Jag kan förstå att vissa ungar har funktionshinder, men...

Tyvärr är det så att alla människor har åsikter om allt och allt som inte just dom anser vara normalt är det inte. ett barn i barnvagn behöver inte ha ett funktionshinder. det kan vara ett fullt friskt barn som inte orkar gå en mil men mamma eller pappa tex. men just i det ögonblicket, just då denna människor går förbi och ser det uppfattar h*n det som h*n vill. nej nej han pojken/flickan är bara lat. har lata föräldrar. det finns faktiskt andra anledningar. 

Min syster kör sin son i barnvagn ibland. Han fyller 4 i år och har inga funktionshinder. Jag tycker inte alls det är något konstigt med det. Om vi är ute en hel dag så förstår jag att hon vill ha honom i en vagn. Dels för att han kan sova om han blir trött men också för att det ska vara lättare att hålla koll på honom som annars gärna springer till höger och vänster.

Jag har nog aldrig brytt mig om i vilken ålder folk använder barnvagn till sina barn. Det är ju ganska uppenbart att det finns en anledning. Däremot stör jag mig enormt mycket på föräldrar som har sina "stora" barn i vagnar som man kan fälla ihop men som de ändå låter stå på barnvagnsplatserna i bussen.

Det ar ju det dar med formatet pa vagnen som inte funkar for mig... Jag ser inte fenomenet stora barn i vagn sa ofta dar jag bor, men i Stockholm verkar var och varannan 4aring behova en vagn av ngn anledning. Och dom flesta anvader tyvarr inte en 4kg paraplyvagn, utan en stor ombonad (och full-laddad med mammas shopping) Emmaljunga, Teutonia eller Brio som inte gar att falla ihop. Sa far jag falla min lilla stadsvagn barandes mitt 10kgs barn som inte KAN ga eller sta for att komma pa bussen dar det star 3 vagnar med 4aringar som tjatar om att fa komma upp ur vagnen... Folk med stora barn i vagn visar liksom sallan hansyn, dom verkar tycka att deras barn har lika stort behov av att sitta i sin stora vagn som mindre / eller funktionshindrade barn. Tyvarr sa relekteras ju detta pa alla som har stora barn i vagn, aven om jag alltid forsoker tanka att barnet kanske har ngt problem sa att vagnen faktiskt ar nodvandig.

Sa TS, ja, jag ber om ursakt - jag reagerar (inte med forakt eller liknande, men jag kommer lagga marke till er) men det ar inte mitt fel - du far ta det med dom som slapar runt 4aringar i megavagn och inte visar hansyn.    

Känner igen mig, har en son med Atypisk Autism och uppmärksamhetstöring, vet inte hur många gånger folk sagt att "men han kan inte ha Autism, han som är så pigg, framåt och söt"....Man börjar ju undra hur folk tänker och vad de tror att Autism är, om det enbart är personer som sitter inneslutna i sig själva i ett hörn och gungar eller vad?

Min son med autism är 20 år och jag har haft samma bekymmer som du TS sedan han var 2 år ungefär. Han utvecklas annorlunda, i sin egen takt, och eftersom det inte alltid ser ut och verkar som ett funktionshinder, får man som förälder utstå fruktansvärda saker från omgivningen emellanåt. Ibland blir jag väldigt ledsen och oerhört trött men jag har väl utvecklat nån slags attityd mot den okunniga, ouppfostrade och obildade massan som inte alltid är så ödmjuk. Det finns ljuvliga, kloka och fantastiska människor och de värnar jag om och försöker ha omkring mig. Sen finns det de flesta andra, som jag bara måste försöka överleva. Är jag bitter? Svar ja. Men det är inte bitterheten som dominerar min personlighet, utan livsglädjen, men ingen ska säga att det är okomplicerat att leva integrerat i samhället när man har barn med osynliga funktionshinder.

