Timvikarier ska inte ha något liv eller?

Oftast så respekterar de dem som faktiskt säger nej ibland. Jag har jobbat som timvikarie i över 10 år, alltid jobbat heltid och aldrig har de slutat ringa.

Bara för att du är timvikarie betyder det inte att du har rättigheter!
Du kan tacka nej precis så mycket du vill och det finns inga lagar om att du måste tacka ja till allt!
Du ska för det första ha 11 timmars vila mellan arbetspassen, det är det lag på!
  Jag är också timvikarie på ett boende och jag jobbar inte om jag inte vill. Det är helt ok för personalen för de tar inte illa upp om jag säger nej då och då för att jag behöver vila eller om jag är upptagen i annat viktigt.
Sliter du ut dig kommer det bara sluta med att du kommer bli sjukskriven för utbrändhet och då kommer du inte kunna jobba något alls och vill det sig riktigt illa kanske du aldrig kan jobba inom vården igen för det tar dig tillbaka i gamla rutiner.
Så var det på mitt förra jobb. Man ska dessutom inte jobba mer än heltid på en månad, om man inte själv vill.
 
Du måste få känna efter själv hur du vill göra. Vill du jobba så gör det, det är viktigt att du får in din inkomst, men jag hade aldrig jobbat 11 dagar i streck och definitivt inte jobba den dagen du egentligen ska sova!
Arbetsgivarna tänker inte på det, du måste lära dig säga ifrån.
Om inte annat kan du höra med facket vad som gäller i fråga om arbetstider osv.
Din arbetsgivare kommer troligen aldrig säga att du bör va hemma och vila en dag eller två, det får du göra själv.     

Nej, det finns inget tvång till att tacka ja till alla pass de erbjuder, men de har heller inget tvång att erbjuda oss pass. Resultatet blir att man blir den som rings in sist av alla om man inte alltid tackar ja. Till slut blir man less. Jag jobbade vaken natt 7 dagar i sträck (21-07), var ledig en dag och sen 7 nätter till. Man får inte göra så men det skiter dom i. Det var min första vecka, och när jag sa ifrån att det inte var rimligt så sa de till mig att det var alla de passen eller inget alls. Så det var att hålla god min eller bli arbetslös.

Visst får jag lite sura miner jag med om jag tackar nej till arbetspass, men då får de väl bli sura då.
Det är DE som ska vara tacksamma att jag ställer upp och jobbar!

Börja med att tacka nej till ett arbetspass. Det har du gjort nu. Jobba inte mer än heltid och säg det som anledning.
I min kommun får man som timanställd inte jobba mer än heltid om man jobbar inom kommunen. Det blir nämligen för dyrt för OB'n blir så hög då. Så då måste jag helt enkelt tacka nej till arbetspass.
  Säg gärna på förväg att "26-27e augusti kan jag inte jobba".

Kom också ihåg att du har ingen skyldighet att säga varför du inte kan jobba. Du kan inte jobba och därmed basta. Det kan handla om allt från att du inte känner för det till viktiga möten till att du är döende.
Du behöver inte berätta något för dom för det är ditt privatliv! Börjar man ge anledningar känner man bara press på sig sen att man måste komma på ny anledning varje gång man inte kan jobba för den ordinarie anledning inte är tillräcklig för arbetsgivaren.

Låt din arbetsgivare bli förbannad. Det är h*n som bryter mot lagen! 

Jag vet att ingen kan tvinga mig att tacka ja till pass, men den krassa verkligheten är att det finns fler vikarier än det finns timmar. Och de som rekryterar vill spara in tid, alltså ringer de först dem som oftast inte säger nej. Blir man känd att vara den som säger nej ofta, ja då erbjuds man inte lika mycket jobb = betydligt mindre inkomst.

Jag smakade själv på den bittra verkligheten för ett par år sedan då barnen fick vattkopper i omlopp och jag kunde knappt ta ett pass på fyra veckor. När barnen väl frisknat till ringde inte telefonen på två veckor, till slut när de väl ringde så fick jag bara skitpassen (7-11) i flera veckor innan de ansåg att jag förtjänade riktiga pass igen.

Och min vän blev utan timmar pga ett ryggskott. Det låter kanske overkligt tufft, men så här ser det ut. I alla fall hos oss. Och det står mig upp i halsen. Även om jag är en timvikarierande usk så har jag fortfarande ett liv och jag har all rätt att leva det utan en arg chef eller rädsla för att bli utan jobb och inkomst. :(

Jepp jag vet hur det är och därför slutade jag och bytte inriktning helt inom jobb. Orkade inte mer.

Men varför inte byta jobb eller utbilda dig till annat?

Ja de borde vara tacksamma, men det är de inte. De anser ju att jag ska vara tacksam för att jag får jobba. Och tacksam är jag, men jag varken kan, vill eller orkar jobba hela tiden.

I vår kommun finns ingen maxgräns för vad mycket vi får jobba på en månad. Och jag har sagt ifrån i förväg, morgondagen har jag SKRIFTLIGT meddelat för flera veckor sedan att jag inte kan jobba och ändå kommer frågan och surheten. Och det är just det som gör mig så trött och frustrerad. Respketen från deras sida är lika med noll.

Har funderat på att läsa vidare, men vet inte till vad. Jag tänker inte dra på mig studielån om jag inte är helt säker på vad jag vill jobba med. Och byta jobb är inte så enkelt med dagens arbetslöshet. Jag är ju utbildad till att jobba som usk och jag har testat både privat och offentlig sektor och det ser lika ut överallt.

