Hur fixar man det???

De reagerar ju på omställningen med flytt och att hela deras värld har ändrat, inte konstigt. Sen så verkar inte du må bra, och det påverkar ju även dom. Ska de inte träffa sin pappa alls?
De måste få vänja sig och du måste få landa.
De ska skolas in på nytt?

Jag mår bra förutom att jag är så trött, det tar ju på krafterna att hålla igång från 6 på morgonen.
De ska träffa pappan varannan helg här hemma då han bor långt härifrån men det kommer inte komma igång förens om en månad el så.
De ska skolas in på förskolan i början av september då den byggs om i sommar.

Jag är mer ute efter tips och råd hur man hanterar deras reaktion, vad man ska tänka på, hur man ska bete sig,  "verktyg" som gör att det blir bra för barnen och mig.

Prata mkt med 4 åringen om hur han/hon känner inför förändringen men på barnets nivå.

Att de bråkar och vill ha din uppmärksamhet ser jag som ett bevis på att de söker din närhet för att få en trygghet i en förvirrad värld. Barnen förstår ju inte varför de har hamnat på ett nytt ställe och hur länge de ska stanna där. Jag fick flytta när tösen var 14 månader och hon fick feber samma kväll i 8 dagar och var då som en igel på mig dygnet runt. Bara jag satte ner henne på golvet så skrek hon, så inte blev det mycket gjort och hon hade en frustrerad mamma, minst sagt.
Så kan du släppa en del av dina måsten och ge mer uppmärksamhet till barnen eller låta dem vara delaktiga i att packa upp och få ordning på sina vrår/rum, så tror jag du vinner ganska mycket på det i längden. Det är inte kul att leva i kaos, men det kan ge ett bra resultat om barnen känner större trygghet i den nya omgivningen genom din närvaro. Lär känna omgivningarna tillsammans så de blir trygga även där. 4-åringen kan ju mycket väl sakna sina kompisar och behöva hjälp att hitta nya. Det kan ju bli en frustration hos honom att vara "instängd" på det nya stället där allt inte är som hemma.

Har du funderat på vad som gör att du sover dåligt, för det påverkar ju hur mycket du orkar på dagarna? Är man en trött mamma är stubinen kortare och oavsett om barnen bråkar mer än vanligt, så upplever man det så. Gå igenom dina orosmoln. Är det bara barnens reaktioner eller även ekonomi, jobb, att skaffa nya vänner eller separationens efterdyningar som gör att du sover sämre? Det är absolut inget konstigt för en separation/skilsmässa brukar klassas som det nästa största traumat efter närståendes död. Det är ju mycket som förändras med både rutiner och ansvar när man blir ensam. Så tag hjälp av dina närstående både praktiskt och att få prata av dig. Barnen känner instinktivt av vår oro, så kan vi landa blir det bättre för alla.

Någon skrev om det här med att prata med 4-åringen, kanske kan ni hitta böcker på biblioteket som visar hur andra barn har det och få något att prata utifrån. Däremot tror jag inte på att du ska tvinga barnet att prata utan mer visa att du finns där. Då får barnet självt välja.

Lycka till och fortsätt skriva om du känner att det hjälper!

Mammalovis: tusen tack för dina råd. Jag har tusen tankar i huvudet om ekonomi och hur vi ska få det, kommet allt funka mm. Ska sätta mig ner och skriva av mig lite och strunta i alla lådor. Ibland tror man att man är en Superkvinna men sanningen är ju en helt annan.

Det var så lite så, jag skriver bara utifrån min egen erfarenhet och de tankar som dykt upp på vägen. Det är inte så lång tid sedan jag själv flyttade, bara 4 månader, så vi är inte helt i land ännu. Mycket har hänt på resans gång. Tösens pappa mår inte bra psykiskt så nu är umgänget återigen avbrytet efter ett självmordsförsök och soc är inkopplade, vilket inte känns så jättekul. Deras tankar har inte gett mig så mycket hopp om jobb och förskola tyvärr, men det är ju bara att försöka lösa sommaren då barnomsorgen på obekväm arbetstid har semester plus att oroa sig för framtiden, om jag kan foprtsätta arbeta som förskollärare som jag vill ...

Kräv inte av dig själv att vara en superkvinna, att vara bra nog räcker långt. Ibland behöver man bena i alla trådar för att få perspektiv. En fördel är också att ha en vän som ser allt man gjort och inte bara det som är kvar att göra. Ta en dag och ett steg i taget! Styrkekramar.

Ja, jag känner ju stressen över att jag ska jobba i sommar och mina gamla föräldrar ska ha hand om barnen, kommer dom orka? Och hur kommer det se ut med jobb i framtiden, förskola, kommer vi ha råd att bo kvar mm mm
Jag vet ju att vi har det mycket bättre nu än innan vi flyttade så ångrar inte det men önskar man hade varit med förberedd med tid, pengar och ork.
Du är stark, har du någon som hjälper dig med barnen?
Kramar

Ja, det är ju många frågor som hopar sig på en gång och jag känner igen allihop, förutom att jag får förlita mig till vänner och föräldrar när jag arbetar på obekväm tid. Så i sommar när situationen har blivit akut har jag också vänner som ställer upp, men jag har väl bara en kompis som mer varaktigt kan tänka sig det och vi bor ca två mil ifrån varandra, så det kräver lite planering, för helst vill man ju slippa bensinkostnaden av ekonomiska skäl. Dessutom har hon ju fyra barn så jag vill ju inte ligga till last för mycket. Det återstår att se om soc går med på att erbjuda avlastning och om umgänget kommer att återtas med umgängesstöd. Ja, risken åt andra hållet är ju att de tar henne ifrån mig.

Så stark är jag inte alla gånger. Jag har stunder då tårarna rinner och allt känns hopplöst, men samtidigt har jag väl en stark drivkraft och tro om att allt brukar lösa sig förr eller senare. Det är väl bara det att det hade varit skönt att vara helt självförsörjande och bara behöva barnomsorgen för att kunna jobba, må bra och orka ... För mig är det nog oron som kostar mest.

Ja, tänk om det fanns ett bankkonto där man kunde hämta ut extra tid, kraft och ork när man behövde det. Ja, nu får man väl försöka hitta de små sakerna som ger lite energi och försöka vila så mycket det går. Dilemmat är väl att mycket hopar sig på kvällen för det är först då man har tid att tänka egna tankar utan att barnens lek kommer emellan.

Idag har jag i alla fall en lugn och skön regning dag inomhus, så disken är avklarad efter en hel del protester och tvätten är ju mest ett evigt springande. Ha en bra dag! Kram