är det med lärare och fritidspersonal - respekterar de barnen eller har de sina favoriter resp. barn som de inte alls bemöter med respekt?

  • Litet My
    Queenie70 skrev 2012-05-29 22:24:34 följande:
    Mitt svar kommer inte att hjälpa dig ett skit antagligen, men jag säger som det är ändå...

    Har sett och upplevt rätt mycket mobbing i mina dagar. Både som själv utsatt som barn och som vuxen varit inblandad i min yrkesroll vad det gäller mobbing mot barn. Helt brutalt ärligt skulle jag vilja säga att om denna skit väl börjat, och fått fäste gentemot ett barn så är det nästan omöjligt att bli av med om man stannar kvar i samma miljö. Inga skolinsatser eller föräldrarsamtal i världen kommer att hjälpa, möjligtvis en halv dag eller så. Snarare så kommer alla såna insatser och samtal att göra situationen värre för det enskilt utsatta barnet. Det enda jag sett som fungerar, är att man byter skola, och det rätt snabbt, innan ungen är knäckt och själv börjar identifiera sig som "mobbad" för den dagen hon gör, det så kommer nya mobbare att nosa upp henne även om man byter skola.

    Ja det är fördjävligt, och ja, det är att kapitulera inför de som mobbar, men om mitt barn skulle råka ut för detta så skulle jag agera så fort jag fått klart för mig att det inte "bara" handlade om en tillfällig osämja mellan enskilda individer.

    Mitt svar gjorde dig antagligen inte glad, och med all säkerhet många provocerade, men detta är min bestämda åsikt om hur det fungerar. Givetvis finns det alltid undantag, men allra allra oftast så är det som jag beskriver hävdar jag.        
    Instämmer, har dock inte varit med om mobbning som barn men på arbetet och hur man än gjorde eller hur många insatser som sattes in så tog det inte slut på mobbningen, idag tar ungefär 300 vuxna sitt liv pga mobbning på jobbet och några 1000 överlever men är såpass knäckta att de aldrig klarar av att börja jobba igen och jag tror inte det är sådan stor skillnad på barns mående gällande mobbning. Visst BORDE det INTE vara så att det är den som blir mobbad som flyttas men samtidigt tror jag det i många fall kan vara bättre att byta skola för det mobbade barnets skull, dock inte för sakens skull för hade man bara det för sakens skull så borde mobbarna åkt ut med huvudet före men tyvärr fungerar det ju inte så.
  • Politikus Inkorektus

    Säg till din dotter att stå upp för sig själv. Mobbarna ser henne som svag och då hjälper knappast att du pratar med dem. Lär din dotter att ge dem en höger.
    Om inte det funkar så kan hon ju byta skola efteråt.

Svar på tråden Att som förälder prata med den som mobbar!