Men det fungerar inte så på min arbetsplats. Om jag säger nej så kommer mina timmar att gå till de andra som alltid tackar ja. De som alltid tackar ja står högst på listan över vem de ringer in. De som tackar nej ibland och har krav får bara de passen som blir över. För att de inte har någon annan att ringa in. Det är riskabelt för risken är att man inte får tillräckligt med timmar en månad. Tro mig, vi har haft timvikarier som stod på sig och de fick problem när ingen ringde dom till slut.

Man skulle kunna tro att vi jobbar för samma kommun, för exakt så är det här också. Men folk verkar inte inse att verkligheten faktiskt kan se ut så här på många ställen. Jag vet inte hur ofta jag fått höra men lär dig säga nej, det är väl inte så svårt. Nej att säga nej är inte så svårt, men det kan vara jäkligt svårt att leva med konsekvenserna av att säga nej! :(

Tror ju att arbetstidslagen gäller även i din kommun och enligt den ska man ha en sammanhängande veckovila på 36 timmar, det kan du gott upplysa arbetsgivaren om.

 

www.av.se/lagochratt/atl/kapitel06.aspx

Fattar att det är svårt ibland att säga ifrån, på min arbetsplats utnyttjas timvikarierna också rätt hårt periodvis, men lagarna ska följas åtminstone.

Det finns en arbetstidslag som säger ifrån om inte annat. Är du med i facket? Vet att det är surt att ha det så där. Är själv uska och timmis men du har en riktigt dålig chef tyvärr. Försök stå på dig dom dagarna som du vill/måste vara ledig och håll ut ändå tills du blir lasad om du ska fortsätta inom yrket. Nu vet ju inte jag hur mycket du har arbetat sammanlagt men du kanske är på god väg att bli lasad?

Jag känner igen det här.. jag jobbar också timmar som Usk. Jag har ett taskigt immunförsvar som gör att jag lätt drar på mig dom sjukdomar som vi ofta kommer i kontakt med.
Jag har 4 ställen som brukar ringa mig men sist jag jobbade så vart jag givetvis jättesjuk, fick en förkylning som övergick till lunginflammation. vart alltså sjukskriven och var hemma i 2 veckor. Nu har det stället inte hört av sig alls och det är snart 2 månader sen.
Så som timvikarie har jag tydligen inte rätt till att bli sjuk heller utan att dom slutar ringa. Jag är dörädd för att bli sjuk från några av dom andra ställena med eftersom det kanske slutar med att dom inte heller ringer mig.
Jag orkar inte jobba med 39 graders feber och att det bara piper när man andas.. Men man får allt som oftast höra "du är ju ung, du kan vila en annan dag". bara för att jag är ung innbär det inte att jag orkar jobba dygnet runt och absolut inte när jag är sjuk..

Men så är våran verklighet inom vården. 

Jag vet vad lagen säger, men även där kommer fegheten in. Här kommer ytterligare ett exempel från verkligheten.

En kollega (annan timmis) jobbade kväll och skulle sluta klockan 22 och börja 07, men på grund av en lyft som krånglade (med en person i den) så fick hon stanna på jobbet till 00.30. Hon kontaktade vår chef på morgonen och bad om att få börja senare, svar nej. Hon kontaktade facket som gav henne rätt och som pratade med chefen. Och visst fick chefen en knäpp på fingarna, men min kollega fick söka sig till en annan kommun sen då telefonen blev knäpptyst. En bråkande timmis blir snabbt en arbetslös timmis.

Det som retar mig är att jag älskar mitt jobb och mina kollegor och jag vill så gärna kämpa på tills jag blir tvååring och kan få ett schema och gå på. Men även här är kommunen ganska smart, för att få tillgodoräkna timmar måste du gå på någons rad när du jobbar. Detta kringgår kommunen genom att göra extra vakansrader som de sätter timmisarna på, då får vi inte tillgodoräkna oss de timmarna. Så säkert 30% av de timmar jag gjort de senaste åren får jag inte tillgodoräkna mig. :(

Jag vill inte sluta mitt jobb, jag vill bara få lite respekt från min chef och de som ansvarar.

Nej men snälla lilla du, det måste du väl förstå att vi timvikarier får inte bli sjuka. Hur kan du ens begära något så orimligt? Du är vikarie och det innebär att du ALLTID ska stå redo att jobba, no mather what!!!!! ;)

För en person som är fast anställd ser det ut på liknande sätt. Efter att ha arbetat i flera år på flera olika slags anställningar, allmän visstidsanställning och timanställning som är två helt olika räknesätt där man kan kastas mellan dessa beroende på behovet. Resultatet blir att man kan bli tvungen att arbeta bra många fler år än de två som finns i LAS. Själv arbetar jag ofta kvalificerad övertid utöver min vanliga arbetstid därför att ingen av vikarierna har tackat ja och jag blir inbeordrad på min lediga dag. Oftast använder man sig av de personer som redan är i tjänst eller ska gå på sitt pass. Min arbetstid kan alltså innebära att jag får arbeta 7.00-16.00 som är min ordinarie arbetstid och sedan inbeodrad till klockan 21.00. Detta eftersom vi inte får gå ensamma på grund av hot och våld.

Vård och omsorg är ett slitgöra.

Ja det är en tuff arbetsplats, men samtidigt så trivs jag så förbannat med jobbet i sig. :(