• Anonym (Milou)

    Jag har blivit en patetisk person

    Jag satt och funderade under vilken kategori jag skulle placera denna tråd och vägde mellan olika alternativ, men beslöt mig sedan för att "nä, detta är sorg". För det är så jag upplever det.

    Livet har inte varit speciellt snällt nog mig  - korrekt.

    33 år. Har en pojkvän som praktiskt taget har gjort slut med mig eftersom han inte hör av sig, men han säger det inte rakt ut. Jag har inte längre några vänner, eftersom de flesta har bildat familj och jag börjar känna mig som en idiot som hör av mig gång på gång utan att folk svarar mig tillbaka. Mitt uppe i allt detta har jag gått och blivit bitter och jag inser själv att jag är en patetisk person i dag.

    Jag vänder ut och in på mig själv för att reda upp andra människor och ge dem så mkt kärlek och omtanke som möjligt - men det uppskattas inte. Jag blir behandlad som en urvriden trasa. Eller ett ingenting.

    Det känns som att jag redan är död. Som att jag kontaktar folk men att de inte tar notis om mig. Som att jag inte finns. Hur kunde det bli så? Jag var en populär tjej en gång i tiden, och jag hade både vänner och killar så att det räckte och blev över. Nu sitter jag här med bara mig själv som sällskap och killen jag älskar över allting annat behandlar mig som skit. De så kallade vännerna är för upptagna med sitt för att bry sig. Någon familj har jag inte heller. Och i stället för att gå ut och hitta nån som kan uppskatta allt jag gör för honom, sitter jag och skriver ett långt brev med kärleksförklaringar till en pojkvän som inte bryr sig. Jag önskar att jag kunde kasta bort honom, men jag är tyvärr inte stark nog. Och det är förmodligen just på grund av detta han inte respekterar mig. 

    Jag har fått nog!

    Vad skall jag göra för att inte vara den sorgliga typen? Jag vill att folk skall flockas kring mig, i stället för att jag skall jaga dem. 

     

  • Svar på tråden Jag har blivit en patetisk person
  • Anonym

    Sluta jaga dem, gå vidare, hitta på nya saker och aktiviteter där du kan lära känna nya människor och skit i de gamla som ändå inte hör av sig!!! Ju roligare du har, desto lättare kommer det vara att skita i den där snubben som inte bryr sig heller. Sök upp en terapeut där du kan spy ur dig all bitterhet.
    Ungefär var bor du, i vilken ände av landet?

  • Anonym (Milou)
    Anonym skrev 2012-06-09 23:46:20 följande:
    Sluta jaga dem, gå vidare, hitta på nya saker och aktiviteter där du kan lära känna nya människor och skit i de gamla som ändå inte hör av sig!!! Ju roligare du har, desto lättare kommer det vara att skita i den där snubben som inte bryr sig heller. Sök upp en terapeut där du kan spy ur dig all bitterhet.
    Ungefär var bor du, i vilken ände av landet?
    Tack så mkt för ditt svar! 

    Jag har brukar gå och träna, men jag tycker inte att det är särskilt socialt direkt. Folk står ju bara där med sina hörlurar i öronen. :/ Skulle jättegärna vilja gå ut och sätta mig och äta eller dricka några öl också, men det tar liksom emot att gå ut helt ensam. Sätter mig dock rätt ofta på restaurang ändå, men som sagt; tycker inte att jag får kontakt med nån då. Jag hade engagerat mig i nån diskussionsklubb eller nåt liknande, och att det fanns folk där i min egen ålder. Inte bara äldre. Varför skall det vara så svårt? Allra helst tjejer i min ålder är det väldigt ont om ute (vilket iofs är ganska förståeligt). Men jag kan väl inte vara ensam om att känna så här kan man ju tycka?

    Jag har över 300 "vänner" på Facebook och skriver så gott som varje vecka i min statusrad att jag är sugen på att hitta på ngt - fika, öl, eller vad som helst - oftast får jag inte ett enda svar och de få ggr jag får det är det nån som kommenterar med att "det låter trevligt, men jag har fullt upp". Det löser ju knappast min situation, även om det såklart är kul att personen engagerar sig tillräckligt för att svara. 

