Utträngd

Jag har ett udda problem. Lever i ett samboförhållande sedan 10 år tillbaka i en liten by. Min sambo tog över fastigheten när hon och hennes man skildes. Mannen har en stark bindning till byn och besökte den ofta i början av vår relation men bodde i ett annat hus som ligger granne med vår fastighet. Han och jag har inte haft några större problem med att umgås. Han var ibland hemma hos oss på middag. När min sambo hade problem med vissa saker i vår fastighet som bara han kunde lösa så gjorde han det. Till fastigheten hör ett större skogsområde som tillhör min sambo numera. Vi har känslan att han "äger" denna och har inflytande på dess utnyttjande. När min sambo beställer avverkning av delar så kommer syrliga kommentarer.
Det större problemet började när hennes dotter flyttade till byn efter många år utomlands i sin egen ärvda fastighet. hon är ensamstående mor. Hennes pappa (min sambos fd man) började då ofta bo hos henne, ibland en månad i sträck. De är nästan dagligen hemma hos oss och äter middag. Han har synpunkter på allt och alla. Jag får ofta syrliga kommentarer. När jag tar upp det med min sambo tycker hon att jag ska inte bry mig om det.
Jag börjar känna mig utträngd och håller på att bli tokig. Jag upplever att vi glider mer och mer ifrån varandra pga av detta. Ska jag behöva finna mig i detta? Vi har inget eget liv längre.
Jag förstår min sambo att hon vill umgås med sina barnbarn och det vill jag också men absolut inte hennes ex i den omfattningen som det är i nuläget. Jag är absolut inte svartsjuk och min sambo skulle aldrig gå tillbaka till honom.
Vad göra??