Vecka 10 - oron för missfall äter upp mig nu!!

Inte i samma sits men skickar en stor kram! Det är olidligt när det enda man kan göra är att vänta. Och vet du, du har en lyckad graviditet bakom dig också, inte bara en MA, försök fokusera på det istället. :)

Hej du,
här är en som gärna följs åt o peppar, är i v 11+2 idag och hade mer o mer börjat slappna och och försiktigt glädjas åt graviditeten.

Är 37 har en 7-åring och ma/mf i v 8 för 2 år sedan och har haft onda aningar ända från start på den här graviditeten. Har /har haft symptom som svullen mage, spända svullna bröst, myrkrypningar i benen, enorma humörsvängningar osv. MEN illamåendet försvann för ett par veckor sedan och jag tycker inte brösten är alls lika ömma längre.
Idag tog jag blodprov för KUB, ska på UL om en vecka men så när jag kom hem vid lunch var det alldeles blodigt i trosan. Brunaktigt. Har inte kommit så mkt under eftermiddagen men det blir brunaktigt när jag torkar med papper. Har grinat hela em. Gick inte att komma in och få misstankarna bekräftade, får vänta till nästa fredag enl bm, fattar inte hur jag ska stå ut, är livrädd för ma och att fostret ligger dött i magen.
Läst en massa trådar här, men det säger ju ingenting egentligen, det både kan vara och inte vara tecken på ma/mf...

Jobb nästa vecka, det är faktiskt skönt, då går tiden ganska fort åtminstone...
 
Hur var det för dig när du fick ditt ma? Hur började det? 

Sitter nästan i samma båt.. har inte börjat blöda något men livrädd för tråkigheter!
Är i vecka 16 nu men vad som helst kan väl ha hänt ändå?
Har 5 missfall bakom mig,
Men dom var vanliga som började störtblöda direkt & mellan vecka 5-7 allihopen.
Nu har jag fätt höra om den här så kallade MA där man ibland inte märker något alls förrän man gör ultraljud!!
Fyyy
 

Jag är i samma sits. Den 24 april fick jag konstaterat MA, barnet hade dött i v8, jag blev helt knäckt, blev skapad 25 april. Nu är jag gravid igen i v 5-6, gick mkt fort att bli gravid som tur är men jag är sjukt sjukt orolig!!! vet inte hur jag ska orka med att vänta, denna oro! Har bokat in ett första ultraljud i v 8, för att se så den lilla lever, vet inte vad jag gör om den inte gör det.. Har en 4 åring hemma, som tur är för hon en på bättre tankar så jag inte tänker dygnet runt!!

Hela tiden söker jag svar, finns det något jag kan göra för att förbättra mina chanser att det ska gå bättre, när det hugger till i magen blir jag så orolig, är det missfall på gång!? Jag mår rätt ok, lite ont i brösten, magen är svullen, men inget mer. Med min 4 åring var jag jättesjuk under graviditeten, blir orolig varför jag inte är det nu också, men såklart är alla graviditeter olika, men jag kan inte låta bli att tänka!!! ja det är galet jag vet!

Det är en lång orolig tid framför mig, tänk om jag förlorar den lilla igen, kommer jag att orka försöka igen, jag är 37 år, finns det tid, usch ja dessa tankar!! Snart semester, då ska jag försöka koppla av!!!

Lycka till tjejer!! Kramar på er! 

Usch vad många skräckexempel det kom in här! Antar att du egentligen är i större behov av solskenshistorier och lite peppning :)

Jag har en dotter, och är gravid igen. Förra graviditeten hade jag bruna blodiga flytningar i några veckor strax innan v 12, var såklart superorolig och bara gick och väntade på missfall, men det kom aldrig. I v 13 fick vi se vår fina lilla tjej på KUB-testet. Sen rullade det bara på, då vågade man ju hoppas och se fram emot bebisen :)

Denhär gången har jag mycket mindre symptom än sist, mindre illamående, inga kräkningar alls, ingen halsbränna osv. Det kan ju bero på lite vad som helst antar jag, det gäller att inte måla fan på väggen...
Vi var iväg på KUB i måndags då jag var i v 12+4 (när man äääntligen kan oroa sig mindre för missfall).
När ultraljudet zoomade in bebisen konstaterade hon som gjorde UL:et att dethär ser inte ut att stämma. Du är inte så lågnt gången som du tror, denhär bebisen är 10+? veckor, så du får komma tillbaka om ett par veckor.

Så hem och börja om från v 11 typ. Jippie ;)

Försök att njuta av att du kan bli gravid, och att just nu har du en underbar liten bebis i magen! Unna dig lite extra vila och må så bra som du bara kan! Det är bra för bebben ;) Och du har ju faktiskt sett att hjärtat slår och att skrutten lever därinne!   

           

slutade olyckligt här. Åkte till gynakuten i förmiddags eftersom jag var så orrlig, gick inte vänta en vecka på KUB-ultraljudet. Fanns inget foster, en ofostrig graviditet alltså, så nu har jag tagit cytotec o väntar på att hinnsäck osv ska komma ut... Trist, men...

Eftersom du har sett ditt foster och ett pickande hjärta är ju detta inget du behöver oroa dej för, många missfall är nog just väldigt tidiga o ibland fattar tydligen inte kroppen att det inte finns nåt foster utan fortsätter utveckla moderkakan. Kan bara säga att jag kommer vara supertjatig med att vilja ha vul om jag blir gravid igen!!

Det är säkert ingen fara alls med ditt pyre i magen, men är du orolig så be att få göra ett VUL hos någon privatmottagning, det är lätt värt de hundralapparna för att slippa den fruktansvärda oron och ovissheten om det lever nåt i magen eller inte.

Stort lycka till, det kommer säkert att gå bra!

 

Här är en till som är ganska nyplussad och orolig som fan!
Är i v10 (9+6) och vi ska inte göra ultraljud förrän v17-18!!

Tänk om man då får veta att den inte ha levt alls, eller kommer kroppen stöta bort barnet då?
Nojjig är bara förnamnet.

Jag har inte så mycket symptom vilket gör mig lite extra nervös..!      

Till mig har läkaren sagt att om man omkring v 8 ser ett foster i rätt storlek med bra hjärtfrekvens så är risken för missfall lika stor som EFTER v 12. så han sa åt mig där och då i v 8 att jag kunde försöka tänka som så att jag redan passerat den kritiska gränsen. Och hittills har det ju gått bra också, är i v 16 nu

Ville bara komma med lite pepp. Läkaren som sa detta till mig arbetar med fertilitetsutredningar så jag valde att lyssna till honom för att stilla min oro. Och jag hade inte ett enda symtom på graviditet och har aldrig haft!!!