• Anonym

    Hon tackade nej till att bli gudmor!

    Jag fick barn för några månader sedan. Nu ska barnet döpas och jag har valt ut en vän till mig som den som står mig närmast, att bli fadder, eller gudmor som jag hellre kallar det.

    Hon sa nej! Hon var inte otrevlig utan tackade för erbjudandet men sa sig inte vilja ta på sig det, hon har redan ett gudbarn som hon ska köpa presenter till och komma ihåg hela tiden så hon vill inte ha fler.

    Jag förstår henne på ett sätt men samtidigt, det tog så hårt! Jag vet att jag inte borde men det är svårt att inte tolka det som att mitt barn inte är något värt i hennes ögon. Är jag bara dum eller kan någon förstå detta? Vet inte hur jag ska kunna vara normal mot henne, men ska förstås försöka....känner mig såååå sårad. 

    Om ni skulle bli tillfrågade men verkligen inte känner för det, hur skulle ni agera? 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-07-08 16:55
    Tack så väldigt mycket för alla inkännande svar!!! Jag kommer att komma över detta, och att få skriva om det här har hjälpt mycket.

    Jag inser att anledningen till att det kändes så hårt var att min kompis känner mycket väl till att vi inte har varken släkt eller särskilt många vänner omkring oss där vi bor och att hon är viktig och att jag försöker få till fler vuxna kring barnen så att vi/de inte ska känna oss så ensamma. Att hon tog så lätt på det och avvisade mig så snabbt och utan att kommentera något om att hon kände sig smickrad eller utvald kändes jobbigt. Hon har förstås helt rätt att göra som hon gjorde och som en del av er har påpekat ska man ju inte ta på sig något man inte känner för eller inte vet om man klarar. Hon vet dock att jag INTE är ute efter dyra presenter utan snarare en medvetenhet, ett nära band, en vänskap med mitt barn, ungefär som en nära släkting annars kunde varit.

  • Svar på tråden Hon tackade nej till att bli gudmor!
  • Anonym

    Kanske det känns så hårt delvis för att jag själv aldrig blivit tillfrågad och alltid velat bli det. Jag skulle bli överlycklig om någon ansåg mig så värdefull att de ville att jag skulle bli gudmor. 

  • Anonym

    Kan du inte försöka se det som att det var bra att hon tackade nej redan nu istället för att tacka ja fastän hon egentligen inte vill och bli en oengagerad gudmor?

    Jag hade själv tackat nej att bli fadder åt mina kompisars barn, det är inte min grej...

  • Ronjas mamma

    Tycker snarare attt det var ett moget och modigt val,
    att säga att det kunde hon inte uppfylla som hon menar att en gudmor bör vara..
    Tycker snarare att du ska se det som att hon tycker ditt barn är så värdefullt att det förtjänar en gudmor som tar sig 100 procent av uppgiften.

  • Mercurialis

    Jag skulle tacka nej, om jag blev tillfrågad om jag vill bli gudmor/fadder. Det spelar ingen roll vem som frågar. Det främsta skälet är att jag inte tror på gud. Vidare är jag inte med i svenska kyrkan och inte heller döpt, så det diskvalificerar mig som gudmor i vilket fall som helst.


    Don't walk in front of me, I may not follow. Don't walk behind me, I may not lead. Walk beside me and just be my friend.
  • Anonym

    Ja jag får försöka se det som ni säger, antar att jag fortfarande är i chock, jag var så säker på att hon skulle bli smickrad, och så var det kalla handen. Jag är verkligen jätteledsen och känner mig avvisad men jag kanske kan se mer nyktert på det om ett tag. Jag har en annan kompis som jag ska fråga, och hon får förstås aldrig veta att hon kom i andra hand...

  • Anonym
    Mercurialis skrev 2012-07-08 15:09:48 följande:
    Jag skulle tacka nej, om jag blev tillfrågad om jag vill bli gudmor/fadder. Det spelar ingen roll vem som frågar. Det främsta skälet är att jag inte tror på gud. Vidare är jag inte med i svenska kyrkan och inte heller döpt, så det diskvalificerar mig som gudmor i vilket fall som helst.
    Det skulle jag nog kunna ta lite bättre, som skäl. min kompis sa snarare så artigt hon kunde att det kändes för jobbigt, och jag vet att hon redan har ett gudbarn hon månar om så hon har inget emot själva idén. 
  • Mavisa

    Åh vad jobbig situation. :( Förstår att det tog hårt, jag skulle nog också känna mig sårad då. Det är bara att försöka acceptera hennes val, för hon hade ju ändå en bra anledning egentligen.

  • Daludd

    Försök förstå henne, hon är ju väldigt seriös med sitt åtagande verkar det som och det visar ju respekt för ditt barn. Nej man ser inte andra barn som mer värda, jag är gudmor åt en pojke i en syskonskara men inte den andra, jag tycker inte om dom olika mycket för det.

  • Esco
    Anonym skrev 2012-07-08 15:10:04 följande:
    Ja jag får försöka se det som ni säger, antar att jag fortfarande är i chock, jag var så säker på att hon skulle bli smickrad, och så var det kalla handen. Jag är verkligen jätteledsen och känner mig avvisad men jag kanske kan se mer nyktert på det om ett tag. Jag har en annan kompis som jag ska fråga, och hon får förstås aldrig veta att hon kom i andra hand...
    Jag kan förstå att du blev besviken. Jag frågade min syster om hon ville bli min sons gudmor och jag hade blivit jätte ledsen om hon tackade nej.

    Som många skriver så är det väll bara att acceptera. Det var modigt av din vän att tacka nej.
    Men jag förstår egentligen inte varför man gör det?! Jag är inte heller kristen, tror inte för en sekund på gud och tycker väll egentligen att svenska kyrkan inte är något märkvärdigt. Men jag vill mest döpa min son bara för att. För att det är mitt första barn och för att jag egentligen aldrig gjort något "vanligt" i mitt liv.

    Vi har både en gudmor och en gudfar men det är också mest för att det bara ska vara så.

    Idag är det ju inte längre så att barnet går till gudmodern eller gudfadern om föräldrarna avlider utan det är ju mer en grej bara! Förstår inte vad som är så "jobbigt" med det.
  • Anonym
    Daludd skrev 2012-07-08 15:11:25 följande:
    Försök förstå henne, hon är ju väldigt seriös med sitt åtagande verkar det som och det visar ju respekt för ditt barn. Nej man ser inte andra barn som mer värda, jag är gudmor åt en pojke i en syskonskara men inte den andra, jag tycker inte om dom olika mycket för det.
    Ja, jo, jag får ju försöka smälta detta. Jag tror att det hade känts bättre om hon på något sätt visat ellet uttryckt att hon blev smickrad över att ha blivit utvald. Hon gjorde inte det utan mer "jaaa....jag vet inte. Tack för frågan....Får fundera på det! Eller förresten, jag säger nog nej direkt, du vet jag har ju ett gudbarn och jag har fullt schå att komma ihåg honom på rätt dagar.....så jag säger nog nej direkt". Hade hon iaf tagit sig lite tid, och sen kommit tillbaka lite ödmjukt och visat att hon verkligen känt sig utvald (för det är hon!) och är ledsen, och mån om att inte jag skulle bli ledsen....kändes mer som att hon tyckte att jag var jobbig som satte henne i den sitsen. 

    Jag kommer att komma över detta, bara jag får smälta det. Men just nu känns det som om vi kanske inte var så goda och nära vänner som jag trodde.... 
Svar på tråden Hon tackade nej till att bli gudmor!