• Jesper f

    Trodde jag gjorde katten en tjänst, nu yyyyyylar han och vill ut...

    Åh, man lär sig ALDRIG... Jag har en omplaceringskisse, som har bott hemma hos mig och sambo nu i två år. Han har alltid vart innekatt, och vi fick honom på villkoret att han skulle vara innekatt. Men promenader i koppel var ok... Första året när vi tog ut honom satt han i närmsta buske och pep och VÄGRADE röra sig en mm, och klängde sig fast med klorna i husses arm när vi lyfte upp honom för att gå in i trygga värmen igen. Förra året klädde jag balkongen med kattnät, och lät honom vara ute på balkongen och titta ut över en skogsdunge som vi bor vid. I år har han visat "intresse" för att gå ut, så vi har satt på honom sele och låtit honom gå ut i skogsdungen. En rutin som han mycket ÅTERKOMMANDE och BESTÄMT vill utföra.. Men nu börjar det gå helt överstyr. Från att vara nöjd med att få gå ut en gång på ca 30 minuter, är han nu helt FÖRSTÖRD över att behöva vara inne igen. Ylar rena marskatts läterna och vill INTE lugna ner sig, hur vi än gör. Han bara sitter och sjunger klagovisor. Och jag törs inte gå ut med honom igen, för ger jag efter för hans klagovisor nu, hur ska det då bli framöver? Samtidigt tycker jag så synd om honom.. Sitta fast här inne i "fängelset", när han bara vill ut.. Samtidigt kan jag inte göra honom till utekatt.. Förutom dungen bor vi inte ens så till. Han skulle bli överkörd på 10 röda. Han vet inte ens vad en rullande bil ÄR ( förutom att åka i dom ). Vad ska jag göra, för att få honon nöjd och glad igen? Ska jag ge efter och låta honom gå ut igen, eller skjuter jag mig själv i foten om jag ger efter?

  • Svar på tråden Trodde jag gjorde katten en tjänst, nu yyyyyylar han och vill ut...
  • ForReal

    Av egen erfarenhet så säger jag att tyvärr så kanske du skjuter dig själv i foten då. En del katter kan inte nöja sig och vill ha allt eller inget. Jag förstår precis hur du tänker, har själv varit där.


     


    Trivs katten hos er och det är ett område han ej kan vara ute på, så blir det bästa i längden att hitta på något annan aktivitet inne. Man får tänka att han mår ju inte bra av att sitta och vara missnöjd och yla heller, troligtvis mår han sämre av det än att sluta gå ut. Jag tror han kan vänja "tillbaks" sig. Annars får ni köpa bondgård åt honom *s*

  • nemo1

    Är han kastrerad? Aktiverar ni honom? Är han ensam mycket?

  • Jesper f

    Jo, han är kasterad. Han är inte sådär jättemycket "lek" katt. Han kan leka en stund, men han tröttnar ganska snabbt. Och vill inte leka med samma saker.. Han har ganska gott om sällskap,

  • Jesper f
    ForReal skrev 2012-06-28 01:11:08 följande:

    Av egen erfarenhet så säger jag att tyvärr så kanske du skjuter dig själv i foten då. En del katter kan inte nöja sig och vill ha allt eller inget. Jag förstår precis hur du tänker, har själv varit där.


     


    Trivs katten hos er och det är ett område han ej kan vara ute på, så blir det bästa i längden att hitta på något annan aktivitet inne. Man får tänka att han mår ju inte bra av att sitta och vara missnöjd och yla heller, troligtvis mår han sämre av det än att sluta gå ut. Jag tror han kan vänja "tillbaks" sig. Annars får ni köpa bondgård åt honom *s*


    Jo, katten trivs jättebra i övrigt, han är en liten nyfiken spinn maskin.. Men det har alltid fungerat med balkongen hittils, så förstår inte varför det inte skulle göra det nu? Men det är väll kanske allt eller inget som jag kommer till så småning om.. Men vetrinären påpekade hur viktigt det var för honom att komma ut på balkongen för att få "anknytning" så det har jag låtit honom göra. Med tillägg av promenaderna. Han gillar ju verkligen dom. Så det skulle kännas hemskt att ta bort dom för honom... Måste jag så måste jag. Men min förhoppning var mer att det är en "initerings" kärlek han fått, och att när han fått "nog", så lugnar det liksom ned sig av sig självt.. Samtidigt är jag rädd för att den blodade tanden blir ÄNNU mer blodad. Och helt plötsligt växer ett litet problem till ett stort. 
  • Kinya

    För det första: Gå aldrig ut med honom när han skriker! Om du ska gå ut med honom så ska du göra det när DU vill och han är tyst och inte skriker och tjatar.

