2 söner, kan inte gå vidare över att inte fått "dottern"
Ytterligare en tråd med det tabubelagda ämnet.
Jag är arg och besviken på mig själv för det jag känner. Många som läser detta kommer att tycka att jag är oförskämd och otacksam, men jag hoppas ändå på ett litet medhåll.
Jag har två söner, 3 och 1 år gamla, de är de bästa grabbarna helt enkelt! Mina fina killar!
Alla i vår umgängeskrets fick en pojke som nr 1. Utan planering väntade vi alla barn nr 2 samtidigt. Alla utom vi tog reda på könet, flicka, flicka och flicka.
Vi? Min sambo var nyfiken över könet men jag sa nej. Varför? Rädslan över ytterligare en pojke. Detta fick han naturligtvis inte veta.
Innerst inne visste jag att det var en lillebror vi väntade, graviditeterna var identiska. Ändå så var det många i min närhet som var bombsäkra på att det var en tjej denna gång. En muslimsk kvinna på jobbet som påstod sig aldrig haft fel, la sin hand på min mage och sa att det var en flicka denna gång. Tom pendeln svajade för flicka.
Jag var hela tiden rak i ryggen och sa att det var en lillebror och att det blir kanon med två grabbar, praktiskt med tanke på vad de kan ärva av varandra.
Var det så jag kände? Nej!
Jag var hos barnmorskan samma dag som förlossningen skulle komma att ske. Denna gång var hjärtljuden 154. Det kanske var en tjej trots allt!!! Jag hade tidigare gått och köpt en liten klänning i smyg, utifall att.
Väl på förlossningen när det var dags att börja krysta tittade jag på ctg-apparaten och sa till barnmorskan: -Hjärtslag på 140, det är en pojke, eller hur?
I vänskapskretsen fortsätter babyboomen, och det är bara flickor som föds.
För varje flicka som föds grinar jag i dagar av avund. Jag åker och köper fina flickkläder, bryter ihop i bilen hem, håller masken och gratulerar till den nyfödda flickan och sedan bryter ihop igen.
Min svägerska har en flicka. Hon har målat upp en bild för mig att det är något helt fantastiskt att ha en dotter. En prinsessa! Det är något helt annat än att ha en pojke!
NÄR SKA MAN KOMMA ÖVER ATT MAN INTE FICK EN DOTTER?
Jag velar fram och tillbaka om jag behöver hjälp att ta mig vidare. Jag har fastnat.
NI som fått hjälp och gått och pratat med någon, har detta hjälpt?
Sambon har efter många månader fått veta mina tankar. Han blev mycket besviken och förstår mig inte alls.
Tro jag det när han fått två söner som han önskat!
Jag tål inte se honom gulla med de nyfödda flickorna. Blir så grön av avund och tror att han tycker att de är finare än hans söner.
Som ni hör har jag inte kommit långt i min ”hemliga bearbetning”.
Jag skäms som en hund som känner såhär då många i samhället idag är ofrivilligt barnlösa.
Vi? Min sambo var nyfiken över könet men jag sa nej. Varför? Rädslan över ytterligare en pojke. Detta fick han naturligtvis inte veta.
Innerst inne visste jag att det var en lillebror vi väntade, graviditeterna var identiska. Ändå så var det många i min närhet som var bombsäkra på att det var en tjej denna gång. En muslimsk kvinna på jobbet som påstod sig aldrig haft fel, la sin hand på min mage och sa att det var en flicka denna gång. Tom pendeln svajade för flicka.
Jag var hela tiden rak i ryggen och sa att det var en lillebror och att det blir kanon med två grabbar, praktiskt med tanke på vad de kan ärva av varandra.
Var det så jag kände? Nej!
Jag var hos barnmorskan samma dag som förlossningen skulle komma att ske. Denna gång var hjärtljuden 154. Det kanske var en tjej trots allt!!! Jag hade tidigare gått och köpt en liten klänning i smyg, utifall att.
Väl på förlossningen när det var dags att börja krysta tittade jag på ctg-apparaten och sa till barnmorskan: -Hjärtslag på 140, det är en pojke, eller hur?
I vänskapskretsen fortsätter babyboomen, och det är bara flickor som föds.
För varje flicka som föds grinar jag i dagar av avund. Jag åker och köper fina flickkläder, bryter ihop i bilen hem, håller masken och gratulerar till den nyfödda flickan och sedan bryter ihop igen.
Min svägerska har en flicka. Hon har målat upp en bild för mig att det är något helt fantastiskt att ha en dotter. En prinsessa! Det är något helt annat än att ha en pojke!
NÄR SKA MAN KOMMA ÖVER ATT MAN INTE FICK EN DOTTER?
Jag velar fram och tillbaka om jag behöver hjälp att ta mig vidare. Jag har fastnat.
NI som fått hjälp och gått och pratat med någon, har detta hjälpt?
Sambon har efter många månader fått veta mina tankar. Han blev mycket besviken och förstår mig inte alls.
Tro jag det när han fått två söner som han önskat!
Jag tål inte se honom gulla med de nyfödda flickorna. Blir så grön av avund och tror att han tycker att de är finare än hans söner.
Som ni hör har jag inte kommit långt i min ”hemliga bearbetning”.
Jag skäms som en hund som känner såhär då många i samhället idag är ofrivilligt barnlösa.
Ett tredje barn är inte uteslutet, men blir det inte en tjej den gången så kommer jag verkligen behöva samtal!
Känner någon igen sig? Hur har ni kommit vidare?
Känner någon igen sig? Hur har ni kommit vidare?
Jag hoppas hela tiden att det är en pojke i mon mage och säger till alla runt mig att det är en tjej. Men så är läget tyvärr, vill gärna prova något jag inte har om man säger så. Sen brudar är inte alltid en dans på rosor att ha :-P kram på dig och jag förstår dina känslor!