Om jag personligen ser en 4-åring i vagn så tänker jag att det finns en anledning till varför han eller hon sitter där. Det behöver verkligen inte synas att en person har ett funktionshinder. Ett barn i vagn stör ju betydligt mindre än ett som sparkar på stolsryggen och far runt som en vilde.

När min pojke som är 4 år skadade foten och inte kunde gå på den fick jag ta honom i vagnen till sjukhuset. Alla stirrade extremt mycket. Det var så jobbigt och jag kan verkligen förstå att man blir ledsen om det händer såhär varje dag. Nu har min minsta problem med att gå utomhus, han har autismproblematik, jag vet inte vad som kommer att hända när han är äldre. Kan tänka mig att han kommer att behöva sitta i vagn längre än syskonen. Men jag kommer inte att bry mig vad andra tycker! 

Känner igen det där, sonens kusin har en kromosonskada man ser det inte på honom men han har inte samma ork som alla andra så de hade vagn med när vi var på djuparken, nu behövde han inte åka så vi lastade mat på men oj vad folk skulle glott om vi hade satt en 6åring i vagn.

Min son är multiallergisk och har han fått i sig saker han inte tål så blir han dels hyperaktiv men även orolig och får ont i magen. Då är han känsligare och kinkigare och ibland matvägrar han. Då kan pommes från mcdonalds och coca cola vara lösningen för att få honom att äta igen. Jösses så många som glor när vi låtit en 1åring äta sånt. Att han inte får äta glass, godis, kakor, vetemjöl och sånt alls de ser de inte.

Folk är snabba på att döma och fler än man tror har diverse svårigheter, att åka vagn kan vara lösningen för ett hyperaktivt barn som har svårt med intryck. Hellre då åka vagn och att må ok än att gå för omgivningen tycker saker och må dåligt.

Min kotte misstänker vi har adhd/autismspektrumstörning i någon form för han har jättejobbigt med röriga miljöer, så jag bär honom ofta på ryggen då. Även det tycker folk saker om, att en 2åring bärs runt som en bebis, åh så fel det är. 2åringar ska gå själva och går de inte så är de lata och föräldrarna skämmer bort ungen. Tyvärr finns väldigt många trångsynta människor.

Om man åker in till sta'n med en 4-åring tar man väl vagn med sig. Det är ju tortyr för barnet att gå omkring i affärer. Och, ja jag skulle göra det även om det kostade, nu tar jag ju oftast tunnelbana eller bil men iaf.

Jag förstår inte vad det är för fel med det. Dessutom är jag lite vagntokig själv och vill inte riktigt lägga dem på hyllan än ;)

Att folk har så fruktansvärt trånga hjärnor när det gäller synen på barn med funktionsnedsättningar visste jag iofs, men jag tycker att det är konstigt som tusan att folk har så svårt att fatta att man inte vet hela bilden om man ser någon på stan i ett ögonblick.
Att skjutsa en fyraåring i vagn tycker jag är helt obegripligt hur man kan utgå ifrån att det är lathet... alltså, om man inte har bil och ska ta sig runt en massa sträckor överallt, handla, förskolan, vårdcentralen, vad som helst... Du kan ju omöjligt veta hur lång sträckan är som man ska färdas, och därför är det ju omöjligt att bedömma ÄVEN om man skulle utgå från att det var ett barn utan svårigheter. Jag kan tycka isf att människor generellt kan vara lata och ta bilen överallt, men jag tittar ju inte på en bil med barn som åker förbi och tänker, men vafaaan, vilka lata människor, jag vet ju inte var dom ska eller hur deras liv ser ut?!
Och samma med blöjor, nappar och för all del ännu äldre barn i vagn. Jag blir ledsen när jag tänker på vad mycket fördömande saker människor tänker hela tiden

Blir så otroligt matt... men såhär är det ju överallt och alltid, så det är ju bara att försöka ignorera att folk är så dömande. 
Arbetar med barn med funktionsnedsättningar och vet hur fruktansvärt kämpigt detta kan vara för föräldrar, föräldrar som har det kämpigt ändå behöver extra omtanke och förståelse, inte dömanden!