• minimine

    Hylla er mamma-kropp! Det ska jag göra!*bilder*

    Ska inte sticka under stol med att jag inte mått dåligt över min kropp nu efter förlossningen. Det är ju så mycket som förändrats på den! Herregud. Kan tillägga att det var för 3 månader sen in son tittade ut, så det har ju inte gått så lång tid.
    Jag som trodde att allt bara skulle "rinna" av mig efter förlossningen...Jo tjena. Gissa om jag blev besviken? Kan ju dessutom tillägga att jag gick upp 22 kilo. KUL.
    Men iaf, för att komma till saken: Nu är jag så trött på att må dåligt över min kropp. Den är faktiskt trots allt FIN på sitt egna lilla sätt och jag är frisk, mår bra och har världens finaste bebis och sambo. Går ingen nöd på mig med någonting egentligen. Jag har burit och "producerat" ett barn. ETT BARN. Helt sjukt när man tänker efter. Och SÅ stolt jag blir. Faktiskt. Trots den dära dallriga magen och låren och alla trevliga bristningar.
    SÅ: varför ska jag då må dåligt över lite extra hull och skavanker här o där? Ja...för att "alla andra" ser så bra ut.
    Hm...
    Som min vän sa när jag beklagade mig över min kropp: "Vadå? Det är ju inte precis som att man vill gosa in sig hos Victoria Beckham! Man vill ju att de ska va mjukt, mysigt och inbjudande! Som du!"

    Den kommentaren fick mig faktiskt att tänka efter. Och visst är det ändå något vackert över våra "ärr"? Det visar lite på vad man varit med om och hur man förändras genom livet. Tycker det är så synd att inte fler ser på det så, utan man hör bara om hur alla vantrivs och är missnöjda. Och jag vill inte gå runt och känna så längre.

    Så idag har jag tagit steget! Jag har rensat ut alla för små kläder, som jag hoppades att jag skulle kunna ha vid detta laget, och köpt nya kläder i större storlek! För att den där pressen och ångesten skulle försvinna. Fy vad skönt det känns nu när de för små kläderna är borta! Och har ni inte råd med en helt ny garderob, så kan jag rekommendera Ellos outlet! Massor med fina kläder till billig peng! Köpte en jättefin kjol för 25kr t.ex.
    Bara för att jag är större nu, betyder inte de att jag inte kan klä upp mig!
    Träning och dieter i all ära, men det är så himla tråkigt att stirra sig blind på det heeeeeeela tiden. Om det är nåt som får en att må dåligt, är det ju det! Så är jag iaf. Näe, jag kör bra mat och mina långa dagliga promenader som vanligt och så lite gott då och då. Då mår jag som bäst.

    Vad jag vill ha sagt? Hylla er mamma-kropp! Den är fantastisk! Varenda en! Och för att ytterligare bjuda på mig själv och kanske "hjälpa" någon annan att tänka lite annorlunda, lägger jag härmed upp en bild. En del av mig skäms ihjäl, och skriker "NEEEEEEJ!" men en annan del av mig säger "Varför ska du skämmas? Vem har bestämt att din kropp är ful och skamlig?"

    Ni som känner er manade: lägg gärna upp bilder på era mamma-kroppar också! Hade varit jättekul och inspirerande!
    Hoppas att jag skänkt lite goda och positiva tankar till er, om inget annat kändes detta befriande för mig :)
    (Ursäkta för dålig bildkvalite, och ja:klädhögen i bakgrunden består av "för smått!:) )



  • Svar på tråden Hylla er mamma-kropp! Det ska jag göra!*bilder*
  • Alisma

    Herre Gud;), du är ju jättefin! 3 månader är ju ingenting!! Som du säger röra sig och äta rätt är det bästa på sikt! Mig rann det av men vad hände sen..jo det öste på tillbaka när jag slutade amma osv och hade "glömt" hur man äter rätt;).

  • Eleora

    Gick också upp 22, och inte hade så mycket försvunnit på mig så kort tid efter!

    Du är fin, och jag tycker det låter väldigt sunt med din inställning!

