Håller på att förlora henne

Berätta till en början att du har svårt för att ge henne närhet för att du är rädd för att var för på.

Det kan annars få konsekvensen att HON tror att du inte vill satsa till 100%, att du inte älskar henne tillräckligt eller andra konstiga saker och tankar.
Så berätta det för henne så hon vet och istället kan hjälpa dig!

Sen, parterapi. Visst kan ni lösa den här ekonomifrågan, säga nej till folk och vara med ensamma och hitta på saker. MEN en parterapeut skull ändå jag rekommendera.

Varför inte visa tråden? Tror inte jag är den enda som nästan fick tårar i ögonen! Gud va mycket du måste älska henne! Och det kommer hon förstå om hon ser din trådstart!

Lycka till med allt!  

Jag ska prova med att framföra hur jag känner när det gäller beröring och närhet och se vad hon säger.

När det gäller ekonomin tror jag att vi kan lösa det själva och det var mera som du skriver en parterapeut som jag menade.

Jag glömde dock nämna i tråden att hon även känner att hon är "trängd" alltså att hon ej kan hitta på något själv då hon själv känner att vi behöver tid till varandra men ändå vill kunna leva sitt egna liv med vänner osv. Därför blir det så extra svårt att be henne om att vi skall göra saker själva ihop nu när det verkligen behövs, när jag vet att hon även vill ha lite egentid.

Tack för lyckoönskningen

Min man o jag varit tillsammans i 23 år och det har varit inte alltid varit lätt
det är upp och ner ...
vi valde till slut att ge vårat äktenskap en chans till och tog kontakt med en
parterapeut suuuper vi skulle ha gjort det mycket tidigare ..men visst det har
hjälp absolut gav oss en annan vinkel i vårt förhållande..

Vi har haft det tuff med vårat företag och barn mm vi höll på tappa bort varandra helt enkelt 

Vi tog en Terapeut från Huma Nova. Vi betalade full pris men finns även möjlighet
att få rabatterat kolla in hemsidan ..................Elever behöver öva på par och är snart klara
med sin utbildning .De har även en handledare som hjälper dem helt överkomligt

lycka till          

Planera veckorna.

mån: jobb
tis: jobb
onsdag: ledig - då blir det att träffa frida
torsdag: ledig - då går vi på bio
fredag: jobb

Förstår du? Om ni planerar varje vecka så kommer hon njuta av att träffa Frida på onsdagen för hon vet att ni ska ha en mysig bio på torsdagen.  

Och som sagt, parterapeut. Jag tror det kommer ändra hennes inställning, jag tror absolut att ni kommer fortsätta tillsammans sen efter det. För hade hon inte älskat dig så hade hon redan lämnat dig, men det finns ändå problem i förhållandet som tonar ner hennes känslor. Du visar att du verkligen vill ha ER genom att ta henne på allvar, genom att föreslå parterapeut och boka in en tid.  

Jag har de senaste dagarna givit henne lite mera utrymme med vänner och ligger inte på så mycket. Nu tex är hon ute och går med sin väninna, en person som jag är rätt säker på driver på förloppet till min nackdel.

För en tid sedan berättade min sambo att hon och hennes väninna tänke åka iväg på en tjejhelg. Helt ok tänkte jag då dom tidigare har besökt någon storstad och bott på hotell för att sedan gå ut och festa.

Igår berättad hon att de tänkte åka på en stor bilträff i mitten av sommaren för att bla hälsa på en manlig kollega. De ska bo i tält och festa med den här killen och hans polare.
Detta låter inte som något konstigt egentligen, bortsett från att min sambo inte är det minsta intressera av motorsport och hatar att sova i tält och att hon den senaste tiden har pratat mycket om den här manliga kollegan.
Jag vill lite på henne och tror inte att otrohet är eller kommer bli ett problem, men jag vet att den här killen har haft ihop det med en annan kollega som hade man och barn utan att bry sig det minsta över det.

