Nä detta känns inte bra!

Vi bor i olika kommuner, barnet får resa mellan oss, vi kör halva resan var.
Han har varit arbetslös, så umgänget har gått jättebra, tanken är att jag ska börja studera heltid i höst och han har fått jobb.
Tanken är att barnet ska börja förskolan för första gången i höst, när han är nästan 2 år gammal, heltid, hittills har han gått på öppna förskolan två dagar i veckan, antigen med mig eller sin pappa.
Jag förklarade lugnt och sansat att ska vi inte passa på att barnet glömmer öppna förskolan nu när de ändå stänger till sommaren och barnet får nya kompisar och börjar på vanlig förskola i höst, att han är ledig från förskolan torsdag och fredag varannan vecka, sen varannan helg hos honom om han kan ordna arbetstiderna.
Han blev  tvärarg, han tycker jag kan skola in barnet på förskola men han ska bestämt ha barnet på öppna förskolan i sin kommun varannan vecka i två dagar, dvs umgänget skulle bli varannan helg torsdag kväll till söndag kväll och varannan onsdag till fredag.
Det skulle bli varannan onsdag halvdag på dagis, lyckas för mig komma ur studierna, åka halvvägs så barnet är hos honom på kvällen, sen så ska jag efter min skoldag på fredag åka halvvägs och få hem barnet på kvällen, blir mindre helg för oss och låser oss totalt om vi vill hitta på något en hel helg.
När det är pappans helg blir det att han tänkt barnet ska åka till han redan på torsdag kväll, de får en hel helg.
Jag känner att barnet får aldrig någon ordentlig helg med mig, då det måste vara på förskolan heltid på veckodagarna.
Jag känner en enorm orättvisa, som en stor egoist, sen känner jag att barnet är aldrig hemma, bara på förskola och hos pappa.
Jag gruvar om jag ska kontakta familjerätten eller är det bara att jag är en stor egoist som ska hålla truten?