Eller när anses man vara svensk?
Aldrig så länge man har utländsk bakgrund? När man blivit svensk medborgare? Om inget utav dom, vad blir då barnen till en utländsk och en svensk?
Folk tolkar "att vara svensk" frågan så olika..så vad tycker ni? När kan man kalla sig svensk? Hur många generationer fram osv?
Detta är ju inte en religionsfråga på något som helst sätt.
Hittade inte rätt kategori :)
Man är "svensk", när man känner för det, och förstår den "politiska cirkusen" som pågår här...
accepterar den, eller sätter sig emot den.
Precis som i alla andra länder.
Om du själv flyttade utomlands - och blev medborgare i tex Italien - skulle du säga du var italienare då? Om du fick barn där - vad skulle du då säga de var?
Det är inte så lätt att man plötsligt bara "blir" en annan nationalitet. Det är lite svårt att förklara men man känner sig som två nationaliteter om man utvandrat. Jag är svensk. Men känner mig också som brittisk i vissa sammanhang. Bor i England o har medborgarskap både i Sverige och här. Aldrig skulle jag sluta känna mig svensk - men jag är ju också britt. Mina barn är biologiskt helsvenska, pratar svenska men födda här (o har dubbelt medborgarskap, aldrig bott i sverige dock). De känner sig däremot som britter och skulle aldrig säga de var svenska.
Svensk kan man vara som invandrare, född i sverige eller hur man vill. Det har väll mer med kultur att göra. Ex jag anser mig som halv då jag känner stark samband med chilensk kultur från min pappas sida men skulle då inte kalla med för endast chilenare då jag inte alls skulle passa in helt i chilenaka samhäl. Svensk är jag då jag är född , uppväxt och min mamma är svensk jag kan alla oskrivna regler, kultur osv som jag identifierar mig med. Barn som är adopterade och känmer endast till svensk kultur är svenska oavsätt vart de är födda, folk som invadrar till sverige är svenskar ifall de känner sig svenska. Det har väll med hur man identifierar sig. Min faster ex är mer svenk en min pappa då hon har valt sj en svensk ma. Och följer svenka traditioner men hon har inte lämnat eller glömt sin bakgrund medans min pappa skulle jag inte kalla svensk även fast han har svensk pass och allt. Han identifierar sig med chile och chile sk kultur. Fast han har bott det dubbla av sitt liv här en i chile. Min man skulel jag kalla mer svensk även fast han inte följer svenska traditioner. Men föR honom är sverige hans hem. Han säger sj skulle sverige hamna i krig skulle han kriga och dö för sverige . Men han har då inte heller släpt ain kultur från syrien eller glömt sin bakgrund och röyter. Det hR väll med hur man själv känner sig. Min pappa skulle gå i talet ifall någon kalla han för svensk. Medans min man skulle ta det som komplimang och sedan rätta tt han har rötter i syrien och inte född här r h
Enligt SD ska man väl ha ett medborgarskap och helst vara vit. Enligt FP, ska man förmodligen ha goda kunskaper i svenska och svenska traditioner. Osv osv osv. Det enda vi kan konstatera är att nästan alla deffinitioner är godtyckliga. Jag gör det enkelt för mig och säger att när man är Svensk medborgare så är man svensk. Punkt! Fast egentligen ger jag blanka fan i det. Jag deffinerar mig inte som svensk. Jag är hobbymusiker, konstnär, vänsterpartist, make, far, närsynt och ateist (6,9;).
Å pretto!.:P
