Jag har man och två barn men tänker på en annan kvinna!!

Grattis, säger jag. Jag träffade för något årsedan en kvinna som jag blev nästan förälskad i, det sa verkligen klick mellan oss. Och liksom du kände jag att om det hade varit en man hade jag tolkat det som att jag verkligen var intresserat av honom, även sexuellt. 

Jag tycker att du skall tolka ditt intresse för den här kvinna helt rätt upp och ner, antingen inser du att du helt enkelt har hittat en underbar vän (som jag gjorde) eller så visar det sig att du kanske är bisexuell, men so what? Du väljer ju själv om du vill agera på det, eller hur?
 

TACK för ditt svar! Jag har inte sagt detta till någon utan bara skrivit här....och jag blir jätte tacksam över ALLA svar! Det lät så okomplicerat, det du skrev. Och det stämmer ju. Jag har gjort det till något stort utan att det behöver vara det. Det skulle dock bara förargligt om det visar sig att jag är intresserad av henne på även ett sexuellt plan eftersom hon inte är bisexuell.(inte vad jag vet iaf!) Konstigt hur jag resonerar i mitt huvud eftersom jag tycker att man har ett ansvar att 'backa' om man skulle känna av ett intresse för en annan man. Det är mitt ansvar att inte falla för frästelsen eftersom jag har min familj. Men NU, när det gäller en kvinna så är det precis som att jag tänker precis tvärt om, att det är 'rätt' att följa sina lustar, fantasier!

Jag träffade min flickvän under liknande omständigheter, go for it. Nu lever vi tsm, och har ett awesome liv. 

det här håller jag helt med om.Och skulle det gå så att ni känner för att ha sex ihop så prata med din man.Det går faktiskt att leva 3 ihop.Det har väldigt många fördelar men tyvärr får man kanske vänta på att samhället "mognar"
Så absolut.Det gamla talesättet gäller" Du ska följa ditt hjärta,inte din hjärna" 

Som jag ser det är väl könet på den person du träffat oviktigt? Det du måste ta ställning till är hur (och om) du ska agera på dina känslor. Även om man är i ett förhållande händer det ju att man kan falla för andra. Oftast är det kanske mest ett ytligt svärmeri och ingenting man lämnar sin partner för. Men det kan ju hända att man hittar den stora kärleken som är värd att lämna allt för. Det är bara du som kan avgöra om gräset verkligen är grönare på andra sidan.

Och frågan är om hennes man är "mogen" för det. Egentligen är det vrickat att alla förväntas passa för samma samlevnadsform, men de flesta av oss är nog ganska indoktrinerade av rådande normer och det är få som klarar att göra andra val, även om det kanske skulle passa deras natur bättre. Statistiskt sett så är nog chansen ganska liten att alla iblandade skulle tycka att det var en bra idé. Inte för att det är en dålig samlevnadsform, men för att det inte stämmer överens med hur vi tror att ett förhållande ska se ut.

Jo, det är väl sant! Att det inte spelar roll vilket kön jag faller för. Utan OM jag ska agera påser jag känner/tänker. Kanske jag mest blir rädd, rädd över att tänka så mycket på en annan kvinna. Samtidigt som jag tycker det är spännande. Jag tycker att hon har en så underbar personlighet och jag faller för hennes omtanke och kärlek till andra människor. Jag är rädd att jag ska tolka hennes vänlighet på fel sätt då mitt intresse gör mig 'blind'! Tex skrev hon i sista mailet att hon verkligen ser fram emot att få träffa mig igen-två gånger! Samt att hon pratat om mig till hennes vänner då hon var så glad över att vi äntligen fick träffas! Hade jag haft ett 'normalt' intresse för en ny vänskap hade jag tolkat hennes ord på ett vänskapligt sätt. Men nu när jag känner mig intresserad på ett helt annat sätt....så kan jag tolka det på "jasså hon ÄR kanske intresserad ändå"! Haha! Jag tror jag blir tokig! :)

För att svara på om jag skulle berätta för min man....Nej, jag tror inte att JAG skulle vara mogen för ett förhållande med tre personer samtidigt! Det är nog inte vad min man vill heller, att vara tre! Men vem vet?! Och hur som helst så är ju inte den här kvinnan bisexuell (vad jag vet) så det är inget alternativ att gå åt något håll egentligen, för min del. Jag kanske får njuta av mina tankar och fantasier i smyg? Eller plågas?! Hm...

Ge det lite tid. Ibland slocknar glorian rätt snabbt och ibland utvecklas det vidare. Det vet man aldrig i förväg. Var rädd om det du har bara, släng inte bort ett bra förhållande (det till din man) för lättvindigt. Oftast är det lättare att uppskatta det man har än det man inte har. Självklart är det inte säkert att du och din man kommer att leva med varandra för all framtid, du kanske blir störtkär i någon annan, man eller kvinna, och beslutar dig för att skilja dig och leva lycklig med någon annan. Jag menar bara att du ska tänka igenom saker både en och två gånger först, så du inte gör något överilat som du sedan får ångra.

Men om jag förstått dig rätt är du inte där än? Det är mer på den första spännande pirrnivån, va? I såfall ska du definitivt ta det lite lugnt och se hur det utvecklar sig. 

Var inte så säker på att hon inte är det. Det är nog fler som är bisexuella än som skyltar med det.