hjälp mig att ta oss ur en ond cirkel
Hej!
Jag befinner mig i mitt första riktiga förhållande trots att jag är 33 år gammal. Vi har bara varit tillsammans i ett halvår varav de senaste månaderna varit rena berg-och-dal-banan. Början av vårt fölhållande var magiskt och det är anledningen till att det finns lite lite hopp kvar. Jag mådde bättre än vad jag någonsin har gjort och hon verkade tokkär i mig. Vi vet att vi kan ha det bra. Bakgrunden till problemen som kan vara viktig att känna till är att jag tidigare varit väldigt överviktig under lång tid men nu gått ner mycket. Mitt självförtroende har väl inte riktigt hunnit ikapp och trots många komplimanger om mitt utseende nu så känner jag mig ibland inte så snygg osv. Det där är min kamp. Min flickvän har bakgrunden att hon varit i många korta förhållanden som tycks ha havererat mkt tack vare kommunikationsproblem och det bör nämnas att hon har ADD. Jag vet inte riktigt hur mkt hon påverkas av sin ADD.
Vi gick alldeles för snabbt fram i början och hon flyttade mer eller mindre in hos mig nästan omgående. Idag har vi båda konstaterat att detta var ett misstag. Vi har liksom inte lärt känna varandra än idag känns det som. Vi började så smått gräla när vi blev irriterade på varandra. Det kunde vara att jag inte gav henne credit för att hon städat eller att jag blev sur för att hon inte diskat eller att hon blev sur för att jag inte bäddat osv. Till saken hör också att vi jämnt tycks träffas när ngn av oss är trött. Jag jobbar dagtid och hon jobbar oregelbundet inom vården. Jag är morgonpigg och hon är tvärtom så när vi båda är lediga så sover hon bort halva dagen. Jag är ganska pedantisk, lite av en träningsnarkoman nu för tiden och kanske lite av en paragrafryttare. Hon är mer slarvig, impulsiv och lat. Vi ställer för mkt krav på varandra och planerade för mkt innan såsom att vi skulle bli sambos officiellt sen och resa ihop osv.
Hon säger att jag alltid försöker vara bättre än henne och hon finner det nedvärderande. Jag påtalar enligt henne bara vad jag gjort som är bra istället för att lyfta det hon gjort bra. Jag stör mig på att hon inte visat eller uttryckt sin kärlek starkt nog. Jag försöker vara romantisk och visa min kärlek ofta med små överraskningar och gåvor och berätta att jag älskar henne och att hon är snygg osv. Det där får jag nästan aldrig tillbaka från henne.
Nu till det som verkar vara det stora problemet: hon tycker att jag aldrig är avslappnad, att jag är för tillbakadragen, att jag inte är bra på att kommunicera och att vi inte skrattar ihop. Detta är enligt henne orsaken till att vårt förhållande nu nästan är dött. Hon har rätt i mkt av det och det gör att jag ifrågasätter mig själv till tusen och får kasst samvete och än sämre självförtroende. Jag bör söka upp en kurator och prata om varför jag är 'stängd'. Men till saken hör också att hon har värsta temperamentet och att hennes ADD tycks bidra på att hon alltid blir irriterad på mig. Jag är inte van vid konflikter så då blir jag bara tystare, mer tillbakadragen och känner mig nästan rädd för hennes korta stubin. Det känns därför som att jag aldrig är mig själv när vi är tillsammans utan istället för att tala och agera instinktivt så blir jag nog stel. Detta blir som en ond cirkel.
Vårt förhållande tog nästan slut så sent som häromdagen och hon packade ihop sina grejor efter att jag sagt att jag inte orkar mer. Men jag älskar henne fortfarande och hon vill väl någonstans vara med mig. Jag förstår inte alltid varför för hon verkar bara sur på mig. Ibland känns det som att hon är med mig mer för att vara med någon än för att vara med just mig för att hon älskar just mig. Som ni säkert insett nu så är det en väldigt skör relation nu som är på väg mot ett stup. Jag vill dock göra vad som helst för att rädda detta. Vi är väldigt olika men vi kan ha det väldigt bra.
Så snälla, hjälp mig. Vad kan jag/vi göra? Det känns som att vi vet om vad vi gör fel men vi har svårt att ta oss ur detta.
