Grav närsynthet barn

Jag har förstahands erfarenhet för jag är själv närsynt med minus 8,0 på ena ögat och minus 7,5 på andra. Jag fick mina första glasögon när jag var två år gammal för mina dagisfröknar såg att jag stod väldigt nära de andra barnen när vi lekte, så nära att de puttade bort mig. Jag vet att mina föräldrar hade väldigt svårt att få mig att använda mina glasögon i början (de fick hålla fast mina armar och sätta på lejonkungen på tv:n så till slut glömde jag bort att glasögonen var på och tittade på filmen) men eftersom jag såg så dåligt hade de väldigt lite problem med att jag glömde glasögonen eller tappade bort dem när jag väl vant mig. Jag är nu 18 år gammal och har varit närsynt hela mitt liv. I tonåren tror jag min syn försämrades en del men det var bara runt 1 eller 0,5 minus det steg. Jag vet inte om jag fått glas med lägre styrka nån gång, Angående spaden är det inte särskilt förvånande, folk tror ofta at närsynta ser sämre än vad vi gör. Om jag tappar mina glasögon kommer jag inte fumla ut framför en bil som i tecknade serier. Saker smälter ihop och blir suddiga men man kan fortfarande mycket tydligt se skillnad i färger och konturer. Även om grav närsynthet är ovanligt är inte glasögon på barn ovanligt. Visst det är inte jättemånga treåringar men ju äldre han blir desto vanligare blir det. Jag tänker nästan aldrig på att jag är närsynt och jag känner mig apsolut inte handikappad av det. Hoppas detta har hjälpt och ps. små barn med glasögon är det sötaste som finns.