• Slagathor

    Min 8-månaders vaknar, skriker och är totalt otröstlig

    Hon skriker tills hon hyperventilerar, är helt okontaktbar, gråter, vrålar, ser ut att ha panik. Vill inte ha närhet, kastar sig bakåt men man får inte lägga ner henne. Ingenting funkar, hon vill ingenting.

    Vi gissade på växtvärk då detta hände då och då, men inatt vaknade hon två gånger och skrek vardera trettio minuter tills hon somnade av utmattning.

    Vad kan det vara? Det är så himla otäckt när man inte på nåt sätt kan hjälpa henne. Sista gången hon vaknade fick jag lägga henne i vår säng och efter en lång stund somnade hon utmattad på min arm och låg stilla där till 08 imorse. I vanliga fall sover hon inte så länge och hon ligger definitivt aldrig stilla när hon sover.

    Hjälp. Ringt bvc men inget svar. 

  • Svar på tråden Min 8-månaders vaknar, skriker och är totalt otröstlig
  • KlaraB

    Nattskräck? Seperationsångest? Har ni testat att ha henne hos er hela nätterna? Hon kanske blir rädd och förtvivlad när hon vaknar och inser att ni inte är där. Vanligt vid 8-10 månader.

  • Tian 10

    Nattskräck tippar jag på. Inget farligt men väldigt obehagligt för föräldrarna.


    ♥ Albin ♥
  • Slagathor
    KlaraB skrev 2012-06-05 10:18:14 följande:
    Nattskräck? Seperationsångest? Har ni testat att ha henne hos er hela nätterna? Hon kanske blir rädd och förtvivlad när hon vaknar och inser att ni inte är där. Vanligt vid 8-10 månader.
    Hon är väldigt mammig just nu, men kan definitivt vara utan mig ett par timmar med sin pappa utan att "lida" eller vad man ska säga. 

    Kan nattskräck komma så tidigt? Det låter hemskt! Jag ska läsa på om det.

    Grejen är att hon visar tydligt att hon vill bli nerlagd på kvällarna. Hon somnar nästan alltid i famnen på mig och därefter börjar hon skruva på sig, vilket betyder att hon vill bli nerlagd i sin säng. När vi lagt henne i vår säng på kvällen (för att mysa) så har det inte varit bra. Men man kanske ska lägga henne i sin säng, och sen flytta över henne till våran när vi själva lägger oss?

    På dagarna sover hon jättebra själv och hon är alltid glad när hon vaknar. Kan ligga och pyssla i sin säng och prata för sig själv och ger oss världens leende när vi kommer för att hämta henne. 
  • Slagathor
    Tian 10 skrev 2012-06-05 10:21:25 följande:
    Nattskräck tippar jag på. Inget farligt men väldigt obehagligt för föräldrarna.
    Jag ska googla det nu. Men det innebär att de är helt otröstliga? Vad ska man göra? 
  • KlaraB

    Min tjej på 9 månader fixar också att sova ensam de första timmarna, därefter vill hon helst ligga på mig eller iaf med en hand på mig, då sover hon gott. Kan ju vara värt att testa. Men googla nattskräck - jag är inte så insatt mer än att symptomen verkar stämma.

  • Slagathor
    KlaraB skrev 2012-06-05 10:29:17 följande:
    Min tjej på 9 månader fixar också att sova ensam de första timmarna, därefter vill hon helst ligga på mig eller iaf med en hand på mig, då sover hon gott. Kan ju vara värt att testa. Men googla nattskräck - jag är inte så insatt mer än att symptomen verkar stämma.
    Jag googlade och det jag fick upp är att barnet inte är vaket, att man kan testa ta det väldigt lugnt på kvällarna och testa sig fram för vad som funkar på nätterna när detta inträffar.

    Hur länge är din 9-månaders ledsen på nätterna? 
  • Tian 10

    Du kan inte göra så mycket om det är nattskräck. De sover fortfarande och min son reagerade med att inte vilja bli upplockad och inte heller fick man röra honom. Hjälpte oftast att byta rum (ett råd som jag läste på nätet). Brukar komma i perioder då det händer mycket i utvecklingen. Tyvärr bara bita ihop och ta sig igenom dessa perioder. Tycker ändå att du ska rådgöra med Bvc (om du har ett bra Bvc), de brukar ha lite tips på vad man kan göra för att lindra. Om din dotter tycker om att sova i egen säng så tycker jag inte att ni ska ta in henne till er, kan ge väldigt dumma vanor senare. De nätter hon får nattskräck bör ni givetvis ta in henne, lite annorlunda situation.


