Inte alla vill bo i hus

Vi bor i eget hus, och har alltid velat göra det. Att bo i "vanlig" lägenhet med barn känns otänkbart för oss, ja även att bo så UTAN barn, så åtminstone en marklägenhet med möjlighet att gå ut på en egen täppa hade vi absolut velat ha oavsett.... Jag har svårt att förstå att man trivs bättre utan den möjligheten, och tycker det är perfekt att bo i villa/marklägenhet med barn...

.. därmed inte sagt att det är synd om barn som inte gör det. Såklart. det beror på vad man gör av det hela, hur mycket man går ut på andra sätt, hur området runtomkring är osv osv.. Lägenhetsboende är ju inte detsamma som att man alltid är innesittande... men jag tror att många får för sig det...

Precis. Varför skulle man sitta innanför hela tiden bara för att man bor i lägenhet? Vi är en aktiv familj som är mycket ute i naturen med våra barn kanske mer än när vi bodde i hus.

Det går ju alldeles utmärkt att låta barnen växa upp i lägenhet i stan. Själv är jag uppvuxen i centrala Göteborg och har tyckt det har varit toppen. Jag vill aldrig nånsin köpa hus o flytta utanför stan.

Nu bor jag i yttre delen av Göteborg, men har fortfarande bara 30 minuter med spårvagn till centrum. Alldeles lagom, även om jag gärna hade flyttat in till centrum igen.

ASFALT!! Ahh!!

Jag tycker att ni gjorde rätt, för vilken typ av förälder blir man om man inte trivs??!!

Uppväxt i lägenhet, köpte hus så snart jag var färdig med min utbildning och skulle aldrig i livet bosätta mig i lägenhet innan jag är pensionsmässig, DÅ kommer jag nog flytta till lägenhet igen så jag slipper skotta snö osv.

Jag vill inte bo i hus. Om jag måste bo i hus ska det vara nära stan, och trädgården ska sköta sig själv.

När jag var liten bodde vi i en förort till Stockholm (både i lägenhet och radhus) och på somrarna när alla andra ungar ville åka till landet ville jag bara vara hos min farmor och farfar i stan Så jag har alltid tänkt att mitt barn ska få bo i stan, eftersom jag inte fick det när jag var liten... men nu när jag har barn så uppskattar jag också lite mindre trafik och mer skog så nu bor vi i en förort (lägenhet) i alla fall. Hoppas min dotter kommer förlåta mig för det

Jag trivs som fisken i stan och det ska nog vääääldigt mycket till för att jag ska ta min lilla familj och flytta till villa.

Vi bor i lägenhet i stan och har inga som helst planer på att flytta till hus på landet. Snarare längre in i centrum och då i lägenhet naturligtvis. Jag undrar om detta med att "man ska bo i hus på landet när man får barn" inte är ett fenomen som är vanligare i lite mindre städer? Bor i visserligen ganska lilla Malmö, men här tycker jag inte jag träffat många som tycker att man måste bo i hus om man har barn, folk i min födelseort Falun däremot blir helt bekymrade över att vi bor i lägenhet i stan .

Jag skulle säkert trivas i en lägenhet också, men då ska den vara tillräckligt stor och vara nästan mitt i stan.

För mig är nog hus optimalt, men det beror på att mitt stora intresse är just hus... hmm innefattar flerbostadshus också för den delen Jag har stora ytrymmeskrävande intressen också som är svåra att kombinera in i lägenhetsboende.

Vi bor i hus, men väldigt centralt. Den perfekta kombinationen! Egen tomt och lekplatser till barnen och man kan släppa ut barnen när de blir större utan att hela tiden vara med så som man måste när man bor mitt i stan. Men vi bor ändå så att vi är och fikar en eller ett par gånger i veckan, går ofta på restaurang och bio etc. Och det bästa av allt - vi använder nästan aldrig bilen eftersom det är gång - och cykelavstånd till allt.

Vi bor i hus, men har inget emot lägenhet! Om min sambo inte skulle tycka om att pilla på gården så skulle jag nog hellre bo i lägenhet! Jag hatar allt som har med trädgårdsarbete att göra, medans sambon tycker det är kul! Har många kompisar som valt att bo i lägenhet istället för hus. Inget fel med det! Det är väl upp till var och en hur man väljer att bo......

Jag vill jätte gärna bo i hus men min sambo tycker inte det är en bra ide. Vi städar för sällan är väl hans komentar. Han tycker vi är för slarviga för att bo i ett hus. för tillfället har vi ingen möjlighet att fixa hus heller.. kostar ju pengar

Nu bor vi i en 3a mitt inne i samhället med stor gräsmatta tvättstuga i källaren och garage. Vi delar huset med våran hyresvärd hans 4 barn + min stora syster som nu är gravid.

Vi väntar vårat andra barn och är på jakt efter en större lägenhet. dock är den vi har för "dyr" och alla andra höromkring är MKT DYRARE. så vi blir väl kvar här.

Men det är egentligen underbart här. Vi har gräsmatta att leka på när sommaren kommer bassäng som kan sättas upp. i dag har vi byggt snögrottor och åkt pulka på tomten. lägenhetens sick är inge vidare men den duger åt oss..

Man behöver inte bo på landet bara för att man har barn.

Jag har bott på landet hela mitt liv och har vantrivts jämt. långt till vänner och affärer. Nu i sammhället har jag 8min till dagis samma till jobbet och affärer.. super! jag har inget körkort heller så landet är uteslutet för oss.

Ingen har komenterat att vi bor inne i "stan" med barn. Bara svärmor då men hon komenterar allt vi gör. nästan.

men skulle vilja ha hus för storlekens skull den ska ligga i samhället i sånna fall.. så har någon 525ooo så kan jag få köpa mig ett fint hus i centrum. aldrig mer på landet

Vi köpte hus för ca 2,5år sedan i en liten by, men den har allt vi behöver med dagis affärer, skola 1-9, bank, konditori osv och byn e inte större än ca 1500- 2000 inv och vi trivs. Flyttade från Malmö, som är den staden som jag växt upp i och känner mig hemma i men känner att mina barn får en tryggare uppväxt här, det e mer skyddat tycker jag. Hade vi inte haft barn så hade jag inte lämnat Malmö

Det viktigaste i en familj är kärleken, inte var man bor!
Och att man trivs självklart

Själv är jag uppvuxen i lägenhet men nu bor vi i hus och jag tycker det är jätteskönt att sticka ut benen och känna gräs under fötterna .
Jag hoppas att vi kan bo kvar här i länge länge och att vårt barn får många kompisar.

Jag har aldrig bott i hus och jag gillar att bo i lägenhet i stan, vilket vi gör nu. Alla tar för givet att vi med två barn ska skaffa hus och det vill väl min man också men jag är tveksam.
Däremot skulle jag gärna vilja ha en stuga vid havet för att få närheten till hav och natur emellanåt.