Anser du dig själv vara en hönsmamma?

Haha, ja min sambo tycker iaf att jag är en hönsmamma och hönsar över både honom och sonen. Själv tycker jag såklart att jag är "normalt nojig".

Nej det tycker jag inte att jag är

Jag tycker det är en mamma som tjatar om det mesta..
Nej du får inte röra den? Har du tvättat händerna? Är ditt rum städat? Har du gjort läxorna? Dem kan tex säga detta på rad utan mellanrum eller punkt. Ja helt enlkelt nån som bara tjatar negativt och gnäller.

Nix. Jag är ingen hönsmamma o har aldrig varit.

En hönsmamma för mig är någon som inte vågar lita på sig själv utan jämt måste rådfråga omvärlden o är livrädd för att göra fel.

Jag är inte av den tjatiga typen kanske ska tilläggas.. bara hysteriskt orolig över sonens sjukdomar, eksem och allt som är annorlunda än det burkar. Och sambon är jag nojig att nåt ska hända honom när han åker bil och sånt. Måste alltid ringa när han är framme å sånt.

Nej, jag är nog ganska van och härdad av mina vilda tjejers klättrande. *ler* Lite hypokondrisk bara ... *s*

puffar upp tråden!

ja, litegrann iaf... vill inte va ifrån dottern (9 månader gammal) öht, vill ha full koll på allt!

nej, jaganser att jag är långt ifrpn det...fast jag vet att många andra anser att jag är en hönsmamma. Men vi ser väldigt olika på vad det är.

puffar

Japp, helt klart är jag det!

Både är det och inte. Jag har en förmåga att se faror som de flesta andra inte ser, dvs jag ser redan innan något händer att det kommer hända. Eftersom jag har den talangen kan jag undvika många olyckor. Det är väl en form av hönsmammeri kanske, att alltid gå omkring med ett slags farofilter i huvudet. Samtidigt låter jag mina barn göra mer än de flesta. Tex klättra, springa, gå i trappor, hålla på med täljkniv (ja, inte de minsta än, men äldste killen började när han var 3) åka och bada själva osv.

Jag jobbade som nanny for en honsmamma en gang. Det var INTE kul. Hennes stackars barn som var 7 och 5 ar gamla fick dela pa en trehjuling som hade handtag som jag skulle halla i t.ex. Normalt sa brukade min regel vara att man gick brevid cyklar innan man kom till parken och sedan nar man kom till parken hittade vi ett trad, eller en bank eller sa som de inte fick cykla bortanfor. Att sma barn cyklar runt pa gatorna i New York tyckte jag var lite laskigt, men att lata en sjuaring ha en trehjuling med handtag som normalt typ 2-aringar ha var ju bara sjukt!!!

5-aringen skulle aven bada i inte mer an 3 inches av vatten i badkaret som var mer eller mindre iskallt, da varmt vatten kanske skulle branna honom, och for mycket vatten kanske han skulle drunkna i, (jag var dar hela tiden).

5-aringen hade fortfarande en barnstol som han satt i nar han at vid bordet sa att han inte skulle trilla, och de fick inte springa runt. De kunde ju trilla och sla sig!!!

Barnen behovde heller inte gora nagonting sa fort de sa att det har var svart, eller nu ar jag radd. For da kunde ju nagot farligt handa, (de visste ju inte vad de skulle gora de sma liven...), sa de var lata och uppkaftiga med.

Bada barnen var socialt ratt sa knappa och 7-aringen blev mobbad i skolan. Mammans losning pa det var att byta skola for henne, i stallet for att sitta ner och diskutera varfor hon blev mobbad. Det hjalpte ju foga. Efter tva veckor var allt likadant i den nya skolan. Sen slutade jag och jag vet inte hur det har varit sen dess!! Hoppas att barnen har lyckats att anpassa sig lite battre till omvarlden nu.

Alltsa, med barnstol menar jag en san dar med skarp typ som man maste lyfta barnet ner i. Han var smal sa det gick att fa plats dari, men han sag ju helt sjuk ut da han var lang och absolut for gammal for den stolen.