    ♥ Albin ♥
  • KlaraB

    Vanor/ovanor går oftast att ändra på. Jag tycker att Man bör följa sitt barns behov för stunden, just pga all den utvecklingen som sker det första året!

    Hon är oftast inte ledsen så länge. Absolut inte så som du beskriver. Nu senast har hon vaknat pga hunger pga magsjuka. Men innan så somnar hon om ganska snabbt så fort hon tex fått nappen.

    Läs på om nattskräcken och testa att få en övergång då hon brukar vakna, ev av att gå till ett annat rum, ge lite vatten/välling .. Fanns ju lite tips.

  • Slagathor
    Tian 10 skrev 2012-06-05 10:32:21 följande:
    Du kan inte göra så mycket om det är nattskräck. De sover fortfarande och min son reagerade med att inte vilja bli upplockad och inte heller fick man röra honom. Hjälpte oftast att byta rum (ett råd som jag läste på nätet). Brukar komma i perioder då det händer mycket i utvecklingen. Tyvärr bara bita ihop och ta sig igenom dessa perioder. Tycker ändå att du ska rådgöra med Bvc (om du har ett bra Bvc), de brukar ha lite tips på vad man kan göra för att lindra. Om din dotter tycker om att sova i egen säng så tycker jag inte att ni ska ta in henne till er, kan ge väldigt dumma vanor senare. De nätter hon får nattskräck bör ni givetvis ta in henne, lite annorlunda situation.
    Jag har pratat med BVC nu och sköterskan är inne på samma linje. Det händer mycket nu och att det är nattskräck. Hon tyckte vi redan var inne på rätt spår med våra funderingar om att lägga om kvällsrutinerna (inte bada på kvällen, inte låta storasyrran stimma i närheten) och hålla om henne om nätterna när det blir så här.
    Hon sa även som du att enbart ta henne till vår säng då hon har nattskräck.
    KlaraB skrev 2012-06-05 10:38:45 följande:
    Vanor/ovanor går oftast att ändra på. Jag tycker att Man bör följa sitt barns behov för stunden, just pga all den utvecklingen som sker det första året!

    Hon är oftast inte ledsen så länge. Absolut inte så som du beskriver. Nu senast har hon vaknat pga hunger pga magsjuka. Men innan så somnar hon om ganska snabbt så fort hon tex fått nappen.

    Läs på om nattskräcken och testa att få en övergång då hon brukar vakna, ev av att gå till ett annat rum, ge lite vatten/välling .. Fanns ju lite tips.
    Jag läste om det och har pratat med BVC. Känner mig klokare nu, och lugnare. Tjejen sover för tredje (!) gången sedan vi gick upp klockan 08, men det ska bara vara normalt.

    Tack alla för tips och råd!
     
  • Tian 10

    Alltid skönt när man fått förklaring och vet att det inte är något farligt. Min pojke är 2 år och 2 månader, och inte haft nattskräck sedan han var ~20 månader. Så det behöver inte pågå i flera år.


    ♥ Albin ♥
  • skogsvitter

    Låter som en klok sköterska ni har fått tag i, bra råd!
    Tycker också att det låter som nattskräck som sagt, och just det BVC sa är vad jag också skulle råda er till.

    Det enda jag inte håller med om är att man på något sätt skulle skapa en dålig vana för att man samsover när de behöver, vilket de absolut kan ha behov av även förutom nattskräcken. De har separationsångest i den här åldern, mycket stark ångest många gånger, eftersom hon är mitt i separationsfasen. Och den framträder ju dessutom ofta nattetid och då har de naturligtvis ett väldigt stort behov av närhet även om de inte har just nattskräck och är helt okontaktbara. Man skapar inga dåliga vanor bara för att man ger dem det när de är mitt i sin absolut värsta separationsångest någonsin. Tvärtom kommer de helt automatiskt välja att sova mer och mer i sin egen säng sedan när de blivit äldre och mognare och separationsångesten avtagit igen.

