Är en kvinna på 40+ som hör till de som blev agade av sina föräldrar under uppväxten. Undrar hur många av er som blivit det och hur kontakten med era föräldrar ser ut idag? Satte det spår hos er? Hur långt in i uppväxten hände det att ni fick smäll?
Absolut inte regelbundet, men vid något enstaka tillfälle fick jag en dask i rumpan eller att föräldrarna tog hårdhänta grepp om armarna på mig. Känner inte att det har satt några spår alls eller påverkat vår relation på något sätt, vi har väldigt bra kontakt idag. Men det var så sällsynt så jag skulle väl inte säga att jag blev agad som en del av min uppfostran, det var nog bara att humöret verkligen kokade över vid nåt tillfälle.
Ja, hela nittiotalet typ - den av föräldrarna som gjorde det har jag av flera orsaker valt att inte ha kontakt med längre.
Jag är bara 30, men har aldrig fått uppleva detta. Inte mina föräldrar heller.
Min morfar däremot fick stryk av sin mor ibland men aldrig av sin far.
De glömde han aldrig och prata om de då och då. De va nåt han aldrig kunde glömma.
Fick smisk av en barnvakt en gång. Det känns pinsamt när vi träffas och jag tänker på det.
Det fick jag. Men det var inte enbart smisk på rumpan utan även psykisk misshandel. Har ingen kontakt med dom idag. Kan tilläggas att jag är även adopterad.
nej...är 42
Ja, jag fick dask på rumpan (med kläderna på) när jag varit olydig. Det har inte stört min relation till min mamma (som var den som gjorde det).
Jag har själv aldrig blivit agad, men min man fick ofta stryk med käppen av sin mamma när han var liten. De har fortfarande kontakt, men det har satt djupa spår hos honom och när han försökt tala med henne om det har hon bara skyllt ifrån sig på att hon hade det så jobbigt på tiden.
Jag har fått smisk på rumpan (både med kläder på och med rumpan bar (om jag bråkade i badrumssammanhang - inget sexuellt). Av min pappa, aldrig mamma vad jag minns. Fram tills jag var kanske 10 eller 11 år gammal.
Jag kan tycka att det satte onödig skräck i mig. Usch, ja. Och röda märken fick jag säkerligen när det begav sig. Men jag har inte lidit av detta i vuxen ålder (annat än irritation när jag tänker tillbaka). Min pappa är tyvärr avliden idag så jag kan inte konfrontera honom.
Jag blev inte "agad på rumpan", jag fick rejält med stryk. Främst av min alkoliserade pappa, ofta med hans bälte. Han slog besinningslöst, det träffade där det träffade. Min mamma brukade med använda sig av olika köksredskap, vet inte varför, hon tyckte väl att det var praktiskt.
Jag kan inte påstå att jag vill träffa mina föräldrar idag. Ingen av dem vill tillstå vad de gjort, och jag känner att jag måste få ett erkännande innan jag kan gå vidare. Så jag undviker dem så mycket jag bara kan.
Jag är såpass "ung" så barnaga var förbjudet under min uppväxt, men det sker i hemmet ser ingen. Och ingen vill lyssna på ett barn som försöker berätta...