• Emmasmorsa

    Sova hos mamma...

    Vår dotter är snart 22månader.. Sedan någon månad tillbaka så har hon totalvägrat att sova i sn säng. Innan så var det lite olika varje kväll... Som ett lotteri... Skulle hon somna helt själv i sin säng, eller skall någon vara med henne i sitt rum tills hon somnade, ibland gnällde hon lite, men somnade i sin säng och även vägra sova själv. Vi har provat att hon skall vänja sig vid att sova i sin säng genom typ 5 min metod... Men det tyckte vi inte om.... Passade inte oss alls. Känner oss inte till mods att hon skall gråta sig till sömns... Just nu är det som sagt över en månad sedan som jag, mamma, kunde få henne att sova i sin säng... Så fort vi går ner o mot hennes rum så blir hon ledsen och totalt galen om vi går in där... Hon skriker och pekar mot vårt rum. Hon Skall sova med mamma. När pappa lägger henne så brukar det fungera till 98% att hon somnar i sin säng. Men inte alltid... En stor del av mig vill att hon skall känna sig trygg och sova lugnt. Får höra av bl.a. Min syster att jag daltar med henne och borde ta tag i detta.. För hon skall inte få bestämma!! Vad tycker ni som har erfarenhet av detta? Hur har det gått för er? Sover era barn fortfarande hos er även om de är mycket äldre? Hon har ju sovit i sin säng o somnat själv Många gånger... Är detta en fas som håller i sig väldigt länge?? Jag är kanske naiv när jag tänker "när hon är 10 år så sover hon i sin säng".....

  • Svar på tråden Sova hos mamma...
  • Dixie

    min 5åring vill gärna somna i min säng - när hon har somnat brukar vi flytta över henne till hennes egna säng - kanske det hade funkat för er? 

    annars anser jag att man bör göra vad som funkar bäst för er och ert barn - och inte lyssna så mycket på vad andra tycker, det viktiga är ju att hon somnar och sover bra!  

  • skogsvitter

    Men hon är ju mitt i närmandefasen (den andra separationsfasen) så det är ju inte ett dugg märkligt.

    Du ser det på helt fel sätt om du tror att det handlar om att hon vill bestämma och att du då ska neka henne det! Detta är ingen maktkamp, det handlar om grundläggande behov!

    Våra barn har alltid fått samsova när de behövt och nej de sover inte hos oss om de inte behöver. Det var längesedan äldsta slutade sova hos oss. Hon är drygt 4,5 år. Yngsta är precis lika gammal som din och har mycket stark separationsångest just nu och behöver mycket närhet och då får hon givetvis det! Jag vet ju att det går över, och att det absolut inte handlar om någon slags trots!

    Förövrigt är det helt logiskt att beteendet är tydligare med dig, eftersom du antagligen är den primära anknytningspersonen vilket mammor oftast är.

  • skogsvitter

    Ursäkta, menar att din syster ser det på helt fel sätt.

    Och nej, du är inte naiv. Det kommer gå över helt automatiskt när hon fått tanka den trygghet och närhet hon behöver. Låt henne sova hos er när hon vill det istället för att försöka tvinga henne när hon blir sådär ledsen.

  • April barn

    Som vanligt håller jag med skogsvitter
    Det är verkligen ingen maktkamp utan handlar om att hon just nu inte känner sig trygg där, tillgodose henne så kommer det flyta på mycket lättare. Kanske ni kan ha hennes säng bredvid er eller bara i ert rum?
    Vi har sovit ihop med sonen på 1,5 år jämt, han har precis börjat prova att sova i sin säng nu, men den står i vårt sovrum och han somnar alltid i min famn så bär vi dit honom sen.
    Det är sant, inga normala tonåringar vill sova sina föräldrar! De flesta brukar vilja ha eget rum och säng runt 4-5 år.

  • Jkpg Deluxe

    avvakta och låt henne sova med dig nu? Vår son sov i sin växa-säng ätt intill min sida av dubbelsängen under en 3-4månaders period och då räckte det att jag la en lugnande hand och sa "mamma är här" om han vaknade mitt i natten och var ledsen eller rädd! Nu är han 2,5 år och sover själv (igen) i sin säng i sitt rum...så jag skulle säga att det "kommer å går" och det bästa "man" kan göra är nog att låta det ha sin gång?! kram...