    Jag bor i Stockholm, förresten; en stad man lätt känner sig ensam i, trots att det bor fler människor i stan än det finns lägenhet till... 
     
  • Anonym (Milou)

    Jag kanske bör tillägga att jag inte är en "konstig person" eller så. Jag är trevlig, lätt att prata med, bra på att lyssna och ganska lätt att gilla - eller åtminstone inbillar mig det. ;) Hade inte alls dessa problem för några år sedan, och då hade jag mindre tid än vad jag behövde för att hinna med allt kul och alla vänner. Nu är det snarare tvärtom. 

    En annan aspekt är ju att jag skäms över att jag är så ensam, vilket gör att jag försöker vara lite subtil när jag exempelvis skriver saker på Facebook. Jag hade lika gärna kunnat vara lite mer extrovert och skriva: "Jag sitter ensam hela tiden och ingen vill någonsin träffa mig. Vill ingen hitta på nåt kul? :(" Jag vill inte att folk skall umgås med mig för att de tycker synd om mig. 

  • Anonym (seså)

    För att få sällskap under kvällarna när du känner dig riktigt ensam och trånar efter en tönt till kille som inte kan säga hur det ligger till: chattar, match.com (seriös grej faktiskt) skaffa lite konton (kk.se? ifall du är mer sådan) så tar du ett glas vin, kanske en cigg? vid datorn, skitsamma om du röker inomhus...vem ska säga nått? haha.

    Du kommer märka hur mycket folk som känner sig "patetiska" som oxå vill snacka lite. 

    Det måste ändå vara värre att ha en massa vänner som är falska och sedan känna sig minst lika ensam som någon som faktiskt är det? Det är ju mer patetiskt...

    Du är bara lite nere nu...det går faktiskt över.. 

  • Anonym (Milou)
    Anonym (seså) skrev 2012-06-10 01:41:05 följande:
    För att få sällskap under kvällarna när du känner dig riktigt ensam och trånar efter en tönt till kille som inte kan säga hur det ligger till: chattar, match.com (seriös grej faktiskt) skaffa lite konton (kk.se? ifall du är mer sådan) så tar du ett glas vin, kanske en cigg? vid datorn, skitsamma om du röker inomhus...vem ska säga nått? haha.

    Du kommer märka hur mycket folk som känner sig "patetiska" som oxå vill snacka lite. 

    Det måste ändå vara värre att ha en massa vänner som är falska och sedan känna sig minst lika ensam som någon som faktiskt är det? Det är ju mer patetiskt...

    Du är bara lite nere nu...det går faktiskt över.. 
    Det här må låta lite negativt nu, men jag ser inte att dina förslag skulle vara annat än destruktiva i längden - jag röker inte och dricker gör jag bara i sällskap. Skulle jag börja sitta och dricka vin framför datorn skulle jag ana oråd. Det känns inte ett dugg sunt. 

    Vad gäller dejtingsajterna: Visst har jag tänkt tanken, men jag har också avfärdat den lika snabbt. Jag vill kunna leva som jag lär - trots en usling till pojkvän. Att registrera sig på en dejtingsajt är ngt man gör när det är slut, aldrig förr.  Det ju inte bara inför honom jag skall stå för mina handlingar, utan också mig själv. 
  • Anonym

    På vilket sätt verkar din pojkvän inte bry sig? Varför tror du att du har blivit/håller på att bli dumpad?

  • Anonym (Milou)
    Anonym skrev 2012-06-10 14:49:59 följande:
    På vilket sätt verkar din pojkvän inte bry sig? Varför tror du att du har blivit/håller på att bli dumpad?
    Det är evigheter sen vi sågs, har hör inte av sig självmant, när jag SMS:ar eller ringer så svarar han inte (men eftersom vi använder What'sApp ser jag att att han varit inloggad och läst messen och jag ser också att han är inloggad mitt i natten så han messar förmodligen med andra). Det enda är väl att han inte har plockat bort mig som vän från Facebook och inte heller har ändrat sin relationsstatus där (jag har dock ingen aning om ifall det bara är jag som ser att han står som i ett förhållande, man kan ju anpassa sånt). 
  • MickeN1973

    Skit i facebook och kom ut i verkligheten.

