• Anonym (hate it)

    Barn och spyfobi.

    Jag har emetofobi (spyfobi), och funderar redan nu på hur det kommer gå med barn senare. Jag har gått i KBT för detta men det har inte hjälpt mycket.
    Min man och jag planerar inga barn än, men det lär komma. Jag kan inte låta bli att oroa mig för hur mycket magsjuka barnet kommer ha med sig hem från dagis eller liknande, min ångestnivå höjs till toppen och jag har svårt att se ett liv med barn, för denna fobin begränsar mitt liv så mycket..
    Måste barnet gå på dagis tex?

    Jag mår himla dåligt för detta även om tiden inte är där än.

  • Svar på tråden Barn och spyfobi.
  • katalysator

    Isch, så där känner jag också... Mjölkkräks är inga problem, men jag fasar verkligen inför när barnen blir äldre och börjar kräkas på riktigt Tungan ute Håller tummarna för att det är något man vänjer sig vid automatiskt när mammaskillsen ökar.

  • Anonym (hate it)

    Ja, det är ju en sak.. Men sen när de börjar äta riktig mat. >_<

  • Anonym

    Barn behöver ju inte gå på dagis men kommer så småningom att gå i skola och då lär det ju bli endel kräk. Å även om man inte går på dagis så träffar man ju andra människor som kan smittas eller äta något som gör en magsjuk. Tyvärr...

  • Anonym (hate it)
    Anonym skrev 2012-07-13 12:21:27 följande:
    Barn behöver ju inte gå på dagis men kommer så småningom att gå i skola och då lär det ju bli endel kräk. Å även om man inte går på dagis så träffar man ju andra människor som kan smittas eller äta något som gör en magsjuk. Tyvärr...
    Ja, det är ju så - och det är därför det känns så otroligt jobbigt. Önskar att man kunde reboota hjärnan på något vis.
  • Anonym

    Åh vad jag känner igen mig!!! Har 3 barn och är oerhört "rädd" för magsjuka. Vet inte vad det är egentligen som gör mig så fruktansvärt stressad....att jag inte kan ha kontroll på det gissar jag. Från december till april mår jag skitdåligt och har svårt att sova för jag är rädd att någon ska kräkas. Det är skitjobbigt! Men det verkar som om det är rädslan för det som är värsta, för när dom sen kräks så hanterar jag ju det...men tiden innan är skit.
    Men jag vet inte heller vad jag ska göra åt det, alla säger bara att jag måste försöka tänka annorlunda och försöka se vad det är som gör mig så rädd....men det hjälper inte alls :(
    Läser också gärna tips på vad man kan göra åt bekymret....det tar liksom för mycket energi och kraft i min vardag.

  • Anonym (samma här)

    Jag har barn och spyfobi. Får panik när de spyr och pappan får ta det mesta, jag kan städa upp men inte sitta med när de hulkar om jag slipper. Men för länge sen, mer än 15 år sen, var jag ensamstående med mitt första barn och då funkade det att ta hand om honom när han kräktes. Man fixar det man måste. Nu när jag inte är ensam så klarar jag det dock inte för jag vet att pappan kan ta det.

  • Anonym (man)

    Jag ber en bön för att min sambo kommer att ta hand om det om hon finns tillgänglig. Byter hellre blöjor i 10 år än torka en enda spya... kiss o bajs är inga problem alls... men spyor och utspottad barnmat gör att det vrider sig i magen och halsen på mig. Förmodligen vänjer man sig vid det, men får jag välja så gör jag hellre en massa annat. Men visst, måste man så måste man... min sambo kommer ju inte alltid finnas där.

    /A

  • Anonym

    Hmm - har ni vart inne på det svenska forumet för emetofobi ?
    Om inte - så sök upp det på google, tror ni kan hitta massa intressant läsning där!

    Jag har själv kräkfobi... är sjukt rädd för spyor. Tror dock man kommer kunna tackla situationen bättre när man väl befinner sig i den ... 
    Det är dock tröstande att man kan skydda sig så bra man vill - själv funderar jag typ på munskydd och städartiklar som går att slänga efteråt.      

Svar på tråden Barn och spyfobi.