  • skogsvitter
    Slagathor skrev 2012-06-05 10:23:34 följande:
    Men man kanske ska lägga henne i sin säng, och sen flytta över henne till våran när vi själva lägger oss?
    Det kan man självklart göra, eller så flyttar man bebisen när hon väl vaknar. Det är så vi har gjort, de har nattats i egna sängar för det mesta men kommit över till oss på natten istället.
  • Slagathor
    skogsvitter skrev 2012-06-05 12:37:33 följande:
    Det kan man självklart göra, eller så flyttar man bebisen när hon väl vaknar. Det är så vi har gjort, de har nattats i egna sängar för det mesta men kommit över till oss på natten istället.
    Jag vill ju varken skapa "dåliga vanor" eftersom vi gärna vill ha våran säng för oss själva, jag och pappan. Men det absolut viktigaste och högst prioriterade för mig och pappan är dotterns trygghet. Behöver hon vår fysiska närhet om natten så får hon naturligtvis det.

    Jag kommer göra så att förutom när hon har nattskräck så tar jag upp henne i vår säng om hon verkar allmänt orolig också. 
  • skogsvitter
    Slagathor skrev 2012-06-05 13:00:43 följande:
    Jag vill ju varken skapa "dåliga vanor" eftersom vi gärna vill ha våran säng för oss själva, jag och pappan. Men det absolut viktigaste och högst prioriterade för mig och pappan är dotterns trygghet. Behöver hon vår fysiska närhet om natten så får hon naturligtvis det.

    Jag kommer göra så att förutom när hon har nattskräck så tar jag upp henne i vår säng om hon verkar allmänt orolig också. 
    Tycker jag låter vettigt. Som sagt, man skapar inga dåliga vanor om man gör så när de faktiskt verkligen behöver det! Sedan ska man självklart låta dem ha sin egen säng och låta dem sova där i övrigt, när de vill och kan det och känner sig trygga där.
  • Tian 10
    skogsvitter skrev 2012-06-05 12:34:58 följande:
    Låter som en klok sköterska ni har fått tag i, bra råd! Tycker också att det låter som nattskräck som sagt, och just det BVC sa är vad jag också skulle råda er till. Det enda jag inte håller med om är att man på något sätt skulle skapa en dålig vana för att man samsover när de behöver, vilket de absolut kan ha behov av även förutom nattskräcken. De har separationsångest i den här åldern, mycket stark ångest många gånger, eftersom hon är mitt i separationsfasen. Och den framträder ju dessutom ofta nattetid och då har de naturligtvis ett väldigt stort behov av närhet även om de inte har just nattskräck och är helt okontaktbara. Man skapar inga dåliga vanor bara för att man ger dem det när de är mitt i sin absolut värsta separationsångest någonsin. Tvärtom kommer de helt automatiskt välja att sova mer och mer i sin egen säng sedan när de blivit äldre och mognare och separationsångesten avtagit igen.

    Men Ts dotter trivs i sin säng normalt. Då anser jag inte att man ska flytta över henne. Givetvis ska man ha ett barn hos sig som behöver det och de nätter hon får nattskräck eller själv vill vara hos sina föräldrar så tar man dit henne. Men att flytta henne bara för att förstår jag mig inte på, då behovet inte finns så ska man inte skapa ett.
    ♥ Albin ♥
  • skogsvitter
    Tian 10 skrev 2012-06-06 08:49:40 följande:
    Men Ts dotter trivs i sin säng normalt. Då anser jag inte att man ska flytta över henne. Givetvis ska man ha ett barn hos sig som behöver det och de nätter hon får nattskräck eller själv vill vara hos sina föräldrar så tar man dit henne. Men att flytta henne bara för att förstår jag mig inte på, då behovet inte finns så ska man inte skapa ett.
    Det var ju exakt det jag sa, att de självklart kan sova i sin säng när de trivs och vill det. Men uppenbarligen fungerar det ju inte just nu eftersom hon får så enorma ångestattacker på natten och dessa måste naturligtvis förebyggas. Då finns faktiskt det behovet.
Svar på tråden Min 8-månaders vaknar, skriker och är totalt otröstlig