Hu får ni era barns respekt```Vad är en lämplig konsekvens.

Har inget frågetecken på datorn, då det är bortpillat av barn, därav den konstiga trådstarten.
Jag har insett nu att jag ibland mår dåligt av att vara förälder och känner mig helt maktlös. Jag förstår inte hur jag ska nå dit att mina barn lyssnar på mig. Och ännu viktigare, gör som jag säger. Jag märker själv att jag går runt med inställningen att det blir ändå inte som jag vill och att jag ändå inte får bestämma i familjen, för det gör barnen... Min son som är fem år har insett att jag inte kan bestämma, vill han vara olydig så kan han och jag kan inte göra ett dugg åt det. Slutar ibland med att andra vuxna säger till hnm, till exempel att han inte får klättra i rulltrappan. Det tycker jag är bra, men samtidigt skäms jag att jag inte har kontroll själv. Tjatar och hotar med diverse konsekvenser varje dag, tyvärr hjälper det inte. Min lilla är inte beräknande som den stora , men har en fruktansvärt stark vilja som ingen rår på. Hon är två och väldigt försigkommen,hon är i sitt tvåårstrots och den stora är nog i sexårstrots...
Jag vet inte hur jag ska orka, ska ha dem ensam hela semestern då pappan inte fick samtidigt och vi är skilda. Ärligt talat så bävar jag! jag har pengar men vet inte vad jag ska orka hitta på med dem, som inte tar all min energi i anspråk och att jag ska gå och vara ständigt arg. Det är som att jag förväntar mig mer från dem båda då jag vet att de eg förstår och jag tycker att de har ett val där, och att de någon gång kunde välja att vi ska samarbeta... Jag måste komma dit att jag accepterar att dom inte kan bättre än såhär just nu, och att detta är deras utvecklingsfas. Men det är så jobbigt. Jag känner mig som en dålig mamma för att jag inte är lika konsekvent längre, vissa dagar orkar jag knappt tjata på dem alls. Säger till gör jag alltid, men det hjälper noll. Man känner sig så dålig när man inte kan få dem att lyssna..
Hur gör ni andra (frågetecken) Vad är en lämplig konsekvens för en femåring. jag tog bort godnattsagan en kväll när han hade slagit sin lillasyster under hela dagen, och jag till slut hotade med att inte läsa, så slog han henne ändå och då fick han ingen saga. Då var han helt otröstlig, och jag fick jättedåligt samvete då sagan är vår bästa stund. Ska man ha bestraffningar (frågetecken) Vad har ni andra gjort som har fungerat(frågetecken)
Den stora är enormt arrogant, retsam, mot mig och lillasyster, slåss, härmas, retas. Gör alltid precis som han vill oavsett om jag säger till, låtsas att han inte hör tillrättavisningar.
Den lilla är otroligt klängig, kan själv, ska alltid vara med, och skriker en stor del av dagen. Oftast skriker hon för att hon gör något olämpligt och blir stoppad av mig, tar saker hon inte får ha eller för att hon är ovän med storebror. Inte gråtskrik utan envishetsskrik..
Vet att dom skulle mått bättre av att inte vara skilsmässobarn, och det lättar ju inte skuldbördan direkt. Att dom flaxar mellan två hem är ett direkt stressmoment för dom även om jag förbereder dom, man märker när dom varit två dar hemma så lugnar dom ned sig lite. Tyvärr kan vi inte hela veckor var då jag jobbar så oregelbundet, nästan säker på att det varit bättre. Ska byta jobb så fort jag får något. Alla tips tas tacksamt emot. Samtidigt som det är jobbigt har vi det så mysigt, dom kramar mig båda två och säger att dom älskar mig varje dag. Så jag är väldigt glad över mina barn och uppskattar dom mycket vilket jag säger till dom. Det är just att säga till och bli respekterad som jag behver hjälp med..