Svartsjuka efter att blivit bedragen

Vet du om dom har nån historia sen gammalt ihop? Annars skulle jag säga att du inte behöver oroa dig.

Inte vad jag vet.Så pinsamt  så jag har inte frågat något mer.

Om hon nu har den utstrålningen som du säger skulle dom redan haft ihop det om det fanns nått mellan dom, har dom inte det så är han eller hon så intresserad av den andra så du kan vara lugn.

Släpp det där , det kommer sabba ditt förhållande , problemet ligger hos dig och inte hos honom eller henne..... se till att jobba på din självkänsla istället , annars rikerar du att misslyckas i alla dina nya relationer.

Har en sambo som är som du och det ÄR faktiskt väldigt irriterande.... klart jag förstår varför hon agerar som hon gör , men det är ändå rätt jobbigt.

Svartsjuka är som alkohol. I kontrollerbara mängder kan det vara OK men om det blir för mycket så leder det bara till elände och skadar dig själv och andra.

Din svartsjuka kan ha funnits där innan du blev bedragen. Den kan också ha legat dold men blommade ut när du blev bedragen. Oavsett är en skenande svartsjuka destruktiv och gör att man börjar tänka i negativa banor. Målar upp scenarios om saker man fruktar skall ske. Till sist så blir de så verkliga att man tappar kontrollen och man tror att de faktiskt är sant. Man börjar bete sig på ett sätt som man inte gillar. Samtidigt som man är fullt medveten om att man skadar förhållandet så kan man inte hindra sig. Svartsjukan har då blivit en så stark kraft att den styr ens liv.

Man kastas mellan misstänksamhet och skam/ursäkt när man sen upptäcker att man hade fel. Att leva med någon som är notorisk svartsjuk är som att leva i ett känslomässigt fängelse där varje steg eller handling man gör kan resultera i att den svartsjuke börjar bråka eller på annat sätt visar sin misstänksamhet. Det är förståeligt att förhållanden som dessa inte brukar hålla så länge. Viljan hos den svartsjuke att "rädda" förhållandet blir istället orsaken som gör att det tar slut. Alla som har levt med en svartsjuk vet hur detta kan vara.

I ditt fall tror jag det handlar om två saker:

* Osäkerhet.
* Tillit.

Osäkerhet i den meningen att du är orolig för att du inte duger till. Att du räcker för honom. Att du är den tjej han vill vara tillsammans med, även om det finns "andra fiskar" i sjön. När ni är ensamma är allt lugnt. Även tillsammans med andra som du känner inte kan utmana dig. Men när det sedan handlar om situationer där du inte har samma kontroll så dyker osäkerheten upp och den kommer kanske även i form utav svartsjuka.

Tillit i den meningen att du har blivit bränd i ditt tidigare förhållande. Det är inte ovanligt att man tar med sig sina skador in i det nya. Då är det naturligt att man är rädd för att råka ut för samma sak igen. Visserligen är han inte samma person som ditt ex som bedrog dig och du är säkert fullt medveten om att han inte skall få synda för det ditt ex gjorde. Men om man inte är riktigt klar med det som hände så kan det hända att spöken från förr dyker upp i det nya förhållandet. Tillit är även en sak man bygger upp med tiden. Den kan bli hur stor som helst men en skadad sådan kan nästan aldrig repareras till det den var innan den skadades. Kom dock ihåg att en persons tillit inte är densamma som någon annans. Så om en person beter sig illa så skall inte någon annan få lida för det.

Har du pratat med din nya kille och berättat hur det ligger till?

Ibland kan det avdramatisera det hela om man berättar hur allt känns så den andre får en chans att förstå att det inte handlar om den personen utan om det man har med sig istället. Då har den personen en chans att sätta sig in i det hela och även möta den svartsjuke på ett jämbördigt plan istället för att bli klädd i rollen som den misstänkte för något som han/hon inte har begått. Dessutom kan man minska skammen hos den svartsjuke som nästan alltid går hand i hand med svartsjuka. För den kan vara minst lika svår att hantera och sänker ens självkänsla betydligt.

INte så mycket man kan göra egentligen förutom att vara förstående och även själv inse att hon inte gör detta för att jävlas utan pga av hennes förflutna. Viktigast tror jag det är att prata om det , även om det känns jobbigt eller pinsamt , jag brukar försöka förklara för hennes att anledningen till att hon reagerar som hon gör är hennes dåliga självförtroende och att jag trotts allt valt att dela mitt liv med henne , inte någon annan och att det kanske finns en anledninge till det ?

Oftast brukar det kännas bättre för henne när vi pratat om det , men då hennes självförtroende fortfarande är lågt och hon har en hel del babage så tittar svartsjukan fram då och då , eller tar åt sig och blir sårad av skämt eller andra oskyldiga saker. Visst ställer det krav på mitt tålamod ibland men hon är annar en underbar människa som tyvärr haft det tufft i sitt liv och släpar därmed på ett bagage. Det bästa man kan göra tror jag är att jobba på att bli kvitt bagaget med hjälp av terapi eller psykolog , det är nog mycket svårare satt bli av med det på egen hand. Tyvärr är inte det direkt gratis så det är en ekonomisk fråga oxå men har man möjlighte till det via sitt jobb eller på npgot annat sätt så ska man nog inte tveka till att söka hjälp.

Man måste faktiskt också räkna med möjligheten att man har rätt, dvs fog för sin (ibland obegripliga) svartsjuka. Det krånglar visserligen till det, men det är ännu värre att helt utgå från att det är jag själv som är ute och cyklar. Det handlar inte om att vara paranoid utan att försöka backa ett steg och liksom värdera upp sig själv. Det blir väldigt sårbart att helt vara i händerna på någon annan.
Hmm, det låter lite flummigt, svårt att förklara.