    Kanske idiellt arbete vore något?

    Sen har det väl varit så att du har varit omsvärmad och kunnat välja och vraka mellan vänner och killar.

    Saken är bara den att folk stadgar sig..

    Så att man får anpassa sig till situationen  

  • Anonym (Stark)

    För 3 år sen hade jag en svinig pojkvän och sviniga vänner. Men jag beslöt mig för att det fick vara nog och att jag förtjänade så himla mycket bättre.
    Du gör dig själv en tjänst om du dumpar honom istället för att jaga och vänta på honom, efter inte alls lång tid så kommer du känna vilket bra val du gjorde.

    Och de som du anser vara några bekanta som du egentligen aldrig pratar med kan vara de som du passar bäst hos idag. I den här åldern är det verkligen svårt att bygga upp nya kontakter men det är möjligt. Du kan höra av dig till någon som du inte pratat med så ofta och fråga om fika. För då bryter du ett mönster och det kan vara så himla bra.

    Jag har idag en underbar sambo som aldrig skulle behandla mig illa, och vänner som aldrig skulle välja att inte svara när jag ringer utan att ringa upp en kort stund senare.

  • Glädje58

    Hej Milou  Glad

    Du var fanimej en sorglig och patetisk människa. Bra dock att du inser det själv och nu vill göra något åt det.

    På något sätt så sitter du fast och nu när du innerst inne vill göra något åt saken så har du ingen riktig ork och lust att göra något åt saken. Om du känner efter så tror jag att du märker att du bär på en ryggsäck och den är väldigt tungt lastad med saker som bromsar upp din utveckling och glädje. Det är dags för dig att knäppa upp den och slänga bort saker som tynger dig helt i onödan...

    Den här så kallade pojkvännen, den tar du och slänger bort med en gång. Skicka ett sms och säg att du inte har någon glädje av honom. Det är slut, finito. Önska honom lycka till med att hitta kärleken på annat håll. Ta saken i egna händer och styr din egen verklighet. Vänta inte på att han gör slut med dig utan nu gör du det själv. Hans beteende suger energi från dig. Egentligen borde du ringa polisen och säga att de kan komma och gripa en energitjuv, men lägg ingen energi på det nu. Bara släpp honom.


    Anonym (Milou) skrev 2012-06-09 22:34:19 följande:
    Jag vänder ut och in på mig själv för att reda upp andra människor och ge dem så mkt kärlek och omtanke som möjligt - men det uppskattas inte. Jag blir behandlad som en urvriden trasa. Eller ett ingenting. 
    Frågan är om du ställer upp för mycket. Folk tar dig för givet. En annan risk är att du blir osynlig genom att bara anpassa dig och hjälpa andra. Du tappar din egen identitet, vem är du egentligen? Har du något eget liv? Gör du något som du brinner för som andra kan bli inspirerande/imponerande av? Var inte rädd för att göra något som just du tycker om att göra.
    Anonym (Milou) skrev 2012-06-09 22:34:19 följande:
    ...Jag vill att folk skall flockas kring mig, i stället för att jag skall jaga dem. 
     