Till ytterligare ett av mina problem,  Jag vill egentligen inte att hon åker iväg på denna tillställning men jag känner att jag inte kan säga något då jag har lovat att ge henne lite mera rum för sig själv.
 
Troligtvis är det bara i mitt huvud som jag målar upp det värsta hela tiden. På henne märks det knappt att något har hänt och möjligen beror detta på att hon kör på som vanligt . Men hos mig gnager det i huvudet hela tiden att det håller på att gå åt skogen trots att vi har bestämt att försöka.

Det känns som om att hon har gått med på det för att vara snäll men egentligen inte vill. Men som du skriver, hade hon inte haft några känslor kvar alls hade hon ju redan lämnat mig tycker jag.  

Det låter ju helt klart på alla som har kommenterat att en parterapeut är det bästa. Men jag är rädd för att det kan ge fel signaler nu när vi har kommit överens om att försöka. Det känns för tidigt att ta upp det när det bara har gått några dagar sedan vårt samtal

Mera uppföljning

Förra veckan tog jag steget och berättade om hur jag kände gällande beröringen. Att det har känns lite stelt sedan vårat samtal och att jag inte har vågat ta i henne ordentliget eller pussa henne som jag brukar.
Hon sa då att jag inte skulle känna då utan att vi skulle köra på som vanligt.
 
Detta kändes väldigt skönt och sedan dess har det mesta fungerat som det ska tills idag. Idag hade vi ytligare ett samtal som jag tog upp, vad det gällde från början kommer jag inte riktigt ihåg. Men vi pratade mycket om hur vi känner att det går och vad vi behövde jobba på.

Min sambo säger att hon känner att vi kanske behöver mera tid från varandra för att hon skall kunna hitta sig själv och få redan på vem hon egentligen är och vad hon vill i livet. Med detta menar hon att det kanske vore bra att flytta hem till hennes föräldrar ett några dagar i stöten.
Detta är helt ok för mig även om jag har hör och läst om att detta är början till en separation i större delen av fallen.

Men jag känner att om vi ska kunna lösa detta så behöver vi ju snarare mera tid med varandra.
Jag vill alltså vara henne till lags och låta henne hitta på saker själv, men åh andra sidan vill jag ju bara vara med henne tills/så allt är bra igen.

Jag vågar ju inte riktigt säga för mycket då jag är rädd att hon tycker jag "låser" henne för mycket. Igår och idag var vi lediga tillsammans för första gången på en vecka. Vi gick på stan och lunchade ihop osv, och då frågade jag vad hon kände för att göra i eftermiddag. Då svarade hon att hon funderade på om hon ev skulle ut och gå med en väninna. Då sa jag att jag skulle uppskatta om vi kunde hitta på något tillsammans idag då vi var lediga ihop.
Detta var något som min sambo tog upp idag under vårt samtal, hon menade att detta var precis det hon menade med att hon behövde tid för sig själv. Och att även om jag sa att det var ok så såg hon på mig att jag egentligen ville hitta på något med henne.

Men hur ska jag bete mig då? Jag vill ju passa på att göra något, men jag vill ju inte "låsa" henne.

Jag vet i fan vad/hur jag ska göra då hon säger att det är HON som först måste ta reda på vad hon vill i sitt liv innan vi kan fokusera på vårt förhållande. Jag måste alltså släppa taget och hoppas på att hon kommer fram till att hon vill fortsätta vår liv tillsammans.

Men detta känns så fruktansvärt tungt

Då var det kört.

I måndags kväll släppte hon bomben helt och hållet. Vi hade planerat att åka iväg en vecka före midsommar för att hitta lite mera tid till varandra. Under måndagskvällen säger hon att hon inte vet om hon vill följa med.