    För det andra: om du är rädd att han ska smita ut så ha för vana att alltid bära ut honom i buren istället för att låta honom gå ut genom dörren. Då förknippar han utgång med buren istället för med dörren.

    För det tredje: Katter kan vara väldigt envisa. Ge aldrig efter för hans tjat!

  • ForReal
    Jesper f skrev 2012-06-28 10:06:56 följande:
    Jo, katten trivs jättebra i övrigt, han är en liten nyfiken spinn maskin.. Men det har alltid fungerat med balkongen hittils, så förstår inte varför det inte skulle göra det nu? Men det är väll kanske allt eller inget som jag kommer till så småning om.. Men vetrinären påpekade hur viktigt det var för honom att komma ut på balkongen för att få "anknytning" så det har jag låtit honom göra. Med tillägg av promenaderna. Han gillar ju verkligen dom. Så det skulle kännas hemskt att ta bort dom för honom... Måste jag så måste jag. Men min förhoppning var mer att det är en "initerings" kärlek han fått, och att när han fått "nog", så lugnar det liksom ned sig av sig självt.. Samtidigt är jag rädd för att den blodade tanden blir ÄNNU mer blodad. Och helt plötsligt växer ett litet problem till ett stort. 
    Tror han inte nöjer sig med endast balkongen just för att han kommit på att gå ut var ju en ny rolig grej! Han har helt enkelt fattat tycke, lite för mycket kanske. Om ni vill fortsätta gå ut i koppel ändå, så gör som föregående skriver och försök göra det när han är lugn och "ovetandes". Annars lär han sig att skrika = får gå promenad.
  • Jesper f

    Ok, vi har försökt alla varianter som finnas kan.  Absolut "värst" är det av någon anledning soliga dagar. Då ylar han värre än molniga. Idag har han vart ute i 45 minuter, och låter ändå som att han är i missär.. Han går inte långt när han är ute. Bara det han ser från fönstret.. Men det är precis som han vill ut och "kolla" sitt område. Sen är han nöjd. Går in. Är nöjd 30 minuter, sen sätter han igång igen. Sen blir det precis som han "stressar" upp sig själv och inte slutar..Vad ska vi göra? Ska vi sluta HELT gå ut med honom ( inkl. balkongen ) och låta honom skrika av sig tills han är "nöjd" med att vara inne igen? Eller vad gör vi? Utekatt är inget alternativ, för dels bor vi inte så, men framförallt kan han inte. Han har ingen päls att vara ute med när det inte är varmt längre... =/ Vad ska vi göra åt vår lilla skrik-apa?

  • nemo1

    Forsätt att låta honom vara på balkongen, gör det lite mysigt med en kruka med kattgräs och en stor klösmöbel han kan ligga och kika ifrån. Slutar han inte skrika så prova att ge honom Zylkene, rogivande som finns i zoobutiker och är helt ofarligt. Det måste ges under några veckor för att man ska kunna se effekt. Och jag tänkte mer som en övergångsperiod så att han lugnar sig och nöjer sig med balkongen. 
    Personligen skulle jag aldrig mer gå ut med honom. 

  • nemo1

    En sak till. Ni kan inte tänka er en katt till då? Han verkar enormt understimulerad och kanske skulle tycka att det var jättekul med en kompis som får honom på andra tankar. Köp katt från katthem så har ni alltid möjligheten att lämna tillbaka den om det inte fungerar.
    En annan sak, bor ni väldigt litet? 

  • Jesper f

    Vi bor i en 2:a, på 65m2, och han kommer från ett hem som var ÄNNU mindre. Så han har fått det större, och verkligen fått upptäcka naturen, iom att vi även har innätad balkong.. Men ja. Verkar vara det enda, att vi får sluta gå ut med honom och försöka "mysa" upp både balkong och hemmet i övrigt.  Han gör sig verkligen inte bra med andra katter, han vill vara ""stjärnan"; och talar verkligen om det för ev. kombatanter, som åker på stryk.. Han är välldigt bortskämd vad gäller uppmärksamhet och få sin vilja igen.

Svar på tråden Trodde jag gjorde katten en tjänst, nu yyyyyylar han och vill ut...