En infallsvinkel från en tränare

Det du just har beskrivit är sannolikt vardagen för de allra flesta ledare och tränare inom lagidrotten som konstant måste brottas med att individerna i laget har olika ambitioner och målsättningar med verksamheten. Det centrala är att försöka hålla koll på vilka målsättningar som finns och utifrån dessa skapa så bra verksamhet som möjligt. För målsättningen borde rimligtvis vara att behålla så många barn som möjligt i verksamheten och i laget. Och hur gör man det utifrån olika spelares utvecklingstakt, målsättning, koncentrationsförmåga, träningsnärvaro etc?

Steg ett är alltid att försöka utröna vad barnen själva vill och anledningen till varför de är där. Då kanske det visar sig att vissa barn är jättenöjda med att spela hälften av matcherna, medan andra verkligen vill spela allt och redan vid 7-8 års ålder har ett driv som gör att de är längre fram i utvecklingen.

Steg två blir sedan att utifrån barnens ambitioner och vilja kopplat till den filosofi som föreningen (årsmötet) bestämt sig för utforma verksamheten. Ledarna bestämmer färdriktning och tar nästa steg som blir att kommunicera detta med barnen själva, föräldrarna och övriga intressenter. Ex – Vi har i vår förening bestämt att alla barn ska få spela lika mycket. Detta ska vi försöka upprätthålla i vårt lag under förutsättning att… Och sedan är man tydlig på vad som krävs och gäller!  Både barn och andra ska veta det och ha möjlighet att förhålla sig till det.

För egentligen uppstår problemen när en förening har en policy som man utåt kommunicerar, men inte internt följer och inte heller anger varför man gör det ena eller andra avsteget ifrån det. Har man bestämt att alla ska få spela så ska de också få göra det. Det är trots allt medlemmarna i föreningen som har bestämt det och det kan inte någon ändra på tills årsmötet ändrar på det beslutet. Således är grundtipset att se till att policyn bryts ner och åskådliggörs för samtliga. Allas rätt till speltid kanske ska vara kopplat till antalet träningar eller uppmärksamhet på träningar eller vad det nu månde vara.  Det är självklart okej att ha sådana ”regler” bara de kommuniceras och utgår ifrån beslut som är tagna på föreningens årsmöte.

Jag antar att detta är gjort inom den aktuella föreningen du som tränare är verksam i och jag tycker att du lyfter en väldigt angelägen diskussion på ett klokt sätt. Det är just denna typ av "problematik" som föreningar, dess medlemmar och de ledare som är verksamma inom den bör diskutera årligen så att utövare vet vad som gäller och kan ta ställning. Tack för infallsvinkeln!