Sjukligt samlande

Dags att be om hjälp utanför den vanliga vårdapparaten! Googla "sjukligt samlande". Det finns mycket stöd att få.

Finns det verkligen det? Jag är tydligen lite för dålig på att leta och hittar ingenting...

Önskar jag kunde hitta nån som "knackar mig i huvet" och programmerar om koden så det blir; "Värdelös sak: Släng" istället för som det är idag: "Värdelös sak: Superfin! Vilket fynd! Jättebra att ha! Sparas! Kan göras om eller behövas om sådär trettitvå år!"

Varför samlar du? Ställ dig den frågan och svara på den först och främst.
Är det för att dessa saker "kan vara bra att ha i framtiden"?
Du kan oxå söka privat för ditt samlande hos en privat terapeut  

Samlar för att... det är synd att slänga saker. Slösigt. Och de kan ju vara bra att ha! Och fina, man kan ställa dem... i en låda uppepå en massa andra lådor med sånt som är fint eller bra att ha. Sen trösthandlar jag, bara för att det är så bedrövligt och så tror jag att jag ska få till det städat, undanplockat och fint och då vill ja ha nåt nytt och snyggt.
Hjääääälp!

Du behöver få träffa någon att prata med. Det verkar som att vården inte tar dina problem på allvar. Vet du, jag har haft svåra depressioner i perioder genom hela livet. I dag är jag 31 och först för några månader sedan togs mina problem på allvar och jag fick en samtalskontakt som är utbildad kbt-terapeut. Henne fick jag via vårdcentralen tack vare en underbar läkare som tog mig på allvar.
Du har rätt att kräva den hjälp du behöver, och det tycker jag att du ska göra oxå! Du har insett att detta är ett stort problem för dig och just detta med att samla saker på hög och trösthandla är något som oftast kräver proffesionell behandling. Jag kan tänka mig att någon form av klassisk avbetingningsterapi skulle kunna fungera på dig. Om du undrar mer om vad det innebär så är du välkommen att fråga mig.
Jag läser psykologi andra året och vet en del om olika slags behandlingsmetoder.  

Ska ringa sjukvården NU och påminna igen om att jag önskar få en tid! Har försökt få tid på kbt för ca3 veckor senast och inte hört något därifrån ännu. Har tidigare tjatat mig grön om och om igen och inte fått kallelse eller vettigt svar. Tack för att ni puffar på mig!

Avbetingningsterapi? Det har jag aldrig hört talas om! Hur funkar det?

Antingen får du då genomgå en terapi som innebär att steg för steg närmar dig det som gör dig rädd (att sluta samla, handla och att istället slänga de saker du redan samlat på dig). Med terapeuten får du lära dig att slappna av, exempelvis med hjälp av mindfulnes. Ångest och avslappning kan inte existera samtidigt.
När du lärt dig slappna av får du, tillsammans med terapeuten, punkta upp en lista med det som ger dig ångest. Högst upp på listan har du det som ger dig mest ångest, exempelvis att slänga saker. Längst ner på sidan har du det minst ångestframkallande, exempelvis att gå in i en butik utan att handla.
Steg för steg får du, med terapeutens hjälp, gå igenom listan steg för steg nerifrån och upp under avslappning. Först när ångesten släpper för ett steg på listan går man vidare till nästa osv.
De här terapiformen är ganska barmhärtig, men kan ta lång tid. Den är dock effektiv.

En annan liknande terapiform handlar om att du får utsätta dig för just det du är rädd för. Du får då exempelvis slänga dina saker som du samlat på. Du utsätts för detta tills ångesten är utsläckt. Detta är en obarmhärtig terapiform som kan ge mycket och stark ångest, men som går fort och är effektiv     

KBT kan vara bra, men något som ofta är ännu bättre är DBT

Ja du, tyvärr har jag inga bra råd att komma med, för i vårt hem ser det likadant ut.
Vi är fem personer, jag och mannen och våra tre barn.

Vi bor ganska stort, på nästan 200 m2 och det ryms mycket saker på den ytan. Trots det är det fullt överallt. Bänkar, skåp och på golv. Travar med saker överallt, i lådor och kassar, På lådorna och kassarna och över dem.

I sängar och soffor, ibland tom i badkaret (tur att vi har dusch också)

Jag får ångest av tanken på att ta hem folk, vilket gör att jag håller nmig undan nya människor. Äldsta barnet vill ta hem kompisar men det går inte.

Jag vet inte hur vi ska ta oss ur det här, och det ger ångest  

Min mamma är en "Horder".Vi kan inte prata om det.Inflammerat typ! Jag skulle vara väldigt tacksam om den som har dom här problemen skulle vilja förklara lite mer utförligt hur det blev så här, hur det började,hur du känner inför att slänga saker osv. ???

Om man typ bestämmer sig för att slänga en kasse om dagen med grejer om dagen? Hur känns tanken på det?    

Ringde idag före lunch, ca 20 i tolv. Då fanns ingen på plats i receptionen och man kan inte lämna meddelanden. Receptionisterna skulle vara tillbaka tjugo över ett. Då jobbar jag och kan inte gå ifrån och ringa. Min läkare har ingen röstbrevlåda och hans mail är "hemlig" - antar att de är livrädda för att bli mailbombade av galningar som vill sprida virus. Så med andra ord, när jag jobbat klart för dagen så hade även sjukvårdsavdelningen gjort det. Alltså ingen kontakt idag heller...