Varför då, eller vad har du tänkt istället frågar jag. Nä jag vill inte, jag vill inte mera nu svarade hon. Jag blev helst ställd då vi hade kommit fram till att försöka "laga" vårat förhållande.
Jag sa till henne att nu när vi vet om alla problem så kan det ju bara bli bättre om vi fixar dem tillsammans, och att jag förstår att hennes känslor har svalnat men det måste ju ändå finnas något/någon liten % där inne i hjärtat som fortfarande glöder.
Nej, säger hon. Det finns inget kvar längre.
Men det är u inte möjligt att efter 5 år tillsammans där vårt förhållande har bestått av 90% med goda minnen och en bra relation tillsamans helt och hållet inte längre betyder något för dig.
Jag är ledsen men Nej, som det känns nu gör det inte det.
e
Vi har varit ifrån varandra några dagar nu, och jag är helt förstörd. Jag får ta sömntabletter för att kunna sova och tänker på henne hela tiden. Några timmar går det bra, för att sedan övergå till att jag bara sitter och stirrar in i väggen eller gråter

Jag sa till henne att jag gärna vill att vi inte stänger alla dörrar helt ännu. Utan att vi flyttar isär och gör slut som hon vill, men att vi inte kastar oss in i ett nytt förhållande det första vi gör. Vi ger det tid ifrån varandra och ser om det kan hjälpa.
Jag sa också att jag vill att vi ska kunna höras eller ses för att hitta på något framöver när det har gått lite tid

Hon svarade att hon inte var på jakt efter någon ny relation, utan att hon måste hitta sig själv och få tid för sig själv. Hon sa att det inte ska vara omöjligt för oss att träffas igen men att hon inte vill ge mig några falska förhoppningar genom att lova det. Vi kan höras av på telefon, men hon vill att det ska få gå en tid först.

Jag är bara så rätt för att hon har hittat eller kommer hitta någon ny under den här tiden vi är ifrån varandra. Jag borde väl egentligen inse att det är helt kört. Men jag kan inte få in i mitt huvud att det hon säger är sant.
Hon kan ju inte mena att det efter så månget tid/minnen/upplevelser och ett liv tillsammans att det inte finns några känslor kvar.

Jag analyserar och funderar dagar och nätter och vill tro att hennes beslut beror på att hon under en lång tid har mått dåligt utan att säga något.

Jag tror att hon under en lång tid har intalat sig själv att det löser sig, men att det inte har gjort det. Därför tror jag att hon nu har varit så inställd på att den ända lösningen på problemet är att göra slut. Jag tror inte att hon kan se något ljus eller förstå att det kan bli bättre då hon under så lång tid har intalat sig själv att det är kört.

Detta är anledningen till att jag inte klarar av att släppa henne. Jag vill tror att när tiden har gått kan hon tänka mera öppet och förhoppningsvis inse att de problem som vi har haft inte är omöjliga att lösa.

Möjligen har jag helt fel och hon har redan träffat någon ny, Och att det är därför hon valde att avsluta allt så fort.
Men jag tycker att jag borde att märkt något i så fall, några konstiga mail/mess eller telefonsamtal. Eller möjligen har jag bara inte insett det.
Men min sambo är ärlig och "rejäl" i alla andra fall, så det känns så olikt henne om det nu är så som är fallet.

Hur ska jag göra för att kunna gå vidare?
Jag kan bara inte sluta tänka på henne, och det känns som att jag inte vill göra det. Jag vet att jag säker bara drar ut på det, men jag vill ju hoppas på det jag skrev förut, att hon kommer tänka om efter lite tid.

Din sambo verkar inte vilja vara kvar med dig. Det är ju tråkigt och jag förstår hur hjärtskärande det verkligen är. Jag har själv varit där.
Men sanningen är den att du måste ta tid för dig själv, detta är super viktigt just nu. Tänk inte på "Vad gör hon", "jag saknar henne" osv. Kolla inte din telefon och mobil var 5e minut, inget kommer att förändras ändå.

