Min son blev riktigt dålig vid den åldern och var tillochmed inlagd för EP-utredning, han hade ständigt "magsjuka" dvs han bajsade vatten 10-12 gånger/dygnet och kräktes.... Han slutade utvecklas motoriskt, var på regelbundet besök hos sjukgymnasten. Vi pendlade till sjukvården pga att alla kurvorna gick ner... Alla inom sjukvården kommenterade att han hade så smala armar och ben men en så stor mage.. Vi visste ju det.. Han åt mjölkfritt redan som bebis så det var inte mjölken iallafall.
Inte förrän vi träffade en vikarierande barnsköterska på BVC hände något... Hon blev riktigt förargad för att utredningen på varför kurvorna dalade ner, det hade då gått ca ett halvår... Hon klampade in på barnläkarmottagningen med mig och lillpojken (som då var ca 1 år gammal) i släptåg och pratade allvar med barnläkaren som hade föreslagit vi skulle börja en ordentlig utredning på hösten efter semestern (detta var då i juni)
Dagen efter fick han lämna blodprover... Och det visade sig att han reagerat på gluten.. Hans avföringsprover visade en inflammerad tarm. Han hade en stor järnbrist.
Vi gav honom gluten, mjölk och sojafritt. På en månad gick han upp 1 kg.. Efter några månader hade magen stabiliserat sig. Då hände mycket med hans motoriska utveckling, han började utvecklas! Och nu är han 2 år.. Ikapp och tillochmed förbi sina jämnåriga kamrater både fysiskt och mentalt samt språkligt!
Han mår fint, kroppen ser bra ut, inga revben eller skulderblad som sticker ut så där hemskt. Magen är mindre och hela han mår mycket bättre. Han är pigg, glad och orkar mycket.
Nu kommer vi ev. behöva sätta in gluten i hans kost igen för att göra gastroskopi och fastställa ev. glutenintolerans men detta ska vi inte göra förrän senare, han behöver må bra, växa och utvecklas säger hans barnläkare. Och jag håller med.
Det halvåret var hemskt, vilken pärs. Tänk att gluten kan göra så mycket illa i en sån liten kropp.....