    Om dina tankar kretsar kring att folk ska flockas runt dig så har du nog två val. Antingen så säljer du dig eller så gör du något som du brinner för som väcker beundran eller avsky. Sen är väl frågan om du orkar ha människor omkring dig hela tiden. Det är inte alltid så trevligt.
    Anonym (Milou) skrev 2012-06-10 00:36:53 följande:
    Jag har brukar gå och träna, men jag tycker inte att det är särskilt socialt direkt. Folk står ju bara där med sina hörlurar i öronen. 
    Tränar gör du för att ta hand om din kropp. Se det som en investering som håller livet ut. Motion är a och o så gå inte dit för att prata, du går dit för att din kropp ska orka leverera dina önskningar. På mitt gym har jag dock lyckats få kontakt med rätt så många. De flesta uppskattar när man frågar om hjälp eller kunskap.
    Anonym (Milou) skrev 2012-06-10 00:36:53 följande:
    Jag har över 300 "vänner" på Facebook ...oftast får jag inte ett enda svar och de få ggr jag får det är det nån som kommenterar med att "det låter trevligt, men jag har fullt upp"... 
    De som inte ens bemödar sig att svara tar du och plockar bort direkt. De suger energi och glädje från dig. Se där, ytterligare en sten som tynger ner din ryggsäck. Och nu är den borta.
    Anonym (Milou) skrev 2012-06-10 00:44:10 följande:
    ...(" Jag vill inte att folk skall umgås med mig för att de tycker synd om mig. 
    Ärligt talat, vem vill umgås med en sån person Milou? Vill du det?
    Anonym (Milou) skrev 2012-06-10 13:31:37 följande:
    ...Det ju inte bara inför honom jag skall stå för mina handlingar, utan också mig själv. 
    Kan du stå för dina handlingar när det gäller din pojkvän. Ärligt talat, hur känner du dig när du inser att han inte är något för dig men att du inte kan plocka bort honom ur ditt liv. För att du inte är stark nog...



    Milou, se nu till att först plocka bort sånt som tynger dig, sånt som bara tar energi men inte ger dig något. Varför ska du hålla dig kvar vid sånt?

    Sen börjar du ta in saker som intresserar dig, saker som ger dig glädje och energi. När det börjar lysa om dig kommer folk att vilja vara med dig.

    kram Solig

  • Anonym (aktiviteter?)

    Vad är du för typ av person? Jag menar, vad gillar du att göra? Skriv en kort beskrivning så kanske vi kan komma på några sociala aktiviteter som passar. 

  • Anonym
    Glädje58 skrev 2012-06-11 05:01:44 följande:
    Hej Milou  Glad

    Du var fanimej en sorglig och patetisk människa. Bra dock att du inser det själv och nu vill göra något åt det.

    På något sätt så sitter du fast och nu när du innerst inne vill göra något åt saken så har du ingen riktig ork och lust att göra något åt saken. Om du känner efter så tror jag att du märker att du bär på en ryggsäck och den är väldigt tungt lastad med saker som bromsar upp din utveckling och glädje. Det är dags för dig att knäppa upp den och slänga bort saker som tynger dig helt i onödan...

    Den här så kallade pojkvännen, den tar du och slänger bort med en gång. Skicka ett sms och säg att du inte har någon glädje av honom. Det är slut, finito. Önska honom lycka till med att hitta kärleken på annat håll. Ta saken i egna händer och styr din egen verklighet. Vänta inte på att han gör slut med dig utan nu gör du det själv. Hans beteende suger energi från dig. Egentligen borde du ringa polisen och säga att de kan komma och gripa en energitjuv, men lägg ingen energi på det nu. Bara släpp honom.

    Frågan är om du ställer upp för mycket. Folk tar dig för givet. En annan risk är att du blir osynlig genom att bara anpassa dig och hjälpa andra. Du tappar din egen identitet, vem är du egentligen? Har du något eget liv? Gör du något som du brinner för som andra kan bli inspirerande/imponerande av? Var inte rädd för att göra något som just du tycker om att göra.

    Om dina tankar kretsar kring att folk ska flockas runt dig så har du nog två val. Antingen så säljer du dig eller så gör du något som du brinner för som väcker beundran eller avsky. Sen är väl frågan om du orkar ha människor omkring dig hela tiden. Det är inte alltid så trevligt.

    Tränar gör du för att ta hand om din kropp. Se det som en investering som håller livet ut. Motion är a och o så gå inte dit för att prata, du går dit för att din kropp ska orka leverera dina önskningar. På mitt gym har jag dock lyckats få kontakt med rätt så många. De flesta uppskattar när man frågar om hjälp eller kunskap.

