Förstår inte vad som är fel!?

Det har inte hänt något som du känner negativa känslor för? Dvs ni har bråkat, en händelse som var jobbig, något han har sagt eller gjort som har sårat dig eller kan kopplas till sex mellan er två?

Inte vad jag kan komma på.. Det var liksom bra ena dagen och nästa dag så var det inte samma sak. Ibland känns det som om att det inte finns några känslor och det kanske är det som är problemet? I och för sig så hör det väl kanske till, ibland är man trött och ger inte allt. Men det borde inte påverka såhär mycket!

När du säger inga känslor kvar - menar du att du inte är förälskad längre eller menar du inte känner några sexuella känslor för honom? Och då åtrå/längtan/kåthet till just honom till skillnad till den vanliga sexuella driften som vi har och som de flesta kanske löser med egensex.

Vanligt med förändringar i sexlusten när man äter/bytt preventivmedel, är gravid, det är mycket i livet såsom byte av jobb, stress mm.

Det jag menar är att det var så himla mycket mer passion förut. Jag vet inte om den försvunnit eller om jag bara inbillar mig. Jag älskar honom, tänder på honom och kan inte tänka mig att ligga med någon annan. Så det är inte det som är felet.

Vi har sex med kondom för jag vill inte experimentera med hormoner. Så det är nog inte det heller... Lusten finns på något sätt kvar men jag njuter inte av sexet på samma sätt och då tappar jag lusten helt. Eller om det kanske är tvärt om!? Jag fattar ingenting. Visste inte ens att det kunde bli såhär eller att man kunde sluta tycka om sex med någon som man verkligen tyckt att allt fungerade bra med..

Jag har tyvärr inga supertips att komma med men hoppas att någon har det för jag känner så igen mig. 
Jag älskar min sambo över allt och vi hade sex HELA tiden förrut, flera gånger per dag ibland. Nu kan det ibland gå 2-3 veckor mellan gångerna. Men jag brukar Vilja ha sex med honom, men sen där det gäller så är det liksom "jaha". Så konstigt, jag förstår ingenting jag heller!
Hoppas någon kan komma med bra tips 

Passion är en svår sak att sätta fingret på. Det som är klart är att det är sällan att passionen finns där hela tiden. Det finns de som konstant lever i ett passionerat förhållande men där det ibland kommer till priset av andra saker som eviga bråk, osynk på andra plan, saknad av trygghet osv. Men de väljer det onda med det goda för när det är bra så är det jättebra anser de. Andra står bara ut en tid och släpper sedan förhållandet trots passionen eftersom de anser det vara destruktivt.

Ett förhållande går ju ofta från förälskelse och passion till något annat efter en tid, vanligast mellan ett halvår till något år. Därefter följer en fas där man återigen försöker hitta sig själv som egen individ i tvåsamheten (jämf med fasen innan då man ofta går helt upp i sin nya partner). Ibland funkar det att jämka mellan sin återkomna lust att vara lite oberoende kontra att hålla förhållandet vid liv. Ibland gör det det inte och man börjar se sin partner med nya ögon. Han/hon är inte så perfekt som man tidigare tyckte. Man hittar brister man tidigare inte såg eller valde att se. Och ibland så kan det bli ett uppvaknande där man plötsligt inser att det inte finns något kvar och det bara var en förälskelse och inget mer. Inte heller ovanligt att man kanske känner att man har varit förälskad i själva förälskelsen och ruset.

Experterna menar att 7 av 10 förhållanden inte överlever att gå från förälskelsefasen till nästa fas. Även att man aldrig kan återskapa den förälskelsefas man hade i början senare i förhållandet.