Mitt skilsmässobarn på 2,5 har det inte helt bra :-(

Jag är ensamstående mamma till en liten tjej på 2,5 år, som jag älskar och värdsätter över allt annat. Trots sin unga ålder har hon redan tyvärr gått igenom en hel del. Hennes far har svikit både henne och mig något så enormt och hon har varit vittne till allt för mycket bråk. Det har varit psykisk misshandel från hennes pappa mot mig och jag har fått börja om från början både praktiskt och själsligt.

Sedan 7 månader bor jag och hon för oss själva i en lägenhet och för 2 månader sedan började hon på ett nytt dagis, efter att innan ha gått hos dagmamma (samma sedan hon var 12 månader). Hon träffar sin pappa regelbundet, varannan helg och 1 vardagskväll/natt per vecka. Men det har inte varit så hela tiden, i perioder har han inte träffat henne så mycket.

Jag är orolig för henne, för jag tycker att hon visar signaler på misstrivsel och det är svårt att veta vad det handlar om, eftersom hon är för liten för att berätta. Hon trivs och är trygg på sitt dagis, ingen tvekan om det. Men när hennes pappa kommer och hämtar henne när jag är med, så vill hon inte krama honom eller pussa honom. Hon gömmer sig bakom soffan och man får övertala eller locka henne och göra henne glad innan hon vill följa med. Samtidigt är hon glad att se sin pappa. Så det är lite tvetydigt. Men när hon kommer hem från sin pappa så testar hon gränser och hon gråter mycket. Det är mycket känslor som hon inte vet vad hon ska göra av. Det tar en stund att få henne lugn och trygg och ner på jorden igen. Men här de sista dagarna känner jag att hon avvisar mig! När jag lämnar henne på dagis säger hon åt mig att jag ska gå! Jag har sagt till hennes pappa att han inte får lov att säga dumma saker om mig framför våran dotter och jag försöker göra samma sak. Jag pratar med henne om pappa och frågar om hon saknar honom och vill hon så ringer vi till honom och pratar lite.

I går pratade jag med en av dagisfröknarna om detta och hon sa att min dotter visar tecken på att hon bär en stor sorg och har upplevt svek. Att hon är lite utagerande med dessa känslor, specielt mot sin pappa sa hon, hon visar en vrede mot sin pappa när han hämtar/lämnar henne.

Jag känner mig handfallen, jag vet inte riktigt vad jag kan göra annat än att vara en så god, kärleksfull och trygg mamma som jag bara kan. Jag har beställt en CD-skiva utvecklad av en barnpsykolog med godnattsagor som stärker små barns självkänsla. Jag hoppas att den hjälper litegrann. Hoppas att någon av er har några tips eller råd att ge mig!