Border: DBT, vad är det för något? Har aldrig hört talas om det. Jag tycker att det du skriver är så intresant för du är så insatt!

Horder: Vem i din familj är det som samlar? För man över sitt samlande på sina barn? Jag är livrädd att göra det, men hur ska man kunna motivera nån att städa och hålla undan när man själv inte gör det? Jag kan ju inte begära att nån annan ska göra det när jag är värsta slarvmajjan själv! Och som du skriver: Ångest! Jag är sprickfärdig av ångest. Konstant.

Anonym med samlarmamma: Kasta en kasse med saker varje dag?! Om det är tidningar/reklamblad OK, men nåt annat? Ja, gamla mjölkkartonger och flingpaket och tomma toarullar, kanske. Men de kan man ju göra coola grejor av. Eller plantera fröer i eller... Att kasta nåt som tex mina gamla inredningstidningar eller slitna, sunkiga skor; Nä. Inte att tänka på.

Nån som har vettiga råd och tips eller funderinga: Skriv!

Hoarder: Hur gammal är din äldsta och vad säger ni till kamraterna som inte få komma in och leka? Jag har supersvårt med det där. Ibland tar jag med mig lite ungar i bilen och åker iväg på utflykt och gör nåt kul och bjuder på hamburgare eller fika. Annars kommer väl de ungarnas föräldrar tycka att vi är knäppa som inte "bjuder tillbaka" när de alltid har öppet hus!

Menade att du skulle minska bohaget med en kasse om dagen.För att det ska börja minska och bli ett hanterligt hem.Är nyfiken på hur du känner iför att kasta saker: (avser inte sopor eller sopsortering) får du ångest eller panikångest eller? Fattar liksom inte! 

Har man så mycket grejer att hemmet inte funkar verkar det så märkligt att fortsätta.Söker man proffs hjälp mot hording så är det ju vad som kommer att ske men förstår ju att man söker hjälp just för att man inte klarar det själv.

///Frustrerad dotter!    

Samlarmammans dotter:

Minska bohaget med en kasse om dan? Får ont i magen och blir alldeles kall vid bara tanken! Jag har ju så mycket saker som kan vara bra att ha! Och fina är de oxå, om man bara kunde hitta ett ställe att ha dem på!

Mycket av grejorna är ju minnen, som barnkläder, skolböcker, saker man fått i present, grejor från loppis som man kan fixa till genom att måla, sy om eller liknande. Verktyg, överblivna tapetrullar, mattor som blivit utbytta, gamla handdukar i "fel färg" som det inte är nåt fel på, bara att färgen inte passar i badrummet. Har massa tyger och garner i proppfulla papperskassar som jag vill använda, men jag har ingen plats att sitta på och göra det.

Jag har köpt galet många nya tomma plastbackar, korgar, lådor och förvaringsboxar av olika slag, som jag tänkt sortera och stoppa saker i, men de står tomma ovanpå alla andra grejer...

Det är helt omöjligt att slänga sakerna! Tänk dig själv om du skulle bära ut en hel kasse med "riktiga" saker ur ditt hem, saker som du faktiskt vill ha kvar!? Det låter väl inte så kul?

TS: Just för att min mamma fungerar som hon gör så har jag blivit tvärtom och älskar att ha så lite saker att det går att överblicka vad jag äger samt veta vad jag har i förråd ,klädkammare etc.

Jag ger bort det jag inte själv har glädje eller nytta av till second hand eller vänner.Inte så att jag gör mig av saker jag behöver eller vill ha kvar.För mig är det en lättnad att inte ha det som min mamma eller bli som hon.Men det är tillåtet att vara samt fungera olika här i världen!Själv är jag matmissbrukare istället.Säkert minst lika obegripligt för många...

Hoppas du finner någon lösning som passar just dig!     

Hej,

Jag heter Rebecca och jobbar på ett TV-produktionsbolag. 
Jag söker kontakt med personer till en TV-pilot ett s.k provprogram (det kommer inte sändas på TV),  som samlar eller har det stökigt hemma hos sig, som inte riktigt har tid för att ta itu med stöket hemma och som vill ha hjälp. 

Vill du veta mer? Har du tips?

Hör av dig snarast till mig.

/Rebecca 

Hoppas ni gör det bättre än de utländska varianter som gått i svenska tv i så fall! Men kan ett sånt upplägg bli annat än sorgligt utlämnade av trasiga människor? Tycker redan det finns för mycket sådant i Arga snickaren,Lyxfällan etc samt i Rent hus.Ofta oetiskt men antar att det säljer till låga produktionskostnader.Syniskt!

Kan bara hålla med! Jag har på nära håll sett personer som deltog i ett av ovan nämnda program - funkade superbra där och då, men ett par månader senare när kamerorna slocknat och TV-teamet gått hem var personerna på god väg tillbaka in i samma sak igen. En qick-fix för att göra program som säljer, men ingen hjälp på djupet. Grundproblemet finns fortfarande kvar.