Udda anknytning : autism eller annat?
Hej!
Har skrivit en annan tråd om min oro för mina tvillingpojkar som nu är 8,5 månad korrigerad ålder eller 9,5 verklig ålder. På senare tid har jag dock känt mig lugnad då de blivit mer intresserade av att interagera med oss, gör svarsljud ibland och tittar dit man pekar, bättre ögonkontakt m.m.. Men så hände något märkligt igår som fick mig att gå i taket av oro igen:
Igår var vi hos mina föräldrar, och det var lite kalas och en del nya människor. De verkade gilla stimulansen och kröp omkring nöjda och utforskade. De absolut vägrade vända sig om när jag ropade på dem. Som om de var döva. De var helt ointresserade av om jag var i närheten eller ej... Kröp iväg åt olika håll där de aldrig varit förut utan att ta notis om jag var där eller ej.
Min ena tvilling kröp upprepade gånger mot en för honom okänd man som skrämde honom eftersom han började gnälla så snart han fick ögonkontakt. Jag ropade på honom, men han brydde sig inte. Mannen tog upp honom i knät och då började han grina. Då sa mannen "gå till mamma" och bar honom till mig, men han ville inte titta på mig och inte alls sitta i mitt knä eller bli tröstad.
Enda gången de reagerade på min röst/närvaro var när jag skrek "NEJ" över rummet då den ena tänkte börja tugga på en sladd...
Vet inte vad jag ska tro? Jag gör mitt bästa för att alltid reagera snabbt när de är ledsna och låter inte dem grina, men de vill så gott som aldrig bli burna eller vara i mitt knä. T.om. när de gör sig illa skjuter de bort mig när jag tar upp för att trösta.
Ingen (sambo eller andra familjemedlemmar) tar mig på allvar när jag uttrycker min oro, då de i övrigt är glada, ler, skrattar och babblar. Har läst ALLT jag kommit över om tidiga tecken om Autism, och jag har sett vissa oroande saker (imiterar inte, gillar ej att gosa och söker sällan upp mig) men inte hittat något om ovanstående beteende och vad det kan bero på.
Ska jag ta upp detta på BVC nästa gång eller kommer de kontakta socialen i tro att jag och min sambo missköter dem!!??