Pappa otrogen mot mamma. IGEN!

Jag går igenom samma helvete som din mamma och mår jättedåligt,vi hade just köpt en dyr lägenhet,jag står på lånen,han åker bort och han har träffat en annan. Han vill behålla mig.Vi har varit ihop i över 30 år. Han har utnyttjat mig på många vis.Jag har ingen jag kan prata med för jag skäms för anhöriga och vänner:MIna barn stödjer mig,de vet hur han har varit.

Oj vilken nära relation du måste ha till dina föräldrar då du vet allt om deras sexliv det är nog inte så vanligt att man är så öppen med sina barn att man berättar sådant. Du har inget ansvar för vad dina föräldrar gör. Visst kan du stötta men i övrigt gör nog bäst i att de löser detta själva. Sedan förstår jag ju att du tycker detta är helt fel och att du tycker synd om din mamma det är ju en annan sak.

Det är ju så att har man ingen annan än barnen att prata med,så blir det att man talar om saker som man egentligen inte vill att de ska veta.Bara för att de ska förstå hur det egentligen har varit. Jag har också berättat saker till mina barn,de är vuxna. Nu förstår de hur svårt jag har haft det.

Jag funderar på...har du pratat med pappan?
Han säger "man kan inte älska någon annan än sina barn?" då borde han kanske bry sig om hur du som hans dotter mår? Och du mår ju dåligt på grund av de val han gör i sitt liv.
Om du kan, kanske du ska sätta dig ner med din pappa och säga rätt ut "Jag mår så jäkla dåligt över hur du behandlar min mamma. Jag hade önskat att hon träffade någon som var bättre. Dina val i ert förhållande påverkar oss barn och jag klarar inte av detta längre. Va trogen mot henne, behandla henne som du borde ha gjort de senaste åren med RESPEKT"

Reagerar mest på att du vet som mkt om deras sexliv. Att din mamma inte kan sära på benen pga artros. Jissus!

Fy fan vad jag hatar män ibland... Hur fan kan man göra så??? Hoppas din stackar mamma går ifrån honom asap!

Jag tycker det låter sjukt att du känner till deras sexliv,usch vidrigt.
Du har ingenting med hans otroheter att göra egentligen.Du ska egentligen inte riktigt veta eller ens ta ställning.
Min pappa var otrogen mycket mot mamma,och det var fel av mamma att låta mig veta.Att berätta allt han gjort och sagt.Han behandlade mamma illa,det vet jag,men hon gjorde fel som tala om det för mig.
Det blev automatiskt och naturligt att jag kom pappa närmare,och mamma har jag knappt kontakt med.

Min pappa må göra vad han vill i sina äktenskap,men han är min pappa oavsett.Och allt jag vill veta tar jag reda på själv.

Det du kan göra är att stödja dina föräldrar oavsett vad de beslutar.Jag tror de kommer hålla ihop oavsett vad som händer,det är mycket sällan man lämnar ett långt äktenskap i den åldern.        

Hej, tack alla som svarat. Svarar här till er allihop!

Känner mig fortfarande villrådig, men det är nog mest för att det är en så svår omständighet. Jag menar, hur jag ska kunna träffa dem tillsammans och sånt, men det har gått hyfsat hittills, fast jag är skitarg och kokar över på vägen hem!

Mamma har en bästa väninna som också är gift. Mamma vill inte gärna berätta för henne, eftersom hon vill kunna fortsätta umgås med henne och hennes man tillsammans med pappa. Parmiddagar och sånt där, utan att förstöra deras bild av pappa.
Men sen har hon bara mig, och bekanta. Jag tror att det är därför jag fått veta sånt som "normalt" inte är mamma-dottersaker, även intima saker. Det är ju bara jag som finns. Men vi har alltid stått varandra väldigt nära.
Jag vet absolut inte allt om deras sexliv! Men hon kände väl skuld pga hennes artros, och därför ville hon förklara sig. Som en del i berättelsen, om när misstankarna kom.. Och deras sexliv, vad har det egentligen för roll kan jag tycka? För mamma är det en jättestor grej.
Mycket tröstande över den biten faktiskt, att hon gör sitt bästa och känner sig så fruktansvärt okvinnlig, hon är inte vad hon var och hon saknar väl sin kropp lika mycket som han. 
Men hon tvingas leva med den och han förstår inte. Och när man skalar av det så har han fortfarande varit otrogen. 