    De som inte ens bemödar sig att svara tar du och plockar bort direkt. De suger energi och glädje från dig. Se där, ytterligare en sten som tynger ner din ryggsäck. Och nu är den borta.

    Ärligt talat, vem vill umgås med en sån person Milou? Vill du det?

    Kan du stå för dina handlingar när det gäller din pojkvän. Ärligt talat, hur känner du dig när du inser att han inte är något för dig men att du inte kan plocka bort honom ur ditt liv. För att du inte är stark nog...

    Milou, se nu till att först plocka bort sånt som tynger dig, sånt som bara tar energi men inte ger dig något. Varför ska du hålla dig kvar vid sånt?

    Sen börjar du ta in saker som intresserar dig, saker som ger dig glädje och energi. När det börjar lysa om dig kommer folk att vilja vara med dig.

    kram Solig
    tummen upp!
  • Anonym (förstår)

    haha det är nästan komiskt vad lika våra liv låter!!!

  • ladylazarus
    Glädje58 skrev 2012-06-11 05:01:44 följande:
    Hej Milou  Glad

    Du var fanimej en sorglig och patetisk människa. Bra dock att du inser det själv och nu vill göra något åt det.

    På något sätt så sitter du fast och nu när du innerst inne vill göra något åt saken så har du ingen riktig ork och lust att göra något åt saken. Om du känner efter så tror jag att du märker att du bär på en ryggsäck och den är väldigt tungt lastad med saker som bromsar upp din utveckling och glädje. Det är dags för dig att knäppa upp den och slänga bort saker som tynger dig helt i onödan...

    Den här så kallade pojkvännen, den tar du och slänger bort med en gång. Skicka ett sms och säg att du inte har någon glädje av honom. Det är slut, finito. Önska honom lycka till med att hitta kärleken på annat håll. Ta saken i egna händer och styr din egen verklighet. Vänta inte på att han gör slut med dig utan nu gör du det själv. Hans beteende suger energi från dig. Egentligen borde du ringa polisen och säga att de kan komma och gripa en energitjuv, men lägg ingen energi på det nu. Bara släpp honom.

    Frågan är om du ställer upp för mycket. Folk tar dig för givet. En annan risk är att du blir osynlig genom att bara anpassa dig och hjälpa andra. Du tappar din egen identitet, vem är du egentligen? Har du något eget liv? Gör du något som du brinner för som andra kan bli inspirerande/imponerande av? Var inte rädd för att göra något som just du tycker om att göra.

    Om dina tankar kretsar kring att folk ska flockas runt dig så har du nog två val. Antingen så säljer du dig eller så gör du något som du brinner för som väcker beundran eller avsky. Sen är väl frågan om du orkar ha människor omkring dig hela tiden. Det är inte alltid så trevligt.

    Tränar gör du för att ta hand om din kropp. Se det som en investering som håller livet ut. Motion är a och o så gå inte dit för att prata, du går dit för att din kropp ska orka leverera dina önskningar. På mitt gym har jag dock lyckats få kontakt med rätt så många. De flesta uppskattar när man frågar om hjälp eller kunskap.

    De som inte ens bemödar sig att svara tar du och plockar bort direkt. De suger energi och glädje från dig. Se där, ytterligare en sten som tynger ner din ryggsäck. Och nu är den borta.

    Ärligt talat, vem vill umgås med en sån person Milou? Vill du det?

    Kan du stå för dina handlingar när det gäller din pojkvän. Ärligt talat, hur känner du dig när du inser att han inte är något för dig men att du inte kan plocka bort honom ur ditt liv. För att du inte är stark nog...

    Milou, se nu till att först plocka bort sånt som tynger dig, sånt som bara tar energi men inte ger dig något. Varför ska du hålla dig kvar vid sånt?