  • Emmasmorsa

    Jag måste säga att jag blir väldigt lättad över vad ni skriver. Det är precis så jag känner... Eller Vi känner... Att hon behöver oss och då skall hon "få" oss. För ett halvår sedan så bestämde vi oss för att inte se sovandet som ett problem, utan lyssna på vad Hon vill. Skönt att det finns en förklaring till det som händer kring barnen olika faser/stadier. Jag håller Inte med min syster utan brukar säga till henne att i gör som vi känner och vi vill ge vår dotter den trygghet och behov hon behöver. Varför jag skrev här är främst för att jag ändå, trots min knala av att vi gör "rätt" eller det bästa för vårt barn... Så blir jag ibland ändå osäker... Men det är borta nu :) Tack!! Tack för att ni gav självförtroendet tillbaka :)

  • fortsätt paddla

    Skogsvitter:Närmandefasen! Har tre barn men har inte märkt av detta så tydligt innan. Googlade och förstår den yngsta lite bättre nu:) Tack!

  • skogsvitter
    fortsätt paddla skrev 2012-06-24 22:53:35 följande:
    Skogsvitter:Närmandefasen! Har tre barn men har inte märkt av detta så tydligt innan. Googlade och förstår den yngsta lite bättre nu:) Tack!
    Skönt att höra, barn är olika och det brukar underlätta att känna till de olika faserna om man har ett barn som går igenom dem väldigt tydligt
  • narie24

    Lånar din tråd lite ts, förlåt. Min 3,5 åring sov som en sten i sin säng tills för ett år sedan. Då började läggningarna bli jobbiga och hon ville in och sova med mig på natten. Försökte lägga om henne på natten men det blev skrik och tårar. Så jag lät henne stanna kvar när hon kom upp på natten, tänkte det var en fas. Men nu ett år senare är det precis likadant. Hon kommer upp efter ngn timme och går in till mig. Problemet är att hon sover så livligt och oroligt att hon väcker mig minst 3 ggr varje natt. Jag orkar inte längre! Ngn som har ett tips? Hon verkar ju tydligt behöva min närhet men snart tryter min ork.

  • skogsvitter
    narie24 skrev 2012-08-14 09:41:32 följande:
    Lånar din tråd lite ts, förlåt. Min 3,5 åring sov som en sten i sin säng tills för ett år sedan. Då började läggningarna bli jobbiga och hon ville in och sova med mig på natten. Försökte lägga om henne på natten men det blev skrik och tårar. Så jag lät henne stanna kvar när hon kom upp på natten, tänkte det var en fas. Men nu ett år senare är det precis likadant. Hon kommer upp efter ngn timme och går in till mig. Problemet är att hon sover så livligt och oroligt att hon väcker mig minst 3 ggr varje natt. Jag orkar inte längre! Ngn som har ett tips? Hon verkar ju tydligt behöva min närhet men snart tryter min ork.
    Ställ in hennes säng vid sidan av din? Så gjorde vi med vår äldsta dotter när hon  sov väldigt oroligt och det började nån gång där innan 3 års ålder. Pågick ett bra tag, dock fick hon även syskon under den tiden som kan ha spelat in. Men hon sov mycket bra i sin säng när den väl stod kloss i kloss med vår. Då får de den närhet och närvaro som de kan behöva, men vänjer sig ändå att ha sin egen säng och jag tror att det är viktigt särskilt när de börjar bli så här stora. Det gick väldigt lätt sedan att bara flytta ut sängen igen.
  • narie24

    Skogsvitter, kanske värt att prova. Får nog bara plats med en madrass. Men då är hon ju längre ifrån mig än nu... Det känns som om hon hela tiden vill kolla att jag är där. Väcker mig med:" mamma, mamma", " var är nallen?", " lägg på mig täcket" osv. Kan tillägga att det började när jag var gravid.

  • Emmasmorsa

    Nu har Emma sovit i sin säng i ca 3 veckor... jag testade en dag att fråga henne " Ska du sova i din säng och så sitter mamma brevid och håller handen?" "Jaaa!" fick jag till svar.

    Än sålänge funkar det och hon kommer (vi hämtar henne när/om hon vaknar) runt 2-4 tiden till oss. Jag får äntligen läsa mig trött och jag får även en mysig stund med min dotter :)

    Det är otroligt skönt att få veta att det finns dessa faser som gör att man vet att det går över!
    :)    

Svar på tråden Sova hos mamma...