det var en gång...

Ni behöver nog terapi tillsammans.

Kämpa på!!

Prova familjerådgivningen!

Det kan ju hjälpa att reda ut var problemet egentligen ligger. Och om ni ändå inte kan lappa ihop det (kan ju tänkas att rådgivningen river upp sår som blir för stora) så är det ju lika bra att separera innan ni hinner såra varandra mer. Men förhoppningsvis blir det en väckarklocka för er båda!

Håller tummarna!

Låter lite mer än bara en "fas".
Tror alla gått igenom jobbigare faser i ett förhållande, vi män brukar få höra att vi inte gör något.
En enkel diskussion brukar lösa en hel del, tjata och gnabba är inte rätt väg att få en kille att förstå.
Ni kanske behöver någon som medlar, men jag tror det mesta kan ni reda ut på egen hand!!

Lycka till

Du är inte ensam!

Vår nedgång började redan under graviditeten. Jag försökte och försökte. Uppvaktning, men inte för på, vill inte pressa. Var förbannad, ledsen, förtvivlad och försökte tala om vikten med närhet. Ingen respons. Inte ett ord. Inte en blick.

Tänkte att det nog berodde på rampfeber inför bebisen.

Men nu när bebisen har kommit så känns det som om vi aldrig kommer hitta tillbaka till varandra.. Jag orkar inte dra lasset själv! Ta hand om bebisen, hemmet och sedan vara pigg och käck för att ta initiativet i sängen varje gång! Jag är noga med att se ok ut, att inte förfalla eller hur man nu säger.. Mest för min egen skull, tror jag. Behöver känna mig uppskattad ibland. Det gör ju att man orkar.. Fan, jag behöver sova också! Sorry, skulle bara säga att du inte är ensam. Jag förstår dig.

För att påbörja en förändring - börja med dig själv!
(Ok, sorry, lite Michael Jackson-varning på den, men han har helt rätt.. if you wanna make the world a better place, take a look at yourself and then make a change ;) )

Det är inte lätt! Men som alla andra människor har Du styrkan att göra en förändring, om du bara ger dig fan på det. Eftersom din karl nu ändå inte verkar bry sig längre, så lägg tiden som du lägger idag på att grubbla, deppa & tjafsa på att göra något med DIG själv FÖR dig själv.

Jag tror att det handlar om en ond cirkel lite grann. Hur det än började så har ni kommit till den punkten då: Han uppskattar dig inte = Du har gått ner dig & är deppig & tjafsig = Han fortsätter att inte uppskatta dig eftersom du gått ner dig & är deppig & tjafsig = Du blir ännu mer deppig &  fortsätter att gå ner dig ännu mer o.s.v.

BRYT cirkeln. SLUTA äta en massa onyttigt. Du förgiftar både dig själv & ditt förhållande & det finns ingen tillfredsställelse i det!

BÖRJA ta hand om dig själv. Ät nyttigare. Gå promenader (frisk luft är dessutom bra terapi när man behöver rensa skallen). Gå till frisören. Umgås med vänner. Gör sånt som DU tycker om. Fokusera ständigt på det du är glad att du har (!), istället för det du inte har.

För grejen med det här är att DU måste börja må bra först - innan du/ni kan komma någonvart.
Lägg inte ansvaret för din lycka på honom (du märker ju hur det går..).
Det är DU som måste börja ta dig i kragen - för din egen skull!

Antingen vaknar din karl så småningom när han upptäcker att det är en jäkligt fin & härlig kvinna han lever med ändå! Ingenting är så attraktivt än en kvinna som trivs med sig själv.  ...Eller så gör han det inte & då är det bara att inse att du förtjänar bättre. Kan han inte ens uppskatta ditt bästa jag längre, då är han inte värd din kärlek.

Kortfattat: Av med offerkoftan & börja agera - för DIG själv! DU måste börja må bra först  

  HEJ ALIHOPA

 Tusen tack för eran undebara respons..

 Jag har pratat med honom innan om detta, mycket har kommit fram, han saknar det sociala
 han hade när vi bodde på andra orten, hans jobb tar all lust och energi ifrån honom
,
 jag har kommit till det stadiet jag itne kan koppla av när vårat barn sover för att ha vuxen tid,
 rädd att vårt barn vaknar och dylikt...

 Vi har gått igenom en extremt jobbig dagis situation första dagiset, trivdes inte alls,
 dem mötte inte våran önskeål som vi hade om vårat barn,
 

sedan flyttade vi, hoppades att denna förskolan skulle bli bättre, rädd för förändring som jag är valde
jag att blunda för tecknen och allt., tills ja tog tag i det, agerade med andra föräldrar
 och kom till en förändring, just nu känns de lite mer uppåt än innan, som du senaste skrivare skrev
jag måste börja med mig själv men anledningen att ja har mått dåligt har ju nu satt på känslan
av at inte kunnat kontrollerat dagis situatioonen, men inre känsla och min inesta ångest
om allt jag hörde och såg, jag kunde inte hålla tyst, ja fick nog, nu väntar vi ¨på lång procedur av utredningar, dagis byte är skett och hela karusellen känslomässgt är igång

men samtidigt är vi mer enade som föräldrar, kommuniserar mera,
jag umgås så ofta ja kan med andra mammor igen, ja kommer ut mer, är gladare och uppfylldare
och visst det tar långsamt fram, men älskar han mig så väntar han ut till jag är fult redo för vuxen delen igen (ja sex) jag orkar inte lägga energi på allt runt omkring mig, jag måste lära mig sortera allt bättre i fack och förska att skilja på mamma rollen och fru rollen

men så är det, mitt barn är viktigaste fär mig, likaså för min man,han förstår delvismen vill ha mer kärlek, jag vill inte ha sex delen ännu, är helt enkelt itne sugen med all stress runtomkring med,

hanterar med skol gång osv med, att gå färdigt och anpassa mig nya sommarjobbet och tänka på alla samtal osv, samtidigt som jag ska vara mamma och vännina..

så en del har kört ihop sig samtidsigt som det drar oss mer ihop, låter helt knäppt men svårtförklara                                            

Hmm, hur tänker du här:

"jag smäller i mig choklad och onyttigheter, för det ger mig tillfredställningen jag inte får hemma.."
....
"på råga på allt måste ja kämpa ner med vikten, inte upp, han peppar mig inget alls,"

Sluta för fasen att slänga i dig onyttigheter i såna fall.

Jag försöker verkligen att stå emot söt suget men min dagliga sjukdom gör inget suget bättre
jag vet att man kan få medicin för att kontrollera det, men eftersom jag inte hade sköldkörtel problem ens, så fick jag inte medicin för det.... dietisterna här i länet är värdelösa, rådet att äta mer frukt,,.

Men har faktiskt trappat ner på söt suget nu, jag äter mer frukt och cyklar mer nu i sommar =)
baby step, men det går framåt