En förvirrad själ

Hejsan!
Jag är i ett förhållande med en man och vi har två barn tillsammans. Jag älskar min pojkvän.
Grejen  är att min första kärlek hade jag som väldigt ung, vi vara tillsammans i tre år och det var väldigt passionerat. Det tog inte slut för att vi slutade älska varandra, en av orsakerna var nog att jag var ung och inte kunde hantera många saker som skedde just då. Åren efter honom innan jag träffade min nuvarandre kille, så tänkte jag ofta på min  första kärlek och funderade ett tag på att kontackta honom men jag hittade inget nummer och ville inte skicka brev. När jag sedan träffade min kille som jag har nu så jämförde jag nog dom i början. Jag gjorde ett stort misstag enligt mig själv med min nuvarandre kille, och det var att allting gick för snabbt fram, jag var nog inte seriös i början och trodde aldrig att vi skulle sluta med att ha två barn. Det har varit ett problem för mig genom åren att vi inte hade den där romantiska starten som jag tycker man ska ha, även om jag älskar honom idag. Nu till saken är att mitt ex, min första kärlek kontacktade mig och ville träffa mig. Jag berättade att jag hade barn och tackade nej, fast jag igentligen ville, men tyckte inte det var rätt sak att göra imed att jag är i ett förhållande. Han mejlade tillbaka och skrev att vi har minnen tillsammans och att det bara skulle vara en fika och att han alltid skulle älska mig.  Jag blev väldigt rörd av detta och den lilla kontackt vi haft har rört upp ett hav med känslor i mig. Jag har aldrig trott att man kan få upp gamla känslor såhär när man älskar någon annan. Varför  har jag kännt så starkt för min första kärlek? varför har jag aldrig riktigt kunnat släppa honom efter alla dessa år? Och känslorna verkar befogade imed att han kontacktade mig efter så många år. Jag är fortfarande ung och vet inte riktigt vad jag ska göra av alla känslor...Jag känner att jag har sånt enormt behov att bara prata med honom om så via datan eller telefon men förstår inte riktigt varför... 

En förvirrad själ