Hur gamla bör barnen vara för att gå på en begravning?

Har för mig att barnpsykologer brukar föga från fem sex år, generellt. Det är bar med avslut.

Mina barn var med första gången när dom var ett halvår ungefär. Helt enkelt för att vi inte hade möjlighet till barnvakt då. Övriga gäster uttryckte att dom tyckte det var trösterikt att se att släkten lever vidare och att livet rullar på, även om det är sorgesamt.
Andra gången var dom 5½ och det var precis som för er deras gammelmormor. Dom blev både berörda och ledsna och ville bli burna och omhållna. Jag känner att det var rätt då dom hade en hyfsat nära relation och jag ville att dom skulle få ett avslut. Dom ville lägga varsitt egengjort pärlarmband på kistan så det la dom istället för kistblomma. Nu en tid senare så tror jag att begravningen inte var av ondo även om det var jobbigt för både dom och oss. Dom har sett att alla var väldigt ledsna för att gammelmormor for till himlen men precis så är livet, det består både av glada och sorgsna stunder.

Alla barn kan vara med på en begravning. Våra har varit med både som 5-månaders, 2-åringar, 4-åringar. Det viktiga är att förbereda barnen på vad som kommer att hända och att de vet att man får vara ledsen. Finns många fina barnböcker att använda sig av.

Har aldrig läst någon åldersgräns utan snarare att det är viktigt att de får vara med oavsett ålder.

 

jag tycker alla åldrar kan vara med, som någon sa så stor de små barnen för att släkten lever vidare men barnen lär sig också vad som sker när man har dött, vilket jag tror är viktigt för barnen.

Nu är mormor borta.
Min mamma har i princip redan fattat beslutet åt mig och sagt att "det blir väl bara du som kommer, xx är väl hemma med barnen". När jag tvekade sa hon att det INTE var lämpligt att ha med barn på begravningen och att mina kusiner inte skulle ha sina barn med. Jag känner mig jättebesviken att hon ska fatta ett beslut i frågan. Det måste ju få vara mitt och min sambos beslut vad som är bäst för våra barn. Råd? 

Både ja och nej tycker jag. Din mamma är den som räknas som "närmast sörjande" och får väl ändå sägas ha mest att säga till om (tillsammans med ev. syskon och/eller maka/make till den avlidne).
Det handlar inte bara om vad som är bäst för era barn utan vad de som är där tycker och känner. Men jag håller med om att det är tråkigt att hon helt tar ifrån er beslutet. Personligen tycker jag det borde vara en dialog om saken.
Vi har alltid frågat t.ex. min svärfar när makens farmor gick bort. Det har inte varit något problem utan tvärtom har dom tyckt att det varit trösterikt. Men det går inte att säga att din mamma har fel heller, alla har rätt till sina känslor. Kan du fråga henne varför hon inte vill ha barnbarnen där? Om det finns någon särskild orsak?

Och inte minst, jag beklagar sorgen TS!!!

Jag beklagar din mormors bortgång. Jag tycker att du ska ta upp med din mamma hur ni känner det. Vad ni vill är faktiskt lika viktigt som vad hon tänkt. Hon kanske inte är så insatt hur viktigt det är för barnen.

Mina barn är nu 5 och 7 år och de skulle absolut få gå med på begravning av en person som de ändå kände. Speciellt 7 åringen har också pratat mycket om döden i perioder och frågat mycket och skulle verkligen behöva få följa med för att få se och förstå. Tror också det är viktigt att barn får vara med, att man inte utesluts utan får se att alla är ledsna och att man sedan faktiskt lever vidare. Döden är ju något som kommer drabba barnen många gången tyvärr, folk dör, sånt är livet. Att man då inte får följa med kan ju istället skapa en rädsla för vad som egentligen händer och att det skulle vara något otrolig läskigt och att de därför inte får vara med. Dina barn är ju ändå ganska "stora". Vill de följa med?

Beklagar sorgen.

Tänker att det kanske finns möjlighet att ni skaffar barnvakt åt bebisen och att barnens pappa kan gå ut med barnen om det blir alltför känslosamt.
Min dotter var nästan fem när hon var med på sin styvfarfars begravning. De hade haft en sporadisk men bra kontakt. Tror dock inte att hon fattade riktigt vad som skedde. Hon blev helt förskräckt av att se farmor jätteledsen, men sen blev ju farmor som vanligt igen och jag märkte inte av att hon skulle tagit skada på något sätt.

Jag hade ringt BUP innan för att höra deras åsikt och de sa att det helt berodde på barnen och deras mogenhet samt förmåga att kunna sitta still och vara tysta av hänsyn till de andra sörjande. De sa också - och kanske viktigast i ditt fall - att man kanske inte ska ta med sig barn på en begravning om man misstänker att man själv kommer bli jätteledsen. Då måste det finnas någon som kan stötta barnen och eventuellt ta med dem ut därifrån.   

Ja, de vill följa med.