kär i kollega, båda upptagna

Ok, jag ska försöka skriva så kortfattat jag kan. Jag har pojkvän sen 6 år tillbaka, varit sambo 3 år. Jag är 26, han 27. Trivs i förhållandet, men känner att vi kanske börjar växa ifrån varandra. Vi bråkar ganska ofta pga att vi är så otroligt dåliga på att kommunicera med varandra. Självklart har jag grubblat över om vi kanske borde gå vidare var och en för sig, men det är så svårt för innerst inne älskar vi ju varandra! För 1 år den började jag nytt jobb och fickupp ögonen för en jättefin och charmig kollega. Men han har sambo och barn och är 40 år så jag la ner mina tankar på honom omgående. Tittar lite på honom i smyg men inte mer än så. För 1 mån sen hade vi personslfest och vi flirtade hela kvällen. Sen blev jag så full så jag inget minne mellan 23 och 03 (jag vet, väldigt omoget och oansvarigt. När minnet kommer tillbaka vet jag att vi pussades och sedan hade sex. Fått veta sv honom efteråt att vi fann varandra redan kl 23 då vi pussades på en toalett. Måste tillägga att jag aldrig tidigare varit otrogen, tycker att otrogna är svin och trodde aldrig jag skulle kunna leva med att ha varit det. Men efter detta mailar vi varje dag och har lunchst 1 gång ihop och 1 gång varit ute och tagit ett par öl efter jobbet. Han säger så fina saker, att han alltid tittar på mig i smyg och är jätteattraherad av mig. Jag är sjukt tänd på honom också vilket jag sagt. Båda tycker att det är som elektricitet mellan oss, på jobbet går vi omvägar för att inte riskera att möta varandra etc. Vi känner oss som 14 år. I slutet av kvällen vi drack öl slutade det med att vi hånglade. Jag KAN INTE stå emot, dras till honom så det är sjukt! Hur ska man gå vidare nu? Jag tänker på honom jämt så förstår att jag bör lämna min sambo. Men tänk om min kollega vill stanna i sitt? Tänk om det bara är en förälskelse som snart går över? Ville kanske mest skriva av mig och få lite input. Kanske någon som varit i en liknande situation? Ska tillägga att det 99% av gångerna är han som tar initiativ till kontakt med mig, men det gör ju inte mig till en bättre människa på något sätt. Hjälp?