Nu har hon bestämt att de ska fortsätta ihop. Och i takt med att besvikelsen ebbat ut till nån sorts likgiltlighet har jag tappat tron på att jag kommer att hitta någon som bara älskar mig jag också. Finns det någon här som känner ett gammalt par som "levt lyckliga i alla sina dar"? Det kanske är en svacka. 
Jag tänker inte engagera mig i att hitta någon lösning för dem. För mig är det dött och pappa är det sladdriga bihanget. 

Svar till Anonym (ls):
Jag har pratat med pappa. Han tycker att han kan rättfärdiga det han gjort, och jag har lyssnat på utläggningar om varför han tycker att han borde få vänstra. När han sitter där och tycker synd om sig själv bl. a. så ser jag bara ett stort barn framför mig. Även när jag försöker vara objektiv. Jag kanske är orättvis mot min far också, då han verkligen tror på hans argument. Men jag tycker att han är respektlös, idiot och barnunge. Han söker bekräftelse, i ALLT. Hans argument håller inte.

Egentligen tycker jag att mamma också är idiot. Fast det är hon inte. Hon älskar honom. Och jag tror att hon inte anser sig vara värd bättre. Tyvärr... Sen kanske det inte är så lätt att hitta någon ny partner i den åldern.

Någon som har en solskenshistoria? Kanske om någon som gått igenom samma sak och sen blivit superlycklig på nåt sätt... Hittat en ny, eller nåt... ?

Din far är väl inte en monogam person helt enkelt.

Vill du vara så insatt i dina föräldrars sexliv? Trivs du med det?

Sen tycker jag din pappa borde sluta jobba, 70-åriga gubbar kan väl syssla med något annat. Knulla granntanten kanske.

Vad är det för en kollega som din far har, som är under 40 år och vill bli påsatt av en gift 70-åring? Vet du något om henne och hennes motiv? Vet din mamma vem denna kvinna är, t.o.m. känner henne?

Kan förstå att det inte är lätt eller kul för din mamma att som 70-åring lämna din far efter 25 års äktenskap men om hon har någon som helst stolthet finns det ingen annan väg att gå! Hjälp din mamma att ta steget, och sedan gå vidare med sitt liv!

Du är fan helt jävla sjuk i huvudet skulle jag vilja säga i min mening, helt sjukt att du inte hat kontakt med din mamma och att du inte tycker det är normalt att prata om otrohet med henne? Hallå lixom. Men klart inte din dotter/son ska säga till dig att din manr otrogen när han knullar en mycket snyggare och yngre tjejen dig. Snacks om att växa upp i missär i ditt fall och tycker synd om dig som inte är bästa vänner med dina föräldrar faktiskt.

Precis vad jag också tänker! Det hela känns osunt på något sätt.

TS jag reagerar också på att din mamma använder dig som nån slags terapeut, sina problem med maken borde hon söka nån slags självständig hjälp för. Psykolog, kurator eller familjeterapeut kanske? Men istället tar hon till dig som nån slags psykisk samtalskontakt.

Det är MAMMANS problem om hon inte vill berätta för sin väninna, inte ditt! Du ska inte behöva ta på dig detta, men det gör du.

Det är inte du som ska behöva ta på dig att hon känner sig okvinnlig, saknar sin kropp, lyssna på din pappas utläggningar om varför han har rätt att vara otrogen, behöva lyssna på hur han var otrogen mot henne när du var 4 år, hur jobbigt det är för din mamma att aldrig få höra orden Jag Älskar Dig osv osv.

Inget av det du skrivit tyder på att du ser det här TS, men du skulle verkligen behöva klippa navelsträngen.