kan man bli lycklig igen efter otrohet?

"trust is like paper, once it's crumpled, it can never be perfect again..."

Man kan inte glömma.

  kanske sant.  tråkigt nog va han ju den ända ja litade på. han säger ju själv att nått sånt inte ska hända men de hände å han mår oxo jätte dåligt av det.
ena dagen vill ja fortsätta som planerat å nästa ställa in allt å berätta för alla, men ändå vill ja inte att alla ska veta pga vår dotter de känns inte roligt för mig att alla vet vad hennes pappa jort.

Det är många som blir tillsammans igen efter otrohet men är ni lyckliga nu??  hur känns det?

Ska till hans jobb imon å hämta min cykel å nårra där vet om det.  känns inge bra 

med egen erfarenhet. Nej, man blir inte lycklig igen, det blir aldrig det samma igen. Gift dig inte, vänta, han måste få bevisa att han går att lita på igen.
Jag lever med en man som varit otrogen, två år har gått och nej jag är inte lycklig, jag litar inte på honom alls. Jag önskar att jag gick från början, det blir svårare att göra det ju längre tiden går....

med egen erfarenhet. Nej, man blir inte lycklig igen, det blir aldrig det samma igen. Gift dig inte, vänta, han måste få bevisa att han går att lita på igen.
Jag lever med en man som varit otrogen, två år har gått och nej jag är inte lycklig, jag litar inte på honom alls. Jag önskar att jag gick från början, det blir svårare att göra det ju längre tiden går....

hade ni barn innan det hände?? eller ha ni nu?
 

Om ja skulle lämna honom hur går ja till väga?? ha ingen ekonomi så ja skulle klara mig, å ingen familj i närheten heller.

Jag förlät min man. Trodde jag. Vi blev ihop igen, men det höll bara ett tag till. Nej, man blir inte lycklig. Det finns alltid där.

Jo, man kan bli lycklig. För 15 år sedan var jag otrogen, äldsta dottern var då ca 1 år. Jag blev förlåten och det tror jag verkligen för han har aldrig tagit upp det i något gräl eller så.

Vi skaffade ytterligare barn och gifte oss senare och har nu varit lyckligt gifta i många år. Det finns ingen tvekan om att han älskar mig och att otroheten inte ligger och spökar för så pass väl känner jag honom.

Men min man är ovanlig och definitivt inte osäker på sig själv, han såg det aldrig som någon kritik mot honom eller vad man ska säga utan insåg att jag (som träffat honom när jag var ung) var "tvungen" att testa någon annan.

Så man kan bli lycklig och lägga det bakom sig men jag tror det är svårt. Jag skulle inte ha fixat det själv om jag ska vara ärlig. Och TS, jag tycker absolut ni ska ställa in bröllopet för du behöver mer tid på dig. 

Men kompisen då?? det är ju hans jobbarkompis  å ja träffar ju honom oxo imellanåt. jag vet inte hur jag kommer reagera när ja ser honom nästa gång

Jag har en vän som vart bedragen då han va på fest å det vart tyvärr sex med sitt ex å dem hade 1 barn då omkring 1 år. Han berättade det å dem hade med all säkerhet ett helvete det första året hon valde att förlåta och dem fick jobba upp en relation igen. dem har ett till barn nu är gifta och dem känns otroligt stabila och har samma livs mål så vist om din man känner ånger och jobbar på att förbättra sin relation till dig och du förlåter och undviker att använda detta emot han då det knakar i relationen så tror jag man kan lyckas rädda denna relation

Du ger mig lite hopp. Jag är en väldigt lätt person å ja vet att alla gör misstag men kände inte att de va aktuellt efter vi fått barn då det är han som velat mest hela tiden med failj. 
Hade det hänt innnan vi skaffat barn känns de som att ja hade tatt allt annorlunda, nu blev det så mycket större. 
 

Det blir inte detsamma igen det är ett som är säkert - men man KAN bli lycklig.

Det kräver mycket jobb och det tar lång tid, men om båda är beredda på att satsa det som krävs kan man hitta lyckan igen.

Min man var otrogen och tänkte börja ett nytt liv med "den andra", men vi beslöt oss för att ge OSS en andra chans. Hade vi inte haft barn tror jag inte jag hade tyckt det var värt jobbet, för det har varit ett par riktigt tunga år med mycket tvivel, gråt och tandagnisslan. Jag ville dock inte ge upp vår familj utan att veta att vi gjort allt för att få det att funka. Det är vår dotter värd. Och nu vågar jag säga att jag är lycklig igen. Inte alla dagar för ibland upptäcker man ärren som finns kvar, men de flesta dagarna har vi det riktigt riktigt bra ihop.

Ja det är troligen ett stort projekt, om man ska känna så här från och till så kan de bli jobbigt, å tankar är inga sår som läker det finns alltid kvar.

Allt händer väl av en anledning men vilken av alla?? är de meningen att vi ska lämna varandra å lilla tjejen ska ha skila föräldrar som sen skaffa  nya barn med andra  å så kommer hon imellan, det är sånt som ja vatt så rädd för å aldrig skullat tro ska hända mitt barn. eller ska vi kämpa å se hur det går, jag måste ju tänka på mig själv oxo jag gör ju inte mitt barn lycklig om ja går å mår dåligt. ja kommer nog må dåligt av vilket ja än väljer 

Det första jag tycker du ska göra är att skaffa dig egen ekonomi, så att såna här beslut inte ska fattas pga din ekonomiska situation.

Jag tycker inte att ett tillfälligt snedsprång av typen som beskrivs i ts är hela världen, med god kommunikation kan man lägga det bakom sig.
MEN jag skulle då verkligen hissa varningsflagg för det förhållandet till alkohol. Aldrig i livet att jag skulle våga gifta mig med någon som dricker på det viset utan att seriöst ta tag i det. Dvs att HAN själv visar att han inser att han har problem och söker upp alkoholrådgivning, går till AA eller liknande.
Huga.