Beslutsångest
Hej! Kan någon hjälpa mig att se klart så att jag kan fatta ett beslut som, förhoppningsvis, ska vara rätt.
Jag ska försöka förklara så kort jag kan.
Situationen är följande:
Ensamstående mamma med ansträngd ekonomi. Tre utflugna barn. Det yngsta fyller snart 18. Jag bor i hyrt, dyrt radhus, en 5:a på 120 Kvm. Då barn nr 3 flyttat hemifrån och inte hjälper mig med hyran längre, blir jag illa tvungen till att flytta. Det är mycket svårt att hitta hyreslägenheter i kommunen där jag bor, jag har stått i kö i flera år. Nu har två möjligheter dykt upp, fast ingenting är säkert ännu så jag kan bara spekulera och förbereda mig inför ett ev beslut. OBS: lägenheten jag blir erbjuden först gäller. Ta eller lämna.
Jag bor på en ort som jag kallar för A. En 3:a kan vara på gång på ort B. En 2:a är också på gång på ort A.
1) Tankar kring 3:an på ort B. Det känns svårt att flytta till annan ort för att sonen inte alls vill det. Han totalt vägrar att bo på ort B och säger att han då kommer att flytta till pappan eller till sina kompisar. Pappan är för det mesta helt frånvarande och bryr sig inte om sonen, de hörs och ses väldigt sällan. Han vet ingenting om den nyblivna situationen, inte heller om att det tredje barnet har flyttat hemifrån, för att de inte har någon bra kontakt med varandra. Om jag nu skulle ta 3:a på ort B, känns det som om jag körde ut sonen, som om jag inte bryr mig om honom och struntar i honom och hans känslor såsom hans pappa gör. Jag är den enda förälder som finns för honom och som han kan räkna med. Jag vill inte svika honom! Samtidigt är det en fin lägenhet, lagom bekväm och jag skulle spara mycket på hyran/värme.
2) Tankar kring 2:an på ort A (alltså samma där jag bor nu). Problemet med det är att det är så litet. Sonen får ta det lilla sovrummet och jag får sova i vardagsrummet. Jag måste göra mig av med det mesta här hemma, inklusive min säng och min gamla flygel. Den är min käraste ägodel och jag använder den i mitt yrke. För att underlätta beslutet, tänker jag som så att de som blir drabbade av jordbävningar eller andra naturkatastrofer förlorar allt och jag borde väl vara glad över att ha någonstans att bo överhuvudtaget, även om det är litet och obekvämt. Men jag är nog så bortskämd och det är inte lätt. Jag bara grubblar och grubblar, vad ska jag göra, ska jag tacka ja till den nya bostaden? Om jag blir kvar där jag är nu, går det men jag har inte utrymme till någonting extra, inte ens en bilreparation eller besök hos tandläkaren. Pengarna räcker precis till det nödvändiga: hyran, el och värme, telefon, mat och bensin (bilen måste jag tyvärr ha, den ingår i tjänsten). Inga nöje, inga nya kläder, ingen semester. Inget sparande för framtiden, pension eller barnen (jag har aldrig kunnat spara en enda öre). OM jag hittade ett jobb till (vilket jag söker och söker men hittar/får ingenting), skulle det lösa allt. Men jag är inte där nu, tyvärr. Vad ska jag göra?
