orolig för mitt väntade barn på grund stress hemma.

Hej. 
Jag har en son som är två år och 3 månader som under hela sitt liv varit otroligt aktiv och viljestark.  Han har ett fantastiskt driv och jag och min sambo känner oss ofta slutkörda om kvällarna när han somnar.  Min sambo har lättare att förhålla sig till detta och ser det oftast positivt att sonen har sitt driv, är påhittig och nyfiken. Jag däremot kan oftare och oftare känna mig frustrerad över situationen. Jag känner mig begränsad till hemmet för om ska jag ta med sonen ut så tar det så mycket energi att motivera och styra honom att inte springa ut i gatan, klättra ur vagnen på mataffären eller leka på gården. Bäst fungerar det på öppna ytor där han kan springa fritt och han älskar att vara i skogen eller på landet hos farmor.  Min sambo reser en hel del i sitt arbete och när jag är hemma själv med sonen några dagar kan jag på morgonen känna -Hur ska jag ta oss igenom den här dagen? Jag känner fler gånger på dagen att känner att jag inte klarar mer, att jag får en "hjärtinfarkt" på all denna stress. Jag blir nedstämd och samtidigt så ledsen över att jag känner så här. 

Nu är jag gravid i v 21 med andra barnet och jag känner nästan varje dag en klump i magen av oro för hur livet ska fungera när barnet föds. Sonen kommer att gå 15 timmar i veckan på förskolan som han tycker om men övrig tid och speciellt då min sambo är borta skrämmer mig.  Jag försöker verkligen tänka positivt men oron slår igenom.  
Hur kan jag tänka? Är min oro och många stressiga situationer farliga för mitt barn i magen?