Jag söker en dikt av Atle Burman. Det är blommor i den (som så många andra). Det handlar typ om när någon dör för tidigt. Att blommornas skapare inte kunde vara utan dom bara...
Snälla, jag skulle bli jätteglad om nån kunde hjälpa mig. Den är inte med i En aning av evighet men det är i den bokserien.
Kan det vara den här?
"När en blomma bryts av
I sin vackraste blom
då blir marken så trist
och så fruktansvärt tom.
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva,
dit blommor som brutits för tidigt
får komma och fortsätta
växa och dofta och leva?
Inte kan väl den blomman
förvandlas till stoft
som av himlen har fått
både färger och doft?
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en kärlek som allt kan förklara:
att den som har gjort
den blomman en gång
nu vill ha den tillbaks
för han kan inte mer
vara utan den bara?"
Tack tack tack!!! Nu blev jag verkligen JÄTTEGLAD! Tack, snälla du...! 
*kram*
Förresten, vet du vad den heter?
Varsågod! Det var så lite så... Det är bara roligt att kunna hjälpa till!
Ha en fin dag!
*kram*
Nej, jag vet inte vad den heter, men den finns med i diktsamlingen "En källa av ljus"
Tack ändå, du var verkligen jättesnäll som ville hjälpa mig Hoppas dagen har varit bra. Min har varit kanon, har börjat i kören igen efter en paus i samband med barnfödande och så *kram*