Som sagt beror det lite på vilken nivå man är på. Det är också stor skillnad mellan om man dessutom jobbar kliniskt (vilket många läkare som forskar gör tillsammans med foskningen) eller om man bara forskar.
Där jag jobbar, med enbart pre-klinisk forskning, är det inte så viktigt att man kommer in i tid, förutsatt att man inte har en massa experiment att hinna med eller måste vara på plats för att hantera/hämta prover, celler eller vävnader. Vi har flextid, så man droppar in lite närsom på morgonen och jobbar sin tid.
En typisk dag börjar med att kolla mail, förbereda en laboration, köra laborationen, och jobba lite med pappersarbete när man har tid för det. Pappersarbete är allt från att söka forskningsmedel, skriva artiklar, ändra artiklar, sammanställa data, analysera data, göra grafer till artiklarna, skriva abstracts till konferenser och så vidare. Kanske blir det även något möte för att komma upp med nya idéer till projektet.
Laborationerna kan ta allt från någon timme till hela dagen, och är ofta inget man kan avbryta mitt i, så därför kan det bli övertid och stressigt då det inte alltid finns tid att gå på lunch eller paus när man har påbörjat protokollet.
Man måste anpassa sig efter hur labprotokollet ser ut, helt enkelt. Likaså kan det vara så att cellerna ska inkuberas under en viss tid, eller behandlas med något vid en viss tidpunkt, och då får man snällt vänta tills det är dags att göra det och kan inte gå hem innan det är gjort.
Undervisning kan såklart också ta tid, vi undervisar ibland under kvällstid.
Det här motsvarar väl på ett ungefär vad folk gör som doktorander/strax efter disputation. Ju högre upp du kommer desto mindre labbande och mer möten och pappersarbete blir det, samt högre press på att publicera och söka medel, men också mer frihet. På många lab är det hårdare för doktoranderna och det är mer eller mindre förväntat att de sitter kvar och labbar hela kvällen samt är på plats tidigt på morgonen.
