Cysta på äggstocken, orolig..(långt)
Jag var nyligen på en undersökning vid kvinnokliniken då jag haft små mellanblödningar och ont i vänster ljumske i dagarna mellan ägglossning och mens. Det gjordes ett vaginalt ultraljud och efter att fem olika doktorer tittat på reslutatet, klämt, känt och undersökt konstaterades en 4,5 cm stor cysta (av okänt slag, som enligt första doktorn såg konstig ut) på vänster äggstock.
Då jag trodde att det rörde sig om en vanlig rutinkoll (vilket det ju säkert också är) blev jag minst sagt chockad när den först undersökande läkaren uppmanade mig att stanna kvar på lasarettet för akut operation då hon ansåg att cystan skulle tas bort genast. (Inte för att hon trodde att den var farlig i sig utan för risken att den vrider sig runt sitt eget fäste och på så sätt skadar äggstocken genom att syretillförseln stryps av har jag fått veta i efterhand) Jag blev ju minst sagt orolig och trodde att de hittat cancer :-/ Ringde min man som fick komma med kläder, ta hand om min bil på parkeringen. Efter detta följde ett dygn av väntan på operation. Jag var mycket bestämd med att min man skulle få stanna, vilket ytterligare en läkare ansåg att jag var väldigt fånig för då "en vuxen kvinna minsann borde kunde sova en natt ensam". Som om sovandet ensam var det jag var rädd för!!! Jag surnade till och mannen fick stanna. Väl inkvarterade på patienthotellet i närheten förljde en sömnlös, matlös och dryckelös natt.Operationen ändrades från akut på kvällen till planerad morgonen därpå. Skönt trots allt att få chansen att reflektera lite innan man hamnad under kniven. Under natten börjar någon form av blödning som jag tolkar som en något tidig mens (dag 26 mot normala 28-32)
Av en tillfällighet hade jag inte ätit det minsta lilla sedan 04:00 samma morgon som jag åkte till sjukhuset så ett dygn senare med en kost enbart bestående av dropp började jag krokna. Så, 06:45 skulle jag på nytt infinna mig på avdelningen för information inför operationen, förberedelser o s v. Operationen var bokad till 08:00 ca. Runt 10:00 sitter jag då på min sjukhussäng, duschad i desinfektionsmeddel, med dropp, klädd i landstingets vita "nattskjorta" väntande på min tur när den femte doktorn kommer in. Hon säger att hon vill göra ytterligare en undersökning innan operationen och jag traskade på skakiga ben efter in i undersökningsrummet. Ytterligare ett vaginalt ultraljud görs och doktorn (som verkar vara av det erfarna slaget) konstaterar att ingen operation är nödvändig. Hon sa att det såg helt normalt ut och rör sig om en vanlig gulkroppscysta som förmodligen försvinner av sig själv. Hon lägger armen om mig och säger att jag inte behöver oroa mig och att hon inte kommer att släppa taget om detta. jag är välkommen tillbaka om 6 veckor på återkoll och är cystan inte borta då tar vi gemensamt ställning till hur vi skall gå tillväga.
Så, nu sitter jag här men min cysta, ont i ljumsken och en avtagande och nu mycket sparsam blödning och känner mig helt färdig. Är fortfarande rädd på något konstigt sätt då jag aldrig varit med om detta. Känner mig förvirrad över om det är mens jag haft eller om blödningen har med cystan att göra? Någon som har erfarenhet? skall normalt ha mens senast i morgon men vet ju inte nu.. hur vet man vad som är vad och när kan man räkna med att hormonerna är i balans igen Har hört att de kan bli lite "uppochned" på grund av cystan?
Tacksam för alla svar! (Om det finns någon som orkat plåga sig igenom hela texten ;) )