Gammal när man är 23?

Nej, det behöver man inte ha, och de flesta har nog inte det!

Jag är tvärtom, är mer än halvvägs genom min utbildning, har ett barn, sambo, förlovad, vet vad jag vill jobba med, när jag vill ha nästa barn, hur vi ska bo etc. Och jag är 22. De flesta i min ålder har precis börjat på sin utbildning, om ens det, och har ingen aning om vad de vill. Det är ingen brådska alls, vi är ju unga.

Jag hade ingen aning om vad jag ville göra när jag var 23. Nu är jag 29 och vet inte riktigt vad jag vill bli men jag har ett hum, tack och lov för jag är "snart" klar med utbildningen *S*

Självklart har du tid att ångra dig. Jag har klasskompisar som är kring 40-50-strecket (läser juridik). Det är aldrig försent att ångra sig eller att göra det man vill. Det går ju faktiskt att ha flera utbildningar i bagaget också

Nix.
Man är inte gammal vid 23!!

Jag ska fylla 32 o det låter gammalt men jag är bara 20 nånting i själen...

Du gör ett utmärkt val som vill bli förskollärare o vore jag yngre skulle jag plugga till det jag oxå! Men att läsa in ämnen för att få söka o sen plugga i 3½ år är inte lockande, just pga min ålder.....

Du har hela livet framför dig! O du har tid att ändra dig o gå andra vägar.

Men känslan vägrar försvinna.
Och det hjälper inte att ha en sambo som anser sig lastgammal vid 26.

men jag känner att utbildningen till förskolelärare är bra för mig, den är väldigt intressant så det ska bli skoj *ler*
Samt att jag mer eller mindre är säkrad arbete när jag är färdig, speciellt då jag läser naturämnen.

Har världens åldersnojja...

Jag är 31. Har inte mitt liv utstakat "ännu". Har inte direkt haft "planer" innan heller. Jo, en...när jag var ca 23- skulle bli förskollärare- men- ryggen klarade inte av det. Hursomhelst.

Jag känner mig bara gammal ibland- inte ofta.

Jag känner till rätt många som har ändrat yrkesbanor och annat när de var 30, 40 och 50 år. Inget ovanligt tycker jag. Även med "långa utb för annat" i ryggen.

De som pratar omkring dig- i din ålder då...de vet ju inte heller vart de faktiskt är om 5, 10 osv år...man vet aldrig. Det är så mycket som kan hända på vägen.

Visst, jag börjar känna mig "halvstressad" med barn numera. Men, det var för ett år sen som jag träffade min nuvarande kille- och den ende som jag hittils vill ha som pappa till kommande barn. Sen, att jag är 31 och han är 35 gör att olika grejer kring grav-komplikationer gör sig lite mera påmind.

Åh, herregud, när jag var 23 låg jag i en hängmatta på en ö i Grekland i flera månader och drack öl, utan en tanke på morgondagen.

Nu är jag snart 26 och har visserligen både sambo, utbildning och jobb och vet väl ungefär vilken riktning mitt liv ska ta, men inte är jag gammal!

Det där beror oerhört mycket på var man kommer ifrån, tror jag, och vilka man umgås med. I min vänskapskrets är det en enda tjej som har fått barn, och resten av oss tycker fortfarande att det var ett underligt beslut. Hon är ju så ung! På andra ställen, och i andra grupper, har alla barn vid 22. Så är det ju bara.

I min umgängeskrets b örjar folk "ploppa" ur sig barn nu *skrattar*
Den yngsta är 22 annars är de som får barn nu 25-35.
Men mina vänner köper hus, skaffar barn, har nästan eller helt gått klart sina utbildingar.
Jag valde att arbeta ist för att få dåliga betyg på gymansiet och när jag fyllde 20 och verkligen kände mig motiverad började jag plugga igen.

Fyller 24 i Maj, det är nog därför jag har dessa ångestkänslor nu...har haft ångest sedan min 18 års dag..

Jag hade lite ångest för att säga just ordet "30"...men- jag känner mig "rätt" ung..!

Mina vänner har "börjat få barn" tidigast 30...en 35- första och andra när hon är 38...

Ja, som sagt, i min vänskapskrets bor folk i studentrum och luffar i Thailand. Barn och husköp känns väldigt fjärran. Vi passar säkert in i statistiken på nåt sätt - om det nu är att vi bor i storstad, eller våra föräldrars utbildningsnivå, eller våra farföräldrars inkomst eller färgen på vår grannes bil eller nåt...

Jodå. När jag var 23 visste jag precis hur mitt liv skulle se ut.

Idag stämmer inte något av det jag visste då - alltså, mina planer har ändrat karaktär helt och mitt liv är mycket, mycket bättre än när jag trodde att det var viktigt att veta hur jag ville ha allt i framtiden.

Så visst kan man ha bestämt sig precis för hur man vill ha det, men det tror jag inte man tjänar mycket på!