Hjälp mig med potträning
Jag har fastnat totalt, och märker att jag inte riktigt kan hantera situationen, något som givetvis speglar av sig på mitt barn.
Hon är 2,5 år nu. Lätt-EC:ad från födseln och i princip blöjfri mellan 6 och 11 månader. Sen började hon lära sig gå, och tappade allt. Vi satte på blöja och tog det som det kom. När hon väl började visa tecken på att greppa det hela igen var det dags för förskola och hon backade igen. Visst sitter hon på pottan där, men det är så mycket annat som lockar och hon får väl inte precis lugn och ro. Personalen ville inte heller befatta sig med tygblöjor (trots att vi inte bad om annat än att de skulle lägga använda blöjor i en påse och lägga i hennes fack) så hon har numera engångsblöjor hemma också (det känns så onödigt att köra en maskin med tre blöjor i...).
Blöjan är oftare torr än våt på morgonen, och det har som bäst gått två veckor utan nattkiss, men i andra perioder kissar hon varenda natt. På morgonen är det sällan problem att gå på pottan (utom de gånger vi inte märker att hon har vaknat, så hon hinner kissa i blöjan - då tvärvägrar hon pottan) och ibland annars kan hon gå med på det, men oftast vill hon inte. Frågar man om hon är kissnödig eller om hon behöver gå på pottan/toaletten är svaret alltid "nej". Försöker jag rutinpotta kan hon gå med på det, men kan lika gärna tvärvägra. Frågar jag varför hon inte vill gå på pottan så svarar hon bara "för att jag vill inte".
Jag vill ju vara den coola mamman som säger att hon tar det i sin egen takt, och ytterst få tonåringar har blöja, men jag kan liksom inte låta bli att känna stressen och irritationen välla upp.
Hur gör jag för att inte göra det här till en maktkamp? Det är hennes kropp, och hon som har kontrollen över den, men samtidigt ska jag inte förneka att jag är grymt trött på att byta blöjor.