    Sen börjar du ta in saker som intresserar dig, saker som ger dig glädje och energi. När det börjar lysa om dig kommer folk att vilja vara med dig.

    kram Solig
    Riktigt välformulerat! 
  • Anonym (Milou)
    Anonym (förstår) skrev 2012-07-23 20:34:34 följande:
    haha det är nästan komiskt vad lika våra liv låter!!!
    :( Kram!
  • Anonym

    Du är väl inte ett dugg patetisk. Bara klarsynt, och du har kommit till ett vägskäl.
    vi släntrar ofta omkring i våra liv och ljuger för oss själva. sätter på de rosatonade solglasögonen och vägrar göra nåt åt det som vi inte ens orkar se hos oss själva. Nu har du tagit dig en ärligt titt i spegeln, och bara det är mer än många av oss nånsin vågar. Bra gjort. jag är imponerad och fullkomligt övertygad om att du nu fixar till de förändringar du behöver för att din ärliga spegelbild ska passa bättre med hur du faktiskt vill ha det.
    (Men du, börja med att dumpa pojkvännen...)

  • Marques
    Glädje58 skrev 2012-06-11 05:01:44 följande:
    Hej Milou  Glad

    Du var fanimej en sorglig och patetisk människa. Bra dock att du inser det själv och nu vill göra något åt det.

    På något sätt så sitter du fast och nu när du innerst inne vill göra något åt saken så har du ingen riktig ork och lust att göra något åt saken. Om du känner efter så tror jag att du märker att du bär på en ryggsäck och den är väldigt tungt lastad med saker som bromsar upp din utveckling och glädje. Det är dags för dig att knäppa upp den och slänga bort saker som tynger dig helt i onödan...

    Den här så kallade pojkvännen, den tar du och slänger bort med en gång. Skicka ett sms och säg att du inte har någon glädje av honom. Det är slut, finito. Önska honom lycka till med att hitta kärleken på annat håll. Ta saken i egna händer och styr din egen verklighet. Vänta inte på att han gör slut med dig utan nu gör du det själv. Hans beteende suger energi från dig. Egentligen borde du ringa polisen och säga att de kan komma och gripa en energitjuv, men lägg ingen energi på det nu. Bara släpp honom.

    Frågan är om du ställer upp för mycket. Folk tar dig för givet. En annan risk är att du blir osynlig genom att bara anpassa dig och hjälpa andra. Du tappar din egen identitet, vem är du egentligen? Har du något eget liv? Gör du något som du brinner för som andra kan bli inspirerande/imponerande av? Var inte rädd för att göra något som just du tycker om att göra.

    Om dina tankar kretsar kring att folk ska flockas runt dig så har du nog två val. Antingen så säljer du dig eller så gör du något som du brinner för som väcker beundran eller avsky. Sen är väl frågan om du orkar ha människor omkring dig hela tiden. Det är inte alltid så trevligt.

    Tränar gör du för att ta hand om din kropp. Se det som en investering som håller livet ut. Motion är a och o så gå inte dit för att prata, du går dit för att din kropp ska orka leverera dina önskningar. På mitt gym har jag dock lyckats få kontakt med rätt så många. De flesta uppskattar när man frågar om hjälp eller kunskap.

    De som inte ens bemödar sig att svara tar du och plockar bort direkt. De suger energi och glädje från dig. Se där, ytterligare en sten som tynger ner din ryggsäck. Och nu är den borta.

    Ärligt talat, vem vill umgås med en sån person Milou? Vill du det?

    Kan du stå för dina handlingar när det gäller din pojkvän. Ärligt talat, hur känner du dig när du inser att han inte är något för dig men att du inte kan plocka bort honom ur ditt liv. För att du inte är stark nog...



    Milou, se nu till att först plocka bort sånt som tynger dig, sånt som bara tar energi men inte ger dig något. Varför ska du hålla dig kvar vid sånt?

    Sen börjar du ta in saker som intresserar dig, saker som ger dig glädje och energi. När det börjar lysa om dig kommer folk att vilja vara med dig.

    kram Solig

    Måste också ge tummen upp till det, tror inte TS kan få så mycket bättre råd än dessa.
  • Glädje58
    Anonym (Milou) skrev 2012-07-28 01:36:05 följande:
    :( Kram!
    Det var en sorglig kram ts. Hur är det med dig?

    kram Solig 
Svar på tråden Jag har blivit en patetisk person