Hjälp! Jag ska på min pappas bröllop om några veckor, och blev igår tillfrågad om jag vill hålla tal! Jag har själv funderat på om jag ska det men hade nog inte gjort det eftersom jag är så jäädra blyg!
Till saken hör att jag precis återupptagit kontakten med pappa och hans tjej, så jag vet inte vad tusan jag ska prata om! Hur gör man? Hur bygger man upp ett tal och vad ska jag säga när jag inte direkt kan anspela på trevliga barndomsminnen?
Är du blyg så ta bara en kort skål annars och säg något att du är glad han har hittat kärleken eller nått sånt.
Du kan ju alltid läsa en vacker dikt eller dylikt. Sök på google eller gå in på bröllopstorget.se, där kanske du kan finna tal och dikter eller vackra ord.
Du kan vara vänlig men liksom lite opersonlig eller hur jag ska förklara. Säg att i egenskap av hans dotter är du hemskt glad över att han har funnit kärleken i henne, att det är fint att se dem tillsammans, hur de är lyckliga i varandras sällskap osv. Sedan kan du antingen läsa någon liten dikt eller bara ta upp en skål för brudparet.
Jag tror, i synnerhet om ni har haft en halvtaskig relation, att ditt tal kommer glädja din far och visa din goda vilja att fortsätta mot en bättre relation. Det spelar nog inte så stor roll vad du säger så länge du inte på något vis i talet anknyter till att er relation varit knackig. Du behöver ju inte ljuga heller och säga hur mycket han har betytt fr dig och ställt upp under alla dessa år, det blir ju bara fel, men några korta rader om att du är glad över det hela samt en skål tror jag är precis lagom.
Jag höll tal på min pappas bröllop när jag var 10/11 år.. Det var egentligen inte ens tanken men jag bara reste mig upp och talade från hjärtat. Både jag och resten av gästerna grät efter. Idag är jag väldigt lycklig över att jag höll det talet då min låtsasmamma dog när jag var 13 år. Både hon och pappa var allt för mig.
Min pappa träffade en ny kvinna sedan som han gifte sig med men jag varken kom eller höll något tal även fast jag tycker väldigt väldigt mycket om henne.. Men mina syskon var ej bjudna och jag ville då inte gå, men jag hade nog inte hållit något tal iaf för första gången var något speciellt.