  • Slagathor

    Bra tråd. Jag gick också upp 22 kilo. Och lyssna på detta.. Jag försökte i några månader gå ner, men det var lönlöst. Så jag släppte pressen och började gå ner, snabbt.

    Innan graviditeten hade jag gått upp till 56
    Vid slutet av graviditeten vägde jag 78
    När jag kom hem från BB vägde jag 68
    Någon månad senare 64
    ...sen stod det stilla. Länge.
    Nu väger jag 53

    Jag tänker dock inte lägga ut några bilder på min mammakropp, då jag känner att den inte är välkommen här. Även om jag är jättestolt över den, brukar det inte uppskattas när man "lyckats" och det är jag egentligen ledsen för. Jag har lite bristningar som alla andra, men jag har lyckats bli smal igen.

    Jag tycker kroppar av alla former och storlekar är fint och jag tycker det är vackert när det syns att man blivit mamma. Man får en kvinnlig kropp. En stolt kropp. Min är liksom.. inget speciellt. 


    Förr lagade man det som var trasigt. Nu byter vi utan en tanke på konsekvenserna ut det.
  • NizzY

    Här är oxå en som vägde 50+ innan barnen kom och hade under tiden lagt på sig en hel del ... nu är tvillingarna 1,5 år och inte förren NU börja jag känna att det händer lite.
    Jag har försökt med rätt mat och motion men livet hände under tiden och det fanns sällan allt för mycket tid för fixa nyttig mat eller ork för motion 
     Nyss har jag börjat jobba igen  och barnen går på dagis, då har det blivit lite lättare även om sömnbristen gör en ganska oinspirerad till det mesta.

    jag är är himla ledsen för att min midja försvann  , jag har alltid haft den klassiska tim glaset  som jag var oerhörd stolt över och nu tycker jag att jag snarare se ut som en man , kommer den nånsin tillbaks ?

    Otrolig nog så fick jag inte ens en enda bristning , trots att magen var enorm , 38+6 förlöstes  tvillingarna med planerat snitt och då vägde de tillsammans nästan 7,5 kg  så jag är mäktig impad av min kropp där.

    Vikt uppgången , trist som den är... vet jag att jag kommer fixa till slut ... men jag undrar verkligen om formen nånsin kommer tillbaks och ur det ska gå med allt det fladriga och flabbriga ... magen , låren, rumpan och tuttarna... huden är knappast  så elastiskt som på en 20 åring nu när man närmar sig 40 ...

    TS
    härlig inställning  och snygga ben ! 3 månader efter förlossningen se kroppen din som att det finns goda förutsättningar till att den återhämtar sig så småningom men visst ska man leva och trivas med sig själv även i nu läget.

    jag önskar att jag som du accepterat det faktum att man kanske aldrig mera kommer ha storlek 38 men jag har inte kommit ditt ännu ...tanken har slagit mig dock =) 

  • minimine
    Slagathor skrev 2012-07-04 07:39:55 följande:
    Bra tråd. Jag gick också upp 22 kilo. Och lyssna på detta.. Jag försökte i några månader gå ner, men det var lönlöst. Så jag släppte pressen och började gå ner, snabbt.

    Innan graviditeten hade jag gått upp till 56
    Vid slutet av graviditeten vägde jag 78
    När jag kom hem från BB vägde jag 68
    Någon månad senare 64
    ...sen stod det stilla. Länge.
    Nu väger jag 53

    Jag tänker dock inte lägga ut några bilder på min mammakropp, då jag känner att den inte är välkommen här. Även om jag är jättestolt över den, brukar det inte uppskattas när man "lyckats" och det är jag egentligen ledsen för. Jag har lite bristningar som alla andra, men jag har lyckats bli smal igen.

    Jag tycker kroppar av alla former och storlekar är fint och jag tycker det är vackert när det syns att man blivit mamma. Man får en kvinnlig kropp. En stolt kropp. Min är liksom.. inget speciellt. 
    Ja jag tror att ju mer man tänker och nojjar över det, desto mindre händer de med kilona, som du själv säger :/
    Vad bra att du är nöjd och stolt över din kropp! Härligt :) Min avsikt var verkligen inte att bara "vissa typer" av mammakroppar var välkomna här. Och som jag skrev "Hylla er mamma-kropp! Den är fantastisk! Varenda en!"  Med det sagt behöver det inte innebära att man gått upp 20 kilo eller mer, har dallriga lår och massa bristningar. Och du? Klart att din kropp är speciell! Den är ju fantastisk! Och den är din.

