tonåringar som sover med föräldrarna

Jag kan tycka att det är ok att sova tillsammans med ett tonårigt barn, om man t ex är "ensamma" hemma (sambon borta över natten) och har haft en myskväll ihop, eller om barnet mår dåligt av någon anledning, ledsen eller sjuk typ.

Om det sistnämnda var fallet skulle jag gå och lägga mej hos barnet, inte dela säng med min sambo (som inte är barnets pappa)

Att dela säng med tonåringar på vardaglig basis är typ jättekonstigt. Helt ärligt.

Herregud, det där jag jag verkligen inte fatta. Han borde lära sina barn att sova själva. De är ju stora!

Mina barn har sovit i eget rum tidigt men har de varit sjuka/ledsna/oroliga så har de kunnat sova i gästsäng/på madrass i mitt rum även sedan de blivit 10-12 år. Som tonåringar har de haft helt andra behov av närhet, typ att vi pratat eller gjort nåt extra trevligt tillsammans om de varit hängiga. Tror det är väldigt ovanligt att tonåringar föredrar att sova hos sina föräldrar om de får välja eget rum.

Om ni vill ha ett hälsosamt förhållande som tål vardagslivets påfrestningar och styvfamiljlivets turbulens behöver ni nog ha sängen för er själv. Det kan vara läge för din pojkvän att vänja sina barn att sova i sina egna sängar innan du flyttar in. Annars kommer i barnens ögon vara ditt fel att de förpassas ut från pappans sovrum. Tonåringar behöver inte sova tillsammans med sina föräldrar för sitt välmåendes skull.

Ända gången jag sovit i min mammas rum som tonåring var när en väldigt nära till mig dog och när jag var nyopererad! Annars skulle jag aldrig göra det! Och 13 o 14 känns lite gammalt!

Vadå wierd..? Dom går i 7an samt 8an eller?
Jag är bekant med två flickor/kvinnor som är 22 och 24 år gamla och dom bor fortfarande hemma. Lata och arbetslösa. Och när dom fortfarande pluggade på gymnasiet så sov dom antingen i mamma och pappas säng eller i tältsängar bredvid föräldrarnas säng. Usch. Undrar hur mycket kärleksliv dom föräldrarna hade..?

Jag kan inte minnas att jag har sovit hos mina föräldrar över huvudtaget. Och jag har aldrig haft problem med det som barn. Gick dock ner till deras sovrum varje gång jag drömt mardrömmar. Men då låg mamma och/eller pappa och pratade lite med mig en stund sen fick jag gå upp och lägga mig igen. 

Vi har två barn, 9 och 13. Vi har alltid sovit hela familjen i samma rum, de första åren i samma säng.
Från början var det smidigt att ha dem i samma säng, de har tex aldrig drömt mardrömmar. Det är väldigt bekvämt att ha ett sjukt barn nära på natten.

När de blev några år äldre flyttade vi till vårt hus. Då det är ett renoveringsobjekt har vi periodvis bara haft ett sovrum att tillgå. Hela familjen sov alltså tillsammans fast barnen  var stora.

 Och så har det fortsatt trots att alla rum är färdiga. Barnen har varsin säng i varsitt hörn av sovrummet. Vi sover gott allihop och trivs väldigt bra.

Jag förstår dock att du inte vill dela säng med två tonåringar som inte växt upp hos dig. Jag skulle aldrig sova ihop med mina syskonbarn trots att jag känt dem sedan de föddes. Jag har tyvärr heller inga råd att ge dig.