Trebarnsmamman skrev 2012-07-01 19:53:57 följande:
Jag vet att " tassa på tå" inte är det rätta att göra men när orken tryter så blir det så att man undviker alla konflikter som uppstår.
Jag vet att man skall vara konsekvent men som sagt var så orkar man inte alla dagar att bråka.
Ibland känner man som att man skulle vilja fly från allt bara.
Vad är det bästa att göra när man INTE orkar bråka men ändå vara konsekvent.
Känner ofta att bråken spårar ur och jag börjar skrika eller gråta.
då säger man det så helt enkelt - Jag orkar inte bråka med dig, om du vill vara sur så får du vara det på ditt rum.Eller gå ut en stund.
och man ska säga det på ett sånt sätt att det inte finns utrymme för fler konflikter och diskussioner. Punkt är punkt och end of discussion liksom. Thats it.
Och något man som både förälder och tonåring får lära sig är att inte älta. Man kan på vuxet sätt prata om besvikelsen och vad det nu är som trycker och vill komma ut men att gå runt och sura i flera dagar för att föräldern/barnet saboterat och dragit ner stämningen i familjen är inte acceptabelt. man surar på varsitt håll och sen är det bra med det . Men skippa offerkoftan och ältandet - det mår ingen bra av och det räcker med att man säger vad man tycker EN gång och sen har budskapet gått fram. Jag lovar!
tyvärr är det så att barnen tar efter hur man beter sig... det spelar ingen roll hur pedagogisk man än försöker vara om man ändå i slutändan står och vrålar och beter sig lika illa som barnen. Då får man bita ihop, välja sina fighter och svälja resten av sitt förtret.
Ska barnen lära sig lite vett och etikett får man så lov att vara tråkig vuxen i såna här situationer.