Ta ledigt, åk bort med en vän i en helg. Åk själv bort någon stans i en helg (kan vara en stad i Sverige). Ta tid och tänk på dig själv. För det du just nu gör mot dig själv är rent tortyr. Ta hand om dig! Köp hem massa med skit mat en dag. Typ pizza, godis, glass o frossa i dig (en dag!). Se serie efter serie, film efter film.
Gör vad som helst bara du släpper din sambo lite. Gå ut med dina vänner?

Sanningen är den att din sambo har sagt att hon inte har känslor för dig, att hon inte vill vara med dig. Det är dags att du verkligen inser det och släpper taget om henne. Hon kommer annars bara att bli ännu mer irriterad över det hela.

Börja leta efter en ny bostad efter denna midsommarhelg. Ju fortare du avbryter kontakten med din sambo desto bättre. ATt hålla kontakten med din sambo efter ni flyttat isär osv är väldigt osmart, varför plåga dig själv?

En sak till, du säger att det inte finns någon annan än henne. ATt du inte kan älska någon annan än henne. Så kommer du att känna ett bra tag. Men en dag kommer det att kännas bättre och då kommer du hitta någon annan att dela ditt liv med och då kommer du att vara lycklig igen. Men det tar tid, så låt det ta tid. Men avslyt relationen med sambon snabbt, det är ändå det hon vill o om du älskar henne så är det de rätta att göra.

Vi har redan varit och sagt upp lägenheten tillsammans och avslutat alla andra praktiska saker som tv internet tidningar osv.
Vi kommer troligen bli av med vår lägenhet snabbt då den är aktraktiv med bra läge. Hon kommer flytta hem till sina föräldrar som har ett "extra hus" och jag har ungefär samma möjlighet hos mina föräldrar.

Jag förstår ju bitvis att det säker redan är helkört. Men hoppet lever ju kvar om att hon efterhand ska inse eller ändra sig gällande oss.
Jag har många bekanta som har varit i samma situation som vi och efter några månader blivit tillsammans igen. Många av dem är idag gifta och har barn. Jag har pratat med några av mina bekanta som säger att de kände precis som jag gör nu, men efter hand så fixade de deras relation igen.
Det är ju detta jag hoppas innerligt på ska hända. Jag känner att det till 90% är helkört och att vi inte kommer ha mera med varandra att göra "som partners" men då finns det 10% kvar som känner att det kanske kan finnas hopp ändå, om jag bara är beredd att släppa henne under en tid.

Möjligen har jag helt fel och kommer få fortsätta att må dåligt tom den dag då jag inser att jag hade fel. Men det är dessa 10% som får mig över huvudtaget klara av vardagen.

Jag tror att din sambo kan vara intresserad av någon annan (kollegan?) och att det är därför hon har avslutat allt så fort, men det kan lika gärna vara till din fördel. Om du tar tid till dig själv och umgås med vänner som någon skrev ovan, gör allt som får dig att tänka på något annat, försök ha kul och inte tänka på henne och absolut inte kontakta henne, då kan det komma att ändras sedan. Hon vill säkert testa på att vara med den andre eller iaf flirta lite och se hur det känns och känner att hon inte kan göra det när vi är tillsammans eftersom det känns fel mot dig. Låter du då henne vara så kan hon testa på lite och det är mer troligt än inte att hon kommer att inse att det här inte var så roligt egentligen, att han kanske inte var så spännande när allt kom omkring och att hon saknar dig. Speciellt då om du visar att du försöker gå vidare (genom att inte kontakta henne, kanske lägga upp lite partybilder på fb och liknande) så tror jag att hon kan komma att ångra sitt förhastade beslut. Visar du att du är tillgänglig hela tiden så får hon inte längta och kan ta dig för givet istället.

Visar det sig sedan att hon verkligen inte har några känslor kvar längre så är det ändå det bästa att göra.