Är jag konstig?

du låter som mig :)

Känner igen mig helt och hållet

Okej då är jag inte "a one of a kind" iallafall då =)

låter som mig med

Så med andra ord är vi konstiga eller inte?

Jag har inget behov att stämpla mig själv i ett fack, Jag bara undrar eftersom uppenbarligen många är så fruktansvärt rädda för att ha någon kontakt med mig.
 

konstig och konstig... vad jag har sett av dig skulle vi nog ha svårt att umgås i verkligheten. Du verkar ha en väldigt "allvarlig" outlook på livet, och ha lite svårt för skämt och sånt? Det här är bara som jag tolkar dig utifrån det jag sett av dig i tidigare trådar alltså.

Det är nog den bild jag ger mot folk jag inte känner, jag kan absolut vara gravallvarlig men jag kan också vara helt tvärtom. Det är sådant som beror på omständigheter, jag är ganska mycket för situationshumor eller ironisk"slapstick" humor annars och det känns inte rätt att använda sådant innan man känner personen eller tvärtom för den delen. Sen kan det väl bli missförstånd ganska ofta så här på nätet om man skojar eller är allvarlig och övriga missuppfattar det tillmotsatsen, jag är inte så mycket för att skoja om jag ser allvarligt på något. Annars vet jag inte om jag har speciellt svårt för skämt, jag uppskattar nästan all humor så länge det inte är rent flams, trams så tex Annika Lans är en person som jag inte kan lyssna på, men annars går det mesta från Grotesco till Stefan & Krister. Men jag tycker inte om när folk skämtar om allvarliga saker som tex terroristdåd osv. Så det är nog en ganska grov missuppfattning men det är sant att mestadels jag skrivit på forumet här har varit allvarligt och seriöst menat. Sen vet jag inte vem du är eller om du har rätt/fel iövrigt. Jag kan nog däremot säga att jag har väldigt svårt att förstå allt detta virtuella sex snack som förekommer i vissa delar av forumet sådant växte jag ifrån för många år sedan. Så jag har kanske en annan humor och inställlning till saker än vad en del andra har, men det bekommer mig inte egentligen jag blir däremot irriterad när personer säger vad jag ska göra, tänka eller vara, isynnerhet när dom är dåliga förebilder själva- mina förebilder hittar jag själv och det är ytterstsällan dom personer som tror sig vara förebilder. Men tråden gällde mest egentligen om det är förmycket begärt att vänner håller vad dom säger, varför det verkar allmänt accepterat att vara falsk- dvs att man låtsas en sak när man pratar med en person men säger något annat bakomryggen. Sådan är jag inte, jag säger exakt vad jag tycker och tänker till personer och har ingen som helst anledning att "slickaröv" vilket verkar var det socialakodex som gäller annars.

Nej det gör vi uppenbarligen inte, säger man "svårt för skämt osv" så tolkar jag det som att någon säger man inte uppskattar eller förstår humor, vilket är helt felaktigt. Däremot så skojar jag inte när man pratar allvarliga saker om jag inte känner personen ifråga väldigt väl så jag vet att denne vet att jag skojar och inte gör det för att göra mig rolig över situationen, utan för att jag försöker lätta upp stämmningen. Lättsam inställning innebär, för mig kan innebära antingen att man inte är seriös alls och rycker på axlarna åt det mesta eller att man inte har speciellt svårt att prata med personen för man kan skoja osv omvartannat; Det senare är jag absolut, men pratar jag allvar så håller jag mig inom dom ramarna. Om du menar optimistisk inställning så har jag väl dom senaste månaderna haft en dålig sådan av olika anledningar. Ja jag tycker det är samma folk som huserar i dom flesta trådarna av mer generell karaktär och dom flesta verkar spåra ur med massa larv, Sådan är jag inte som person att tramsa om massa aker som varken ger till eller ifrån är väldigt sällan jag gör. Nej självklart behöver man inte säga vad man tänker och tycker om det inte är just dom tankarna som man får fråga om, med att "slicka röv" anser jag är när man är inställsam även i situationer då man inte genuint håller med (Vilket även är ekvalent till att vara falsk i mina ögon). Ett konkret som jag upplevt många gånger är om någon vän säger något kontroversiellt och resterande av gruppen bara nickar och instämmer, sen om man pratar med vissa personer efteråt så har dom inte alls den åsikten. Det är ett smidigt sätt att undvika konflikter men jag förstår det faktiskt inte, jag är precis tvärtom och säger ifrån direkt om det är något jag inte håller med. Konflikten kan man ta direkt, dessutom vet personen var jag står i frågan; Sen är det inte mer med det, jag hatar inte en person jag käftar emot med när jag inte har samma åsikt. Konstigt nog verkar den generella inställningen vara att så länge man håller med så är man vänner. Och just detta beteende är mer sannolikt ju kontroversiellare diskussionen är, vare sig det handlar om politik, invandring, samhällsstruktur eller vad det nu må vara. Och sist att jag skriver långa inlägg om hur jag fungerar osv har tillstordel med att göra att det hör till tråden; det är svårt att dra slutsatser utan mängder med fakta. Sen är det nog riktigt att jag svävar iväg ibland på saker som jag anser relaterade men övriga kanske inte gör.