Barnet kommer i sep och hon kräver ensam vårdnad :(

Allt verkade bra strax efter ultraljudet den 30 april. Sedan började barnets mor bli undvikande och ville inte längre kännas vid mig. Hon började prata om paus och jag gick med på det, även om jag kände att det bara kunde sluta på ett sätt då...

Jag tyckte att jag anpassade mig till bästa förmåga vad beträffar hennes önskan om att få vara själv men det dröjde inte länge för än vi skulle på andra föräldragruppsmötet och precis efter det väljer hon att lämna mig för gott. Efter det har hon blivit oerhört avvisande, kylig och exkluderat mig helt vad gäller graviditeten.

När jag börjat ifrågasätta det så har hon blivit arg och kallar det för "Tjafs"..

Igår släppte hon den största bomben av dom alla;

Hon kräver ensam vårdnad och exkluderar mig från förlossningen fast hon precis nyligen sa att jag skulle få vara med på den.

Hur har det så snabbt kunnat slå över från att vi var lyckliga, förväntansfulla blivande föräldrar, till det här?
Känner mig totalt maktlös och så jävla ensam! Känns som att hon tagit ifrån mig allt och hon har gjort det rejält tydligt att hon inte tar någon som helst hänsyn till hur jag känner/mår kring detta.

Allt jag försökt göra är att försöka förstå henne genom att försöka prata med henne men hur jag än gått tillväga, uppfattar hon mig som ett slags hot, att jag tjafsar och vägrar lyssna på henne.
Hon säger att hon vill ha ensam vårdnad och motiverar det med att jag inte är samarbetsvillig och att hon är orolig för hur jag ska bete mig när barnet väl är fött.
Allt jag begärt är att jag vill vara delaktig i graviditeten, förlossningen och framförallt i barnets liv.
Jag har gett henne massor med ensam tid och andrum men trots det, vägrar hon kommunicera med mig. Hon säger också att hon tänker utnyttja sin rätt till att reglera umgänget med barnet som Ensam Vårdnadshavare om jag inte går med på vad det nu än må vara.

Vad hände med henne? Hur tänker hon här egentligen?