Är det mamman eller pappan som ska ta hand om barnen?

Har du testat att prata med barnets pappa om detta?

Nej det är inte så det ska vara, men det är väldigt lätt att det blir så. Tror att det har att göra med att vi bär barnen i magen i 9 månader och hinner lära känna och knyta ett starkare band till bebisen iaf den första tiden. Min sambo börjar bli lite bättre men våran son är 2 år!! och det är fortfarnade jag som håller koll på mat och sov tider.

Har du ställt krav på din sambo? Har du sagt till honom hur du känner? Har du lämnat sonen hos honom och stuckit iväg till en kompis själv? Eftersom er son flaskmatas fins ju ingen som helst anledning att du skall ta större ansvar än vad din sambo gör.

Om du inte har pratat med homom eller lämnat hemmet ännu så kanske det är dags nu så att han får känna ansvaret och hur det verkligen är att ha barn och vara en delaktig förälder.

Stick ut på bio, gå och träna, gå ut en promenad. Lita på att din sambo fixar att ta hand om sonen. Och gör det regelbundet och minst lika ofta som din sambo sticker iväg.

Sen kan jag också rekommendera att ni delar så gott det går på föräldraledigheten. Din sambo måste nog få fullt ansvar för eran son och ni måste dela på alla sysslor för att ni båda skall bli jämlika föräldrar och känna lika stort ansvar.

Vad jobbigt det låter, vi flaskmatar vår dotter också och jag har som tur är en sambo som har delat ansvaret 50/50 med mig. Om han åker iväg kan han ta med henne så jag får vila, även om det är för att åka och spela tvspel hos en kompis.

Har du pratat med honom hur du känner? Att du vill att han ska ta mer ansvar. Vi pratade om det väldigt mycket innan dottern föddes så han visste ju redan då hur jag tänkte och han gillade det väldigt mycket för han ville själv kunna ta med henne även fast jag inte orkade åka någonstans. 

Men för sjutton, börja ställ lite krav på din karl istället för att beklaga dig över att han beter sig illa. Har du testat att sätta ungen i händerna på honom och säga att du ska gå och handla? Låta honom ta hand om barnet när du duschar eller tränar? 

I väldigt väldigt många fall beror det här beteendet på att mamman inte släpper ifrån sig barnet, och många män behöver helt enkelt en liten knuff för att våga säga "hörru, nu tar jag över en stund, det är mitt barn också." Han är förmodligen rädd och osäker och behöver egentid med barnet för att våga kräva att du ska lämna honom ifred med det. 

Skriv ner allt du gör under en dag och be honom göra det samma, sen jämför ni listorna.

Och så tar du på dig skorna och meddelar att du går och fikar med en vän och lämnar honom med sonen.

Är det inte en självklarhet att pappan är lika mycket förälder som mamman? Kvinnan ska lika väl kunna säga hejdå jag åker till stan och fikar nu. Kvinnan Ska inte behöva säga till någon "Min man är hemma och PASSAR barnet idag" Om det är så är det något som är fel!! Chockeras också över att många är överlyckliga och fascinerade över att deras partners är glada och lyckliga, hjälper till hemma och köper saker till bebisen när kvinnan är gravid? Är inte det en självklarhet?

Vissa män är väldigt lata och då måste man säga till på skarpen. (kan gälla kvinnor också).

Vill du ha en ändring så kräv det av honom.

Jag anser att det är båda föräldrarnas ansvar, och hade aldrig gått med på det du beskriver.

Vilket jag var väldigt tydlig med  både när jag väntade första och andra barnet (olika pappor). Det visade sig att det var lika självklart för papporna att dela ansvaret, så det har aldrig varit några problem.

Jag tror det många gör fel är att man inte pratar och går igenom sådana här viktiga saker _innan_ barnet kommer. Diskuterar respektive syn på föräldraskap, ansvar osv.

lovegivespower skrev 2012-07-17 13:46:46 följande:

Är det inte en självklarhet att pappan är lika mycket förälder som mamman? Kvinnan ska lika väl kunna säga hejdå jag åker till stan och fikar nu. Kvinnan Ska inte behöva säga till någon "Min man är hemma och PASSAR barnet idag" Om det är så är det något som är fel!! Chockeras också över att många är överlyckliga och fascinerade över att deras partners är glada och lyckliga, hjälper till hemma och köper saker till bebisen när kvinnan är gravid? Är inte det en självklarhet?