    Mitt syfte med tråden var att vi kvinnor ska börja må bättre över våra kroppar oavsett utseende. Man tjänar inget på att må dåligt, då är det bättre att acceptera och göra det bästa av saken, vad det nu kan innebära för var och en.
    Och jag håller med dig: Kroppar av alla former och storlekar är fint och det är vackert att man blivit mamma. Skulle nästan våga mig på att säga att det är det vackraste som finns! Glad

    Och en sak till: Vi kvinnor måste även bli bättre på att stötta varandra och sluta "se ner" på de som lyckas! Det är ju helknasigt! Näe, upp med fler bilder och var STOLTA oavsett hur ni ser ut!
  • minimine
    NizzY skrev 2012-07-04 08:15:51 följande:
    Här är oxå en som vägde 50+ innan barnen kom och hade under tiden lagt på sig en hel del ... nu är tvillingarna 1,5 år och inte förren NU börja jag känna att det händer lite.
    Jag har försökt med rätt mat och motion men livet hände under tiden och det fanns sällan allt för mycket tid för fixa nyttig mat eller ork för motion 
     Nyss har jag börjat jobba igen  och barnen går på dagis, då har det blivit lite lättare även om sömnbristen gör en ganska oinspirerad till det mesta.

    jag är är himla ledsen för att min midja försvann  , jag har alltid haft den klassiska tim glaset  som jag var oerhörd stolt över och nu tycker jag att jag snarare se ut som en man , kommer den nånsin tillbaks ?

    Otrolig nog så fick jag inte ens en enda bristning , trots att magen var enorm , 38+6 förlöstes  tvillingarna med planerat snitt och då vägde de tillsammans nästan 7,5 kg  så jag är mäktig impad av min kropp där.

    Vikt uppgången , trist som den är... vet jag att jag kommer fixa till slut ... men jag undrar verkligen om formen nånsin kommer tillbaks och ur det ska gå med allt det fladriga och flabbriga ... magen , låren, rumpan och tuttarna... huden är knappast  så elastiskt som på en 20 åring nu när man närmar sig 40 ...

    TS
    härlig inställning  och snygga ben ! 3 månader efter förlossningen se kroppen din som att det finns goda förutsättningar till att den återhämtar sig så småningom men visst ska man leva och trivas med sig själv även i nu läget.

    jag önskar att jag som du accepterat det faktum att man kanske aldrig mera kommer ha storlek 38 men jag har inte kommit ditt ännu ...tanken har slagit mig dock =) 
    Tack!Skrattande
    Jag kan väl börja med att säga att jag inte heeeeeeeeeeelt och hållet har accepterat det faktum att min kropp ser ut som den gör. Jag är ju mänsklig haha :) Men som med allt annat, så är det ju en process! Och jag har nu tagit steget att tänka annorlunda, vilket gör mycket! Och jag har bestämt mig för att inte klanka ner på mig själv. Det gör också under Därför startade jag denna tråden för att på nått sätt markera min acceptans. För jag har:insett vikten av att älska sig själv och sin kropp. Man blir lyckligare och allt känns lite lättare. Dessutom finns det inget snyggare och mer attraktivt än någon som trivs med sig själv och bär sin kropp med stolthet.

    Och du? Min midja är också toooootalt borta för tillfället. Hade också innan graviditet som du: timglasfigur!
    Men jag har kommit på att pennkjolar funkar jättebra och även byxor som går upp på magen och liksom "håller in". Har man då en fin skjorta över och ett skärp så: vips! har man timglasfiguren igen :) Beställde förresten två kjolar från ellos med en stor mudd i midjan och lite "ballongaktigt" fall, detta gör att man kan ha den under brösten(för att markera midjan) eller på höften. Man får hitta sina knep ju :)
    För en timglasfigur kan man faktiskt få till med rätt kläder om man vill!
Svar på tråden Hylla er mamma-kropp! Det ska